Herr talman! För det första: Jag vill inte bli av
med mina onda minnen. Alla dessa onda minnen är
en rikedom. Jag vet vad det betyder att vara ofri. Jag
vet vad demokrati betyder. Det är en mycket djupt
känd kunskap. Jag vill inte bli av med den.
För det andra tror jag inte på kvotering och kom-
mer aldrig att tro på mekaniska lösningar utan föränd-
ringar i mentaliteten, och en lagom könskvotering är
en mekanisk lösning. Då ska man sitta och räkna hur
många de är och sedan ska man genomföra detta. Det
går inte att göra så. Just det som jag har pekat på om
att förändra rekryteringsprocesserna kan vara lös-
ningen. Där finns det faktiskt väldigt mycket att göra.
Jag kan berätta för Tasso Stafilidis att det i en
mycket stor koncern i Sverige, hos Antonia Ax:son
Johnson, pågår ett mycket medvetet och systematiskt
arbete på personalavdelningen, under ledning av en
kvinnlig personaldirektör, för mångfald också när det
gäller kön och etnicitet. Och det går mycket bra.
Det här är sättet att jobba - inifrån, på perso-
nalavdelningen men inte med mekanisk kvotering.