Fru talman! Ekonomiska styrmedel för att åstad-
komma en bättre miljö är något som vi inom Mode-
raterna gärna driver. Att ge företag och andra aktörer
i samhället ekonomiska incitament för att förbättra
den miljö de påverkar har ofta visat sig framgångs-
rikt.
Detta politiska instrument är bra att ta till på de
områden där marknaden själv inte går framåt. Men vi
får inte glömma bort att i dag har miljön blivit ett
försäljningsargument, något som är positivt för före-
tagen att visa upp för sina kunder. Den ideala situa-
tionen är ju när aktörerna på marknaden själva tar ett
tillräckligt stort ansvar utan politikens inblandning.
För att avgifter och skatter skall fungera som
styrmedel för miljön krävs det tydlighet - tydlighet i
fråga om att syftet med skatten eller avgiften är att
just styra utvecklingen mot en bättre miljö.
Problemet är att vissa av de skatter vi i dag kallar
miljöskatter har ett annat syfte än att ge en bättre
miljö. De skall ge ökade intäkter till statskassan eller
fungera som en ideologisk överföring av pengar från
det privata till det offentliga. Bara man hävdar att det
finns miljöskäl verkar det som om man kan höja
skatterna hur som helst i Sverige. Regeringens propo-
sition om skatt på avfall är ett bra exempel på detta.
För det första är propositionen synnerligen komp-
licerad. Den innehåller en mängd olika undantag från
reglerna om beskattning därför att dessa områden
annars skulle drabbas hårt av skatten. Detta gör att
förslaget blir mycket svåröverskådligt.
För det andra tycks regeringen inte ta hänsyn till
att våra deponier runt om i landet faktiskt redan
minskar. Det finns redan en rad viktiga instrument
som verkar i positiv riktning: producentansvaret, ett
tidigare fattat beslut om förbud mot deponering av
utsorterat brännbart avfall år 2002 och ett förbud mot
deponering av organiskt avfall från år 2005. Nu skall
man alltså lägga på en skatt ovanpå detta. Det blir en
form av politisk overkill som resultat. Syftet verkar
inte vara att uppnå en bättre miljö, det verkar vara att
få ökade inkomster till staten. Skall man lokalisera de
största miljöhoten och de största miljöproblemen är
det inte de nya deponierna som är problemet. Det är
de gamla läckande deponierna som är de största mil-
jöhoten i detta sammanhanget i dag. Dem kommer vi
inte åt med det här förslaget.
Fru talman! Propositionen kommer att leda till en
rad olika problem som måste belysas. Ett stort pro-
blem är att skatten kommer att styra avfallet till för-
bränning. Detta kommer troligen att leda till en för-
sämrad miljösituation. Hotet som finns om en depo-
niskatt har redan styrt över avfallsströmmen mot
massförbränning, och många befintliga förbrännings-
anläggningar, t.ex. i Malmö, Halmstad, Stockholm
och Umeå, planerar att nära nog fördubbla sin för-
bränningskapacitet. Anläggningen i Malmö har t.ex.
ansökt om koncessionstillstånd för att årligen släppa
ut ungefär 280 ton kväveoxider, 370 ton svaveloxi-
der, 93 ton saltsyra, 30 ton ammoniak, 55 kg kvick-
silver och 190 milligram dioxiner. Det är ämnen som
lagras i naturen och som vi svårligen kan vilja ha mer
av. Till det kommer också problemen med slagg och
aska som innehåller tungmetaller och de ökade trans-
porter det innebär att vi samlar våra avfallsproblem
till ett par förbränningsanläggningar.
På grund av en lång livslängd hos anläggningarna
på 30-40 år riskerar vi att bli beroende av att produ-
cera avfall till anläggningarna i den mängd som man
bygger för. Denna storskalighet riskerar att låsa fast
oss vid förbränningen som metod under många år
framåt.
