Herr talman! När det gäller människors inflytande på rovdjurspolitiken har alla samma inflytande, men jag förstår ju vad Bengt-Anders Johansson egentligen syftar på. När man har ett stort rovdjurstryck där man bor vill man naturligtvis ha ett större inflytande på den behandling av rovdjuren som sker. Men vi har som medborgare, och som politiker, ett ansvar för att ha en rovdjurspolitik för hela landet. Det handlar alltså om att vi ska slå vakt om ett ekosystem, och där har vargen och de andra rovdjuren sitt berättigande.
När det sedan gäller jakt utan hund har jag inte talat om jakt utan hund utan om jakt utan frigående hund. Det var det jag sade. Släpper man sin hund lös när man jagar är man som hundägare också medveten om och beredd på vad som kan ske med hunden. I sitt anförande nämnde Bengt-Anders att det är vargen som söker upp hunden, men jag vet att hund också söker upp varg.
Beträffande eftersök och att vara beredd att stå för fiolerna, alltså för pengarna till det, är jag beredd att från Vänsterpartiets sida driva frågan om att få fram budgetmedel för att få en effektiv eftersökning och kunna ge den ersättning som behövs. I första hand är det emellertid fråga om att få en certifiering och rättighet att göra eftersöket utan att först, innan man går ut på eftersök, behöva vidta en mängd olika åtgärder. Det handlar alltså om att få gå in på annans mark, om att kanske först behöva ringa ett visst antal markägare. Det kan under tiden innebära mycket lidande för djuret.