Fru talman! I Serbien har man ett sjukvårdssystem
som är uppbyggt som vårt. Alla ska kunna få den
vård och behandling de behöver. Sjukhusen är statligt
ägda och därmed svartlistade som tillhörande den s.k.
regimen. Nu kan bara de personer som kan betala
fullt ut för alla sjukvårdskostnaderna få vård. Ett
skifte från solidarisk sjukvårdspolitik till en sjukvård
bara för de rikaste framtvingas av sanktionerna.
Man kan inte genomföra röntgenundersökningar.
Röntgenrör kan inte importeras på grund av vape-
nembargot. Antalet cancerfall ökar, särskilt bland
barnen. Miljögifter spreds via bomberna. Vattnet är
förorenat. Någon ersättning till Serbien utgår natur-
ligtvis inte för den cyanidkatastrof som inträffade i
Ungern och som nu vid översvämningar har förgiftat
marken också i Serbien.
Barnadödligheten har ökat markant. Antalet kvin-
nor som dör i barnsäng har ökat katastrofalt. Sjukhu-
sen kan inte hålla den höga standard och hygien som
behövs. Man har inte catgut att sy med, utan har fått
gå tillbaka till det mycket gammalmodiga linnet, som
ökar infektionerna kraftigt.
Flyktingar och krigsoffer har enligt Genèvekon-
ventionen rätt till en human behandling. Att utsätta
barn för undernäring, brist på sjukvård och lidande
betyder att man bryter mot FN:s barnkonvention, som
tillförsäkrar alla barn goda uppväxtförhållanden.
Har den socialdemokratiska regeringen ändrat den
uppfattning som tidigare har varit att demokratin
växer bäst i välstånd? Jag har inte upptäckt när det
här har skett, men det har naturligtvis kunnat ske utan
att jag har upptäckt det.