Fru talman! Jag vill gärna komplettera bilden av
Jugoslavien i dag, inte minst med anledning av att vi i
dag har besök i Stockholm av två kvinnor från Bel-
grad som båda arbetar med humanitär hjälp - den ena
som medarbetare till den svenske chefen för Interna-
tionella Röda korset, dvs. Sten Swedlund, tidigare
amiral och chef för kustflottan, och en ung kvinnlig
läkare.
I den jugoslaviska förbundsrepubliken är var tion-
de invånare flykting. Landet har genom en lång tid av
sanktioner förvandlats till Europas fattigaste. Det har
fått ta emot en halv miljon flyktingar från Kroatien
och Bosnien. Till detta kommer de 250 000 interna
flyktingarna, som under det senaste året har flytt från
Kosovo undan en säker död.
400 000 är beroende av socialhjälp. 300 000 är
arbetslösa. Natos anfall mot det civila samhället slog
ut de flesta försörjningsmöjligheterna. 100 000 är
totalt utslagna. Sammanlagt är 1 235 000 människor i
Serbien i behov av daglig humanitär hjälp. 800 000
får ett mål mat om dagen via Röda korsets soppkök.
Många är undernärda. Detta drabbar särskilt barnen.
Röda korset - både det internationella och det lokala
- är räddningen för befolkningen.
Det finns 50 humanitära organisationer som ar-
betar i Serbien. I den andra delen av det bombade
Serbien, dvs. Kosovo, arbetar 400 organisationer med
humanitär hjälp.
Utrikesministern understryker i sitt svar vilket
betydande stöd det lidande Jugoslavien får. Från
Sverige utgår - utöver de hundratals miljoner som går
till Kosovo - en summa som förväntas stiga från 23
miljoner i fjol till 40 miljoner. Befolkningen är dock
nästan tio gånger större än Kosovos. Om man slår ut
den summan på varje hjälpbehövande blir Sveriges
och EU:s stöd 8,50 US-dollar per person och månad.
Det motsvarar ungefär 75 kr i månaden.
Hjälpen kommer inte heller regelbundet. Den ena
gången består den av tre liter olja, nästa gång av två
kilo socker. Detta är en del av den verklighet som
råder för ett helt lands civilbefolkning. De utsätts för
den bestraffning som dessa sanktioner faktiskt utgör i
praktiken.
Jag skulle vilja fråga om utrikesministern är till-
fredsställd med de förhållanden som sanktionerna
skapar. Är den humanitära hjälpen från Sverige till-
räcklig? Eller kan det möjligtvis vara så att den ök-
ning därutöver som aviserades i svaret kan komma de
här lidande människorna till godo?