Fru talman! Efter att i förra veckan haft förmånen
att delta i FN:s världskonferens kring äldrefrågor i
Madrid känns det roligt att få debattera äldrefrågorna
här hemma. Jag kan konstatera att mycket av det man
enades om i handlingsplanen och den politiska dekla-
rationen är sådant som faktiskt finns med i det betän-
kande vi nu ska behandla. Det handlar bl.a. om att
även äldre människor har rätt att delta i allt samhälls-
liv på samma villkor som andra. Det handlar om
rätten att arbeta även efter pensionsåldern och om att
äldre människor har en viktig uppgift i vårt samhälle.
Deras kunskaper och erfarenheter är värdefulla för
varje samhälle.
Det jag fäste mig mest vid var vad FN:s general-
sekreterare Kofi Annan sade i sitt invigningstal. Han
berättade om ett afrikanskt ordspråk som i fri över-
sättning lyder ungefär så här: När en äldre människa
dör så försvinner ett bibliotek. Det tycker jag är ett
ordspråk som borde få stor betydelse för vår uppfatt-
ning om äldre människors värde för oss alla. Vi måste
på ett helt annat sätt än tidigare ta till vara dessa
många och allsidiga bibliotek som finns mitt ibland
oss.
Fru talman! Under 1900-talet lade vi ett kvarts se-
kel till vår medellivslängd. Den förväntade livsläng-
den för kvinnor är nu 82 år och för män 77 år. Mer-
parten av de år vi vunnit är friska år. Det är vi inte
ensamma om i Sverige utan det sker runtom i