Vi moderater är inte principiellt emot förbränning
i alla lägen. Men det är viktigt att vi är medvetna om
riskerna. Vi tycker att det är olyckligt att utskottsma-
joriteten på detta sätt vill styra över avfallshantering-
en till förbränning. Inte blir jag klokare på Vänster-
partiet, Miljöpartiet och Folkpartiet, som först ställer
sig bakom en avfallsskatt och sedan vill kompensera
för de styrande effekterna genom att införa en skatt
på förbränning utöver det. Detta är i och för sig ett
effektivt sätt att stärka statens budget. Men vore det
inte bättre att som vi moderater yrka avslag till hela
skatteförslaget? Då undviker vi de styrande effekterna
i fråga om avfallsförbränning.
På flera ställen i landet pågår försök att utveckla
s.k. biobäddar för att utvinna biogas. I propositionen
medges skatteavdrag för t.ex. kompostering och re-
aktorbaserad rötning, men inte för rötning i bioceller.
Framtidens bioceller kan bli ett intressant komple-
ment i energipolitiken och samtidigt ett bra sätt att
hantera avfall, framför allt hushållsavfall. Moderna
bioceller har ett mycket litet läckage av lakvatten och
en god förmåga att hindra den metangas som bildas
från att läcka ut i luften. Risken för emissioner av
växthusgaser till atmosfären är i dag obetydlig på de
moderna anläggningarna, framför allt i jämförelse
med den lustgas, dikväveoxid, som bildas vid för-
bränning och som är nästan 300 gånger så farlig som
metangasen.
Ser man på energiinnehållet i biobränslen jämfört
med reaktorrötning kan man säga att biocellen är
dubbelt så effektiv. Den ger ungefär 200 kubikmeter
biogas per ton, till skillnad från reaktorrötning som
ger 100 kubikmeter biogas.
Det är mycket olyckligt att framför allt socialde-
mokraterna driver en mycket hårdnackad linje mot
biocellerna. Kanske har man dålig insikt om biocel-
lernas utveckling och förtjänster och de moderna
anläggningar som finns i dag. Men det märkliga är att
alla andra partier säger ja till skatten, den skatt som
drabbar biocellerna hårt. Vissa partier har försökt
rädda detta genom att "stimulera användningen av
deponigas för energiutvinning".
Den bästa stimulansen för biocellerna är att avslå
skatten. Dessutom har man fortfarande ingen lösning
på hur stimulansen skall fungera. Man uppdrar därför
åt regeringen att återkomma i frågan.
Man kan således konstatera att den moderata lin-
jen är en mycket bättre lösning för biocellernas fram-
tid.
Fru talman! Detta är några exempel på problem.
Det finns många andra. Bl.a. Svenska Renhållnings-
verksföreningen har pekat på det skattestaket som
Marietta de Pourbaix-Lundin har pratat om här. Ris-
ken finns att skatten drabbar även andra verksamheter
som finns på deponierna. Många i samhället har en
mental bild av att på deponierna samlar man skräp på
höjden. En modern deponi är ett område som inne-
håller mycket annat.
Källsortering, sopsortering av olika slag, är en
verksamhet som ofta finns på deponierna. Även dessa
drabbas med det förslag om deponiskatt som ligger.
Man riskerar då att på sikt tvingas flytta ut verksam-
heterna till andra delar av samhället. Vi riskerar att få
en mängd olika ställen i samhället som har den här
typen av verksamhet.
Jag anser att det är mycket bättre att samla alla ty-
per av sådan här verksamhet på ett utrymme. Det är
mycket bättre för miljön.
Andra exempel på problem är den troligen ökande
illegala deponeringen på grund av de höga kostnader-
na samt ökade transporter i samband med förbränning
osv.
Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 20 le-
der inte till en bättre miljö. Det leder möjligen till
ökade inkomster för staten. Glöm inte bort att de som
drabbas främst är hushållen som får betala deponier-
nas ökade kostnader.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till den mo-
derata reservationen 1. Tack!