Fru talman! Nu övergår vi till något som också är
ganska hett. Det är betänkande TU7, som handlar om
förlängd tid för statliga garantier för att återställa
försäkringsskyddet för flygbranschen.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 1.
Det är nu faktiskt tredje gången på tre månader
som regeringen återkommer till riksdagen med för-
slag om statliga garantier för att återställa försäk-
ringsskyddet som med hänsyn till händelserna den 11
september i New York begränsades dramatiskt i och
med att försäkringsbranschen vägrar att leva upp till
utställt försäkringsskydd på upp till 150 miljoner US-
dollar.
Regeringen har handlagt frågan på ett sätt som
förtjänar allvarlig kritik. Jag har i ett tidigare skede
KU-anmält näringsministern. Men Näringsdeparte-
mentet fortsätter att handlägga frågorna på ett lika
undermåligt sätt.
Till skillnad från de andra skandinaviska länderna
kunde inte den svenska regeringen i september 2001
redovisa ett eget och berett förslag, utan i stället
uppmanade man riksdagen att med mycket kort varsel
och på egen hand "processa" igenom statliga garanti-
er, som om de skulle falla ut skulle leda till statliga
utgifter på i varje enskilt fall 18 miljarder svenska
kronor.
Den proposition som regeringen överlämnade i
oktober var så försenad att den då rådande garantiti-
den hade löpt ut, vilket föranledde regeringen att
uttala att de i oktoberpropositionen föreslagna garan-
tinivåerna skulle gälla retroaktivt.
Situationen var densamma i november 2001, när
regeringen för en tredje gång vände sig till riksdagen.
De statliga garantiåtagandena gällde enligt riksdags-
beslutet i oktober 2001 fram till kl. 24.00 den 23
november. Regeringens proposition med en begäran
om förlängning lades på riksdagens bord först den 27
november, trots att den är undertecknad den 22 no-
vember. I dag är det den 13 december. Det är alltså
flera veckor som vi nu ska fatta retroaktivt beslut om.
Jag menar att regeringen med det här visar non-
chalans inte bara mot riksdagen utan också mot flyg-
branschen.
Fru talman! Vad vill då regeringen? Ja, regeringen
vill att de statliga garantiåtaganden som är kopplade
till flygbranschens försäkringsskydd ska förlängas en
tredje gång och gälla fram till utgången av januari
2002. Regeringen överväger denna gång att begränsa
garantierna för flygbolagen mellan 150 och 750 mil-
joner US-dollar. Inget flygbolag har nu gått upp till
de 18 miljarder kronorna.
Man kan konstatera att egentligen har inget nytt
och väsentligt hänt sedan riksdagen i slutet av oktober
beslöt att förlänga det statliga garantiåtagandet vad
gäller försäkringsskyddet för flygbranschen.
Vad som hände i New York var att de amerikans-
ka försäkringsföretagen ensidigt ändrade på gällande
försäkringsvillkor och friskrev sig från risker vid
krigshandlingar, terrorattacker och liknande händel-
ser. Det gav belägg för att flygbranschens försäk-
ringsskydd, utarbetat i samarbete mellan dem och
försäkringsbranschen, inte fungerade. Detta har varit
anledningen till att många stater har tvingats ställa
upp med statliga garantier, som kompenserade för de
åtaganden som försäkringsbranschen tidigare utfäst.
Vi som har kunnat studera försäkringsbranschen
under den här tiden kan se att där råder en stark oli-
gopolsituation. Kanske fungerade inte heller flygför-
säkringsbranschen före den 11 september. Det vet vi
inte så mycket om, eftersom vi då inte hade tittat
närmare på det, vilket vi nu har fått möjlighet att
göra.
Av naturliga skäl sker det nu en anpassning till de
nya förhållanden som råder efter den 11 september.
Vi ser också, vilket framgår av Riksgäldskontorets
kommentarer, att nya aktörer kommer fram som är
beredda att teckna försäkringsavtal med flygföreta-
gen. 275 flygföretag har redan tecknat försäkrings-
avtal. Den ursprungliga garantin på 1 750 miljoner
US-dollar har krympt, och regeringen överväger nu
att begränsa den aktuella garantin mellan 150 och 750
miljoner US-dollar.
Fru talman! Enligt vår principiella mening bör
förlängning av statliga garantier för återställande av
försäkringsskydd inom flygbranschen ske endast i de
fall och i den omfattning det inte är möjligt att teckna
rimliga försäkringar på den reguljära marknaden. Det
är också i sammanhanget angeläget att den avgift som
svenska flygföretag betalar till Riksgäldskontoret för
att täcka statens finansiella risk och administrativa
kostnad ligger på en nivå som är konkurrensneutral i
förhållande till vad andra flygföretag betalar för sitt
försäkringsskydd.
Det finns nämligen också en rad andra orsaker till
att vi har fattat det beslut som vi har reserverat oss för
i utskottet. Det är att vi ser att fram till mars månad
2002 kommer det att vara väldigt svårt att få en fun-
gerande flygförsäkring. Både USA och Japan har
ställt upp med garantier för sina flygföretag, och det
gör att det är svårt att få en fungerande konkurrens.
USA har t.ex. utställt 18 biljoner dollar till sina flyg-
bolag, varav 3 biljoner är för säkerheten. Liknande
har även den japanska staten gjort. Dessutom har vi
en rad exempel från andra länder, som inte bara har
ställt ut garantier utan också har givit subventioner till
sina flygbolag.
Vi menar att inte förrän i slutet av mars nästa år
kan en flygmarknad och flygförsäkringsmarknad
komma i gång på allvar.
Fru talman! Det är väldigt otillfredsställande att
en rad medlemsländer inom EU inte i full utsträck-
ning respekterar de inom Ekofin och av EU:s trans-
portministrar uttalade rekommendationerna. De risk-
premier som är kopplade till de utställda statliga ga-
rantierna och som flygbolagen faktureras varierar nu
från 0 kr i ett land till uppemot 32-33 kr per passage-
rare i ett annat land. Dessa former av förtäckt sub-
ventionering av de nationella flygföretagen hämmar
enligt vår uppfattning en nödvändig konkurrens till
flygbolagens fromma. Sverige bör verka för att EU
med kraft kontrollerar efterlevnaden och utfärdar
sanktioner mot de länder inom den europeiska unio-
nen som inte respekterar utfärdade guidelines.
Här måste jag faktiskt säga att Bosse Ringholm på
ett mycket bra sätt har företrätt de svenska synpunk-
terna i Ekofinrådet. Där framställde han att ministrar-
na nu snabbt skulle ta bort garantierna och också följa
reglerna när det gällde att betala vad det kostade att få
de statliga garantierna.
Det är självklart att enskilda stater själva och i
samverkan inom EU, ICAO och WTO kraftfullt ska
medverka till att vi så fort som möjligt kan återgå till
förhållanden där marknaden helt och fullt kan erbjuda
försäkringar som täcker de olika risker som är kopp-
lade till privat flygverksamhet. Den svenska rege-
ringen uppmanas att i de forum där de aktuella pro-
blemen hanteras kraftfullt agera för en snabb återgång
till förhållandena före den 11 september 2001 och att
de utställda garantierna därför återtas så fort som
möjligt. Från moderat sida är vi övertygade om att så
fort som försäkringsmarknaden och flygbranschen får
klart för sig att de inte framöver kan påräkna statliga
garantier kommer kravet på marknadslösningar att
uppfyllas.
Det är därför som vi har reserverat oss. Vi anser
nämligen att om man ger regeringen ett uppdrag att
fortsätta att förlänga de här garantierna finns det en
risk att man inte ens efter mars 2002 kommer att
försäkra sig på marknaden.
Men det finns möjligheter. I det här läget borde
det kunna finnas möjligheter för den svenska rege-
ringen och för de europeiska flygföretagen att se över
hur de ser ut och hur de fungerar. Marknaden i Euro-
pa är väldigt splittrad. De flesta flygbolag har dålig
likviditet - de är alldeles för små. Det här skulle alltså
kunna vara en möjlighet att avreglera flygmarknaden
och med kraft göra det så att statligt ägda flygbolag
runtom i världen kunde privatiseras. Då skulle vi
plötsligt kunna få en ordentlig konkurrens.
Statliga subsidier bör inte utgå till flygföretag som
i dag drabbas av en minskning i resandet bara på
grund av den rådande konjunkturnedgången. Det ser
vi nämligen också. I EU pågår för närvarande en
diskussion om hur många dagar ett flygbolag ska få
ersättning av sin stat. Just nu räknar man med fyra
dagar, men det finns en diskussion om att det ska bli
ännu längre tid. Jag menar att flygföretagen måste
lösa detta själva.
Med hänsyn till den här marknadssituationen
inom det internationella flyget och risken för att dessa
brister permanentas bör riksdagen i samband med
behandlingen av regeringens proposition besluta att
tillhandahålla statliga garantier i första hand begrän-
sade till belopp mellan 150 och 750 miljoner US-
dollar. En uttalad strävan måste vara att de ska gälla
längst till den 31 mars 2002. Tiden fram till dess bör
Sverige använda för att i första hand inom den nor-
diska marknaden, i andra hand inom den europeiska
och ytterst på den internationella flygmarknaden
tillsammans med EU:s övriga medlemsländer och
inom ramen för ICAO och WTO utarbeta internatio-
nella regler som tillgodoser rimliga krav på konkur-
rensneutralitet vad gäller statliga garantier och andra
former av statliga subventioner.
Det finns kanske också möjlighet att i det här lä-
get titta på de gällande principerna för slottider, som
ytterst också leder till konkurrensbegränsningar och
svårigheter för nyetablerade flygföretag att få rimliga
tidtabeller.
Jag bör kanske, fru talman, sluta mitt anförande
med att säga att vad jag som arbetar med flyg hoppas
är att vi ska få i gång flyget. Det är viktigt att vi får i
gång flygförsäkringsmarknaden. Efter ett besök på
några av världens stora flygplatser den senaste tiden
tycker jag att det är tragiskt att i första hand se kpistar
och inte passagerare. Jag vill se fler flygpassagerare.