Fru talman! Detta låter väldigt märkligt, måste jag säga. Det är ungefär som att allt var gott och väl före 2006. Alla skyddsombud var nöjda och glada. Arbetsmiljöarbetet var hur gott som helst i Sverige. Så är faktiskt inte riktigt verkligheten.
Det är faktiskt så att arbetsmiljöarbetet har visat ett bättre resultat särskilt de senaste åren. Det försökte jag säga i mitt anförande. Det måste väl ändå vara resultaten som räknas, Josefin Brink.
Vi vill inte heller försvåra för det fackliga arbetet. Om man har svårt att rekrytera till funktioner som skyddsombud och annat ute på arbetsplatser tror jag att det mer är en trend i tiden. Människor har varken ork eller tid att ta på sig mer ansvar.
När det gäller ledighetslagstiftningen har vi ännu inte sett något förslag från regeringen, så det får vi avvakta med. Men att vara arbetsgivare är inte så enkelt i dag. Har du fler än tio anställda inträder plötsligt ett stort ansvar där du i princip ska kunna hela arbetsmiljölagen. Du ska i princip veta allting direkt utan att ha någon särskild avdelning på ditt företag som löser detta. Därför vill vi förenkla och göra likadana regler som ska göra det lättare att göra rätt för en arbetsgivare. Det är det som är det viktiga, inte att försämra för någon.
Uppsägningar av skyddsombud är något som jag bara har hört om. När jag har varit ute på arbetsplatser har jag faktiskt frågat, men jag har ännu inte sett några sådana exempel. På ett ställe var det däremot ett skyddsombud som själv hade sagt upp sig, och vad det beror på kan vi aldrig veta. Människor börjar och slutar på olika jobb. De trivs eller trivs inte. Vi kan inte alltid ta det till intäkt för att arbetsgivare eller alliansregeringen har gjort något fel.