Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 4.
Mot bakgrund av vansinnesdåden i USA den 11
september i år reducerade de internationella flygför-
säkringsbolagen sin täckning av skador på tredje
person som förorsakas av krigshandlingar, terrorat-
tacker och liknande mot flygplan från maximalt 1 750
miljoner US-dollar till 50 miljoner US-dollar. Den
lägre nivån började gälla fr.o.m. den 25 september.
Denna ändring från försäkringsbolagen gällande
försäkringsvillkoren gjorde att det inte längre var
möjligt att teckna försäkringar som i tillräcklig grad
täckte eventuella personskador och materiella skador
för tredje part. Detta gällde åtminstone i några dagar,
för ganska snabbt fanns det erbjudanden på markna-
den om försäkringar.
Här uppstod genast den första undringen, och den
är: Varför har inte SAS och andra flygbolag tecknat
försäkringsavtal som är långsiktiga och hållbara över
tiden? För mig förefaller det självklart att vid ingåen-
de av avtal i många andra sammanhang så utformas
en ändringsklausul så att en förändring av avtalet
rimligtvis godkänns av båda parter. I det här fallet
borde SAS ha haft en möjlighet att lägga in sitt veto
när det gäller huruvida en förändring ska ske eller ej,
men det tycks inte ha varit fallet.
Man kan undra varför inte SAS hade en sådan för-
säkring. Skulle det ha blivit dyrare? Är det så att
marknadskrafterna i form av SAS gör precis som det
passar sig ur ekonomisk synvinkel, och ropar på sta-
ten så fort det går dem emot? Har det inte ens varit
möjligt att förutse flygkatastrofer av den art som
skedde i New York?
Tidigare har flyget fått betala sina försäkringar
precis som andra transportslag, men nu ska det bli ett
slags socialistiskt frälse som får sina försäkringar
betalda av medborgarna.
Det som är riskabelt är dyrt att försäkra. Det vet
alla som t.ex. dyker eller åker motorcykel. Varför just
flyget nu ska undantas från denna princip motiveras
med att fungerande flygtransporter är ett intresse för
såväl staten och näringslivet som samhället i övrigt.
Regeringen anser att det vid allvarliga störningar på
flygmarknaden finns ett legitimt intresse av att staten
temporärt träder in och ger garantier och andra stöd-
åtgärder när alternativet annars kanske är att dessa
transporter upphör helt för kortare eller längre period.
Att det finns andra sätt att kommunicera, för kor-
tare eller längre period, tycks vara främmande för
regeringen eftersom dessa alternativ inte finns analy-
serade och redovisade, vare sig förra gången eller nu.
Det torde vara rimligt att bedöma att näringslivets
behov av transporter, i den mån de inte kan tillgodo-
ses med andra transportmedel än flyg, skulle kunna
tillgodoses med hjälp av videokonferenser, e-post,
telefon, telefax, telex m.m. under en kortare eller
längre period.
Är det månne så att hotet från SAS om att lamslå
en del av samhällets infrastruktur har fått de borgerli-
ga partierna att ställa upp på denna statssocialism?
Vi vet att mycket blev dyrare och besvärligare
efter den fruktansvärda tragedin i USA. Att försäk-
ringsbolagen har gjort en annan riskbedömning och
inte längre anser sig kunna leva upp till eller klara av
utlovade ersättningar vid olyckor är en del av detta.
Förut var det försäkringsbolagen som stod för de
kostnaderna. Så bör det också vara i framtiden. Frå-
gan ska inte lösas av staten, utan på marknaden; inom
ramen för det storkapital som både försäkringsbola-
gen och flygbolagen tillhör.
Nu har staten dock bestämt sig för att bli flygbo-
lagens försäkringsbolag. Det är nygammal planeko-
nomi, och det är olämpligt.
Det har hänt mycket sedan riksdagen först be-
handlade frågan. För de svenska flygbolagen finns det
i princip två alternativa lösningar på marknaden. Ett
av alternativen har tecknats av över 250 flygbolag
världen över.
Värt att notera är att SAS numera sänkt sitt för-
säkringsskydd och nu endast tecknar sig för en ga-
ranti med en ersättningsnivå på 750 miljoner US-
dollar mot tidigare 1 750 miljoner US-dollar.
Förklaringen från SAS till denna omsvängning i
frågan är häpnadsväckande. I ett TT-meddelande från
24 november förklarar Hans Ollongren, som är ansva-
rig för myndighetsfrågor vid SAS, det så här: Att det
har legat på den höga nivån tidigare har skett rent
slentrianmässigt. Det som hände i USA har skapat en
annan medvetenhet, och 750 miljoner dollar är en
rimlig nivå i dagsläget.
Sedan avslöjar han orsaken till önskan från SAS
att staten ska gå in och ta på sig uppgifter när han
säger: Den lösning som finns i dag kräver att man
binder sig på ett år. Det finns väldigt mycket som
tyder på att marknaden förändrar sig och att prisbil-
den är helt annorlunda i januari.
Vad är det som pekar på det? Är det inte bra att
binda sig på ett år? Då spelar det ju ingen roll hur
saker och ting förändras, för försäkringen gäller ändå.
Tror SAS och regeringen att kostnaderna för en för-
säkring kommer att återgå till den nivå som gällde
före 11 september?
För flygplatser och s.k. handlingsföretag finns nu
möjlighet att teckna en försäkring för ett skydd upp
till 50 miljoner US-dollar. Luftfartsverket, i sin egen-
skap av flygplatshållare, har tecknat en garanterad
försäkring på 1 100 miljoner US-dollar.
Här har regeringen dock inte argumenterat för att
det finns något behov av andra försäkringslösningar
än den som marknaden i nuläget kan erbjuda, utan
räknar in dessa aktörer i det, som regeringen föreslår,
statliga åtagandet.
En annan lustighet i sammanhanget är förslaget
från trafikutskottets majoritet om att ge regeringen ett
bemyndigande utan tidsgräns, dvs. att statens ekono-
miska förpliktelser i form av garantier till försäk-
ringsbolagen för att återställa försäkringsskyddet till
samma omfattning som tidigare ska gälla tills vidare.
Finansutskottets majoritet, och där håller jag med
dem, tycker att det är angeläget att riksdagen åter-
kommande ges tillfälle att pröva om tidigare angivna
förutsättningar för garantigivningen alltjämt är giltiga
eller om de ändrats i något viktigt avseende.
Miljöpartiet de gröna anser att staten inte bör
ikläda sig något sådant garantiansvar för återställande
av försäkringsskyddet för flygbolag.
Flygbolagens försäkringsskydd är en fråga som
bör lösas av marknaden på rent kommersiella villkor.