Fru talman! Jag tackar Katarina Brännström för hennes klargöranden.
Jag har två följdfrågor. Den ena handlar återigen om inspektörerna. När vi är ute på arbetsplatsinspektioner är vi där med inspektörer. Det hör till saken att man då får möjlighet att tala med dem som finns. Problemet är de som inte finns. För min och Miljöpartiets del handlar det i grunden om ett område, nämligen skolan, som har en oerhört viktig danande roll och en viktig roll som förebild. Skolan är den första egentliga arbetsplatsen för elever, även om de nog inte tänker på att det är en arbetsplats. Det är en arbetsplats för dem som går i skolan och för pedagogerna. Vi ser tydliga exempel på att denna arbetsmiljö har blivit sämre.
Oberoende forskning från Stockholms universitet har gjort en rapport. På uppdrag av Arbetsmiljöverket hade man kollat hur det förhåller sig med hot och våld i skolan. 5 procent av lärarna vittnade om att de hade blivit utsatta för våld. Bland eleverna var det 12 procent. Detta är mycket farliga siffror. Då kan man naturligtvis tala om att man ska bedriva ett antimobbningsarbete och se till att förebygga och så vidare.
Men när vi avhänder oss den bäst fungerande myndigheten som kan detta område på sina fem fingrar tycker jag att det är lite dumsnålt av regeringen. Detta innebär att man avhänder sig en av de få riktigt viktiga myndighetsutövningarna på området. Den kostar inte särskilt mycket. Jag är lite orolig över detta, och jag vet inte vad Moderaterna har tänkt sig framöver under de kommande tre åren.