Herr talman! Vi har lämnat in en reservation eftersom vi inte till fullo delar utskottets entusiasm i ett antal frågor, bland annat Stockholmsprogrammets genomförande. Vi ser snarare med en stor oro på genomförandet av programmets olika inriktningar som innebär att vi går mot alltmer övervakning av individer och en allt tuffare politik mot flyktingar.
Under hösten besökte jag en flyktingförläggning för vuxna och en för ensamkommande barn i Aten. Den för vuxna var en av Greklands modernaste och bästa, och det var ändå det värsta jag någonsin har sett när jag har besökt flyktingförläggningar, och jag har besökt en hel del, kan jag säga. Det var som ett fängelse inom taggtråd. Människor fick vara ute bara vissa tider på dygnet. Man bodde i baracker. Även om det var omgärdat av murar och taggtråd hade man inte tillåtelse att gå utanför de baracker som låg innanför murarna.
Den andra var i princip ett omgjort fängelse, och det var där de ensamkommande barnen befann sig. De sov bakom galler i någon form av gemensamma sovsalar. De fick röra sig utanför gallren, i de gemensamma utrymmena, dagtid men inte under natten; då var det låst. De hade en rastgård. Den var en liten bur som man kunde gå ut i till allmän beskådan från andra människor runt omkring. Jag har aldrig sett någonting värre.
Att Sverige i det läget i EU försöker driva på för en humanare asylpolitik är som en droppe i ett stort hav. Stockholmsprogrammet gör denna ovärdiga behandling av människor legitim, och det motsätter vi oss. Vi motsatte oss Stockholmsprogrammet då det tillkom, och vår uppfattning om programmet har inte ändrats.
Miljöpartiets vision är en värld där ingen behöver fly men där alla får flytta. Migranter har alltid bidragit till att skapa kulturer och samhällen, och de kommer att göra det även i fortsättningen. Den påtvingade migrationen, som vid krig, förföljelse, hunger, naturkatastrofer, leder dock till stort lidande, och vi måste därför bekämpa grundorsakerna till att människor tvingas lämna sina samhällen i stället för att bygga murar mot omvärlden.
Inte minst behöver åtgärderna för att förebygga klimatpåverkande utsläpp och konsekvenser av klimatpåverkan utvecklas mer, och de resurser som behövs måste ges för att åtgärderna ska kunna ge resultat. Vi menar att EU ska lägga mer energi på att förebygga konflikter och återskapa fredliga villkor i hela världen. Särskilt angeläget är det nu då EU fått Nobels fredspris - det förpliktigar.
Men Stockholmsprogrammet handlar inte bara om att stänga gränser. Det handlar också om gemensamma databaser med allehanda uppgifter. Det handlar om trafikdatalagring. Det handlar om att uppgifter som samlas in i Sverige kan delas med andra länder, inte bara EU-länderna, vars rättssystem fungerar väldigt olika. Vi ser stora risker att den personliga integriteten sätts och kommer att fortsätta att sättas på undantag i det nya Europa.
I ett rättssamhälle bör noggranna avvägningar göras med hänsyn till ändamålet och ingripandet i integriteten samt proportionen mellan nyttan av ingripandet och den personliga integriteten. Det finns inget register som aldrig har läckt uppgifter till otillbörliga personer, som sedan missbrukat dessa. Detta bör man ha i åtanke då Sverige för sin talan i dessa frågor i EU. Den personliga integriteten får inte sättas på spel utan måste respekteras enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 8 som stadgar skyddet för privatlivet.
Herr talman! Miljöpartiet delar inte heller till fullo utskottets uppfattning om de säkerhetspolitiska aspekterna när det gäller den framtida importen av olja och gas till unionen. Vi vill gå tillbaka till det som är färdplanen för ett resurseffektivt Europa, och det även om färdplanen är ett viktigt och i flera avseenden lovvärt initiativ.
Men om vi ska hålla oss inom säkra levnadsvillkor för mänskligheten inom de gränser naturen själv sätter för oss måste vi minska miljöbelastningen. Vi måste också fördela resurserna globalt sett mer rättvist. Det innebär att EU måste minska sin användning av naturresurser i absoluta termer. Det räcker inte med en effektivisering om effektiviseringsvinsterna samtidigt äts upp av ökad tillväxt. Resurseffektivitet är en viktig parameter, men huvudindikatorn bör ta sikte på resursanvändningen i absoluta termer.
Färdplanen tar upp ett antal milstolpar men kvantifierar dem inte mer än i svepande ordalag. Vi menar att om de tas på allvar kommer det att innebära en genomgripande och mycket välbehövlig förändring av EU:s nuvarande ohållbara resursanvändning. När milstolparna inte är kvantifierade blir det svårt att avgöra hur ambitiösa målsättningarna egentligen är. Det är också svårt att följa eventuella framsteg mot målen.
Indikatorerna kan förstås visa om utvecklingen går åt rätt håll, men inte om den går tillräckligt snabbt. Det blir därför svårt att avgöra om medlemsstaterna gör tillräckligt för att leva upp till färdplanens intentioner.
Vi menar att frivilliga åtgärder behöver kompletteras med bindande åtgärder på EU-nivå när åtgärder på lägre nivå inte är tillräckliga. Till exempel skulle en beskattning av naturresurser underlättas av ett gemensamt naturresursskattedirektiv med gemensamma minimiskatter. På så sätt minskar risken att länder spelas ut mot varandra och av konkurrensskäl avstår från skattereformer som skulle gynna omställningen till en resurssnål ekonomi.
Planeten sätter gränser för oss, och vi vet relativt väl vilka effekter vårt resursslöseri får för oss. Miljöpartiet menar att åtgärder måste påskyndas och att mätmetoderna för att mäta resursanvändningen ska förfinas.
Herr talman! I dag kan man inte undgå att något nämna den ekonomiska kris som Europa genomlever. Den får för människor i Europa en stor mängd konsekvenser. För klimatet, kan man säga, har den varit bra eftersom människor i större utsträckning tänker över alla sina utgifter och konsumerar mindre, inte bara bensin och diesel. Å andra sidan leder den minskade traditionella konsumtionen till en sämre ekonomi i andra led, ökad arbetslöshet och inte minst ökad social oro. Det är tufft att leva och bo i södra Europa i dag.
Finanskrisen slog till redan före förra EU-valrörelsen. Vi gröna i Europa gick gemensamt till val under slogan Green New Deal. Med det menar vi en ekonomi som tar sin grund i människor och social rättvisa men utan att sätta mer press på planeten än vad den tål.
Vi ser i finanskrisen det moment då det är dags att ställa om från en produktion och konsumtion som tär på vår gemensamma framtid till en som minskar vår klimat- och miljöpåverkan och samtidigt skapar många nya jobb. Vi behöver i Europa en väl utbyggd spårbunden trafik. Vi behöver i Europa ren energi i stället för fossilberoende. Vi kan och bör satsa i Europa på nya jobb med grön omställning av samhället som både mål och medel att minska våra utsläpp och ge människor en bättre vardag.