Herr talman! Situationen i Västsahara är djupt sorglig. Jag tror att många kan skriva under på att vi verkligen längtar till den dag då det västsahariska folket får hålla en folkomröstning om sin framtid, för att kunna ta ställning till landets framtida status.
Tittar vi på Europeiska unionen i dag kan vi konstatera att EU är världens största biståndsgivare när det handlar om den finansiella situationen, men det finns mycket att eftersträva vad gäller innehållet i biståndet. Jag önskar ju att vi skulle ha en större värderingsdebatt i Europeiska unionen om biståndspolitik i dag, med mer fokus på demokrati, mänskliga rättigheter och frihetsfrågor. Där borde man göra en reformering på samma sätt som vår regering har gjort sedan vi kom till makten 2006. Det vore bra.
Det är sorgligt om Västsahara har fått en sämre situation med tanke på den ekonomiska krisen, men det kan jag säga att också flera ställen runt om i världen har fått. Jag är för oinsatt i detaljerna kring frågan, men det är såklart en naturlig följd av att alltför många länder under krisen, även de som inte är i mest akut ekonomisk kris, har valt att dra ned på biståndet.
Sverige tillhör i dag den handfull av EU-medlemsstater som lever upp till FN:s rekommendation om ens 0,7 procent i bistånd. Vi ligger ju på 1 procent. Jag tror att vi tillsammans med Luxemburg är de enda i dag som når den nivån. Det är också en konsekvens av att när ekonomin blir tung i ett land sparar man ofta på dem som inte kan rösta. Det handlar om världens flyktingar och utsatta som lever i diktaturer, fattiga människor. Tack och lov har vi inte följt den principen från den svenska regeringens sida utan valt att ha kvar ett generöst och solidariskt bistånd.
Men det är klart att det behövs reformer, och jag hoppas att den här debatten kan fortsätta, kanske inte minst med biståndsminister Gunilla Carlsson som är mer insatt i detaljerna.