Herr talman! Då var det dags igen att ge sig in bland jakten och viltet. I det här betänkandet behandlas många olika aspekter på viltvård, jakt och rovdjurssituationen.
Varför väcker då rovdjuren så starka känslor hos människor - i synnerhet vargen? Hur kommer det sig att av alla svenska rovdjur har just vargen blivit en ondskans symbol i många människors ögon? Är det månntro sagan om vargen och Rödluvan som har påverkat? Vargen, som är alla hundars stamfader, borde rimligen vara ett djur som är beundrat för sitt mod och sin styrka. I dag handlar många reportage om upplevd rädsla, upplevelser av för många vargar, upplevelser av för lite älg och upplevelsen att jakten och friheten inskränks.
När det påstådda får större betydelse än fakta så lönar det sig att skrämma upp folk. En del, speciellt inom jaktkretsar, upprepar ständigt mantrat att rovdjurspolitiken har havererat. En påstådd sanning som upprepas tillräckligt högt och tillräckligt många gånger blir till slut upplevd som en verklig sanning för många människor. Så har det blivit med motståndet mot varg.
Helt i linje med den ibland ganska aggressiva agitationen har den stora opinionsundersökning som presenterades av Fjällmistra i början av året helt hamnat i bakvattnet. Undersökningen visar att utslaget på hela Sverige stöder mer än 85 % riksdagens mål för lo, järv, björn och varg. Samtidigt med detta visar undersökningen att det finns ett starkt förtroende för Naturvårdsverket, länsstyrelserna och naturvården.
Vänsterpartiet har i detta betänkande två reservationer tillsammans med Miljöpartiet de gröna. Den ena reservationen baseras på en motion som bland annat handlar om vargstammens livskraft och genetik. I motionen beskriver vi problemet med att varg från den rysk-finska vargstammen har svårt att, eller nästan omöjligen kan, ta sig in till Sverige från sin hemvist för att utbyta välbehövliga gener. Det borde finnas ett naturligt flöde av varg med nya gener österifrån, men så är det tyvärr inte nu. De som försöker komma hit från öster försvinner eller dödas innan de når fram till den svensk-norska populationen.
Den andra reservationen baseras på en motion om rovdjurspolitiken i stort och handlar om att ge Naturvårdsverket i uppgift att minska antalet rovdjursdödade tamdjur. I vänsterpartimotionen har vi begärt att Naturvårdsverket ska ges i uppgift att vidta åtgärder för att minska antalet rovdjursdödade tamdjur. Exempel på åtgärder som vi tror kan utredas för att minska antalet rovdjursdödade tamhundar är andra jaktmetoder, jakt utan frigående hund, jakttider, speciella jaktregler i rovdjurstäta områden och åtgärder för att skrämma bort rovdjur i stället för att döda dem.
År 2004 dödades åtta hundar av varg, nästan samtliga i samband med jakt. De andra rovdjuren dödade ett mindre antal hundar. För den drabbade hundägaren är detta givetvis en stor förlust, men det är en risk man medvetet tar när man släpper sin hund vid jakt.
Det blir svårt att uppnå riksdagens mål när det gäller både antalet rovdjur och var i landet de ska finnas. Riksdagen tog 2001 beslut om en ny rovdjurspolitik. Mål sattes upp för hur rovdjursstammarna ska växa. Utvecklingen fram till nu har varit tillfredsställande för lo och björn, men när det gäller varg och järv har det gått långsammare. Arterna skulle kunna breda ut sig i sitt naturliga utbredningsområde, och för vargen betyder det hela landet utom Öland och Gotland. För järven är det naturliga utbredningsområdet nästan hela fjällkedjan, men här har det gått sämre med att nå etappmålet.
Vi behandlar också skarv i vårt betänkande. Det är ju så att allmän jakt på skarv inte är tillåtet i nuläget enligt det gemenskapsrättsliga regelverket. Viss skyddsjakt på skarv har beslutats i Sverige, och kommissionen har öppnat ett ärende rörande om denna jakt är förenlig med gemenskapens regler eller inte. I dag förekommer det skyddsjakt på skarv bland annat i Hjälmaren. Många fiskare är också kritiska till skarven för att den äter mycket fisk. Den är också en duktig dykare och kan ta fisk från näten på ganska stora djup. Jag själv hoppas på havsörnens fortsatta utbredning och dess förmåga till jakt på skarv. Havsörnens antal ökar, och det kan leda till en minskning av skarvens antal.
Den 30 september 2006 ska uppdraget angående älgförvaltning redovisas av utredaren. Då får vi se om ett förslag lämnas som bygger på en förvaltningsmodell som är anpassad till älgstammens lokala ekologiska förutsättningar. Målet ska ju vara en livskraftig älgstam av hög kvalitet. Stammen ska vara i långsiktig balans med betesresurserna, och älgstammens storlek ska genom lämplig avskjutning vara anpassad till betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten. Men detta är en fråga som får hanteras efter valet - kanske med många nya ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet.
Viltskador på växande skog är ett stort och allvarligt problem för skogsproduktionen. Ett annat stort problem är trafikskadat vilt. Skadade djur kräver eftersök. Att göra kvalificerade eftersök vid skadeskjutningar och viltolyckor kräver högt kvalificerade hundförare och hundar med stor rutin. Sverige har i dag en organisation för viltolyckor som i vissa delar är väl utformad.
Vad som är mindre bra är att det inte finns någon kvalitetssäkring av de eftersöksekipage som ingår i organisationen. Vi borde kanske titta på den danska modellen till eftersöksorganisation. De som ingår i eftersöksjaktlag i Danmark har ett certifikat på att de är eftersöksjägare och har ett annat stöd i den danska jaktlagstiftningen. Det troliga är att de får en höjd status på eftersöksjakten i Danmark. Det kanske vi skulle titta lite närmare på även i Sverige.
Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 13.