Fru talman! Varför ska staten garantera försäk-
ringsskyddet för flyget? Det är den fråga som trafi-
kutskottet borde ha besvarat i sitt betänkande, men
det har man enligt min uppfattning inte lyckats med.
Huvudpunkten är att det inte finns fungerande mark-
nadslösningar. Det är inte sant. Det finns försäkrings-
bolag som både vill och kan ge försäkringsskydd mot
premier som speglar risken.
Finansutskottet skriver i sitt yttrande att eftersom
flygbolagen sänkt nivån på försäkringsskyddet
"skulle bolagen i princip ha kunnat klara sig med de
befintliga marknadslösningarna". Varför då inte låta
flygbolagen teckna försäkringar till marknadspris?
Huvudanledningen kan inte vara att marknadspri-
set skulle vara avskräckande högt. Den väsentligaste
orsaken tycks i stället vara att försäkringsbolagen
kräver ettårsavtal för tecknande av försäkring:
"Bolaget kan därför inte snabbt byta försäkring om
andra, billigare alternativ skulle dyka upp på markna-
den".
Med det argumentet skulle man kunna diskutera
statliga garantier för de flesta företag och personer i
landet. Vem vill inte ha ett avtal som är billigare och
bättre och kunna hoppa av från det befintliga avtalet
om det dyker upp något bättre? Vi betalar premier för
våra hem- och bilförsäkringar hel- eller halvårsvis.
Premier går upp och ned men under avtalstiden ligger
de fast. Det har staten absolut ingenting att göra med.
Är det flygbolagen man ska värna om eller är det
försäkringsbolagen? Båda behövs, och var en får göra
sina affärsbedömningar. Det ska vi i riksdagen inte
lägga oss i.
Fru talman! Med detta bristande underlag ska
Sveriges riksdag besluta om att fortsätta utfärda stat-
liga garantier: "Detta är nödvändigt eftersom mark-
naden till fullo inte har återhämtat sig" som det står i
betänkandet. Men sedan när är det skattebetalarnas
uppgift att träda in på arenan om en vara eller tjänst
ökat i pris? Det bästa sättet att få i gång en fungeran-
de marknad är att se till att det finns en efterfrågan.
Om staterna tar på sig hela risken kommer det inte att
finnas någon efterfrågan på försäkringar.
Inom hela det internationella försäkringssystemet
är man klart intresserade av att försäkra flygbolag. Så
har det varit tidigare och så kommer det att vara i
framtiden. Det har varit, och kommer också att vara,
en lönsam affär. För bolag som SAS är det också
möjligt att förhandla till sig attraktiva premier. För
detta talar att de skandinaviska länderna inte kan
anses vara i någon särskilt farlig riskzon för terror-
verksamhet men framför allt att svenska bolag under
många år haft en mycket låg skadefrekvens. Det är
precis som bilförsäkring; många skadefria år - ökad
bonus.
Om Sveriges riksdag bestämde sig för att nu upp-
höra med garantierna skulle det vara möjligt att på
kort tid åstadkomma bra försäkringslösningar för
svenska flygbolag. Vi är ett litet land. Flygbolagen
tillhör inte de allra största. Det är idealiskt för försäk-
ringsbolagen att visa att de vill vara med på markna-
den. Och premierna för försäkringsskyddet ska na-
turligtvis tas ut av dem som utnyttjar flygbolagets
tjänster och inte belasta skattebetalarna.
En helt annan aspekt bakom att vi ska avslå trafi-
kutskottets förslag är att det inte kan vara vettigt att
riskera skattebetalarnas pengar på detta sätt. Försäk-
ringsbolagen återförsäkrar sig i ett finförgrenat åter-
försäkringssystem som gör att risken just finfördelas.
Men med statliga garantier står staten ensam för hela
risken i händelse av en inträffad skada. Detta är ur
risksynvinkel oansvarigt.
Sverige har en historia av missriktade statliga in-
grepp i ekonomin. Jag kan bara erinra om subventio-
nerna till varvsindustrin på 70-talet. Det är ett exem-
pel som borde vara tillräckligt avskräckande.
Fru talman! Det var befogat att ge garantier till
flygbolagen för försäkringsskydd omedelbart efter
chockvågorna efter den 11 september. Men i dag, tre
månader senare, finns det marknadslösningar. Då ska
absolut inte Riksgäldskontoret tvingas ägna sig åt
risktagande i denna storleksklass.
Jag yrkar därför bifall till motion T68 av Anna
Kinberg och Carl Erik Hedlund, vilket innebär en
omedelbar avveckling av de statliga garantierna.