Fru talman! I väntan på att man ska få en anstän-
dig sjukvård så måste man ha en anständig politik. Så
uppfattade jag utrikesministern. Det måste då innebä-
ra att cancerpatienter ska vänta på behandling tills
Jugoslavien har fått en regim som omvärlden och EU,
inklusive Sverige, kan acceptera. Det här vill jag
gärna att utrikesministern kommenterar.
Utrikesministern sade att Sverige är berett att i
varje enskilt fall undersöka vilka de bästa kanalerna
för det humanitära biståndet är. Det är särskilt ange-
läget att förvissa sig om att stödet verkligen går direkt
till de nödlidande och inte utgör ett stöd för regimen.
Jag hoppas att utrikesministern delar min uppfatt-
ning att tillgång till elektricitet tillhör livets nödtorft
också för Jugoslaviens civilbefolkning. Ingen elektri-
citet betyder ofta inget rent dricksvatten, ingen upp-
värmning, ingen sjukhusutrustning, inga bagerier.
I november i fjol erbjöd sig ABB Alstom Power
att göra humanitärt betingade akuta reparationer av
elektriska installationer i Serbien. Företaget konstate-
rade i sitt brev till Utrikesdepartementet att de på
elsystemet uppkomna skadorna är resultatet av di-
rekta krigshandlingar.
I brevet skrev man att verkan av krigsskadorna på
det serbiska energisystemet äventyrar följande vitala
samhällsfunktioner: tillförsel av dricksvatten till
stadsområden, tillförlitlig drift av avloppssystemen i
stadsområden, leveranser av fjärrvärme samt direkt
eluppvärmning av bostadshus, skolor och sjukhus,
transport av industriell verksamhet, i synnerhet inom
läkemedels- och kemiindustrin.
Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, har i ett tal
inför OSSE deklarerat att humanitär hjälp ska ges en
bred definition. Han har sagt att man ska möjliggöra
reparation av elsystem, vattenleveranser och sjukhus.
USA och England har motsatt sig dessa förslag. Vil-
ken är Sveriges inställning?
Jag kan förstå om utrikesministern känner sig för-
hindrad att kommentera ett enskilt fall. Jag är dock
övertygad om att hon är oförhindrad att besvara frå-
gan om hon anser det rimligt att underlätta den ser-
biska civilbefolkningens överlevnadsmöjligheter
genom att medverka till att svenska företag ges möj-
lighet att hjälpa till med insatser som gäller själva
livsuppehället. Detta vill jag gärna få en kommentar
till.
I min inledning ifrågasatte jag inte Anna Lindhs
historieskrivning. Jag ansåg att den, med de formule-
ringar som användes, krävde en komplettering. Det är
ju ändå så att samtliga konflikter som pågått på Bal-
kan - och som har varit tragiska och drabbat många
oskyldiga - har haft flera inblandade.
Jag vill att utrikesministern kommenterar förhål-
landet att Natos bombkrig var en flagrant kränkning
av folkrätten. Man gick vid sidan av FN, och när man
sedan hade konstaterat att man inte klarade krishante-
ringen i fred kallade man på nytt in FN. Man sade att
man vann kriget men förlorade freden.
Jag skulle gärna vilja veta om Sverige har upp-
fattningen att Natos bombkrig var en seger för
mänskligheten. Jag menar att det var en stor mänsklig
tragedi, och jag hoppas att Sverige i det här fallet kan
skärpa sin hållning, också åt det hållet där man up-
penbarligen kränker inte bara folkrätten utan också
grundläggande mänskliga rättigheter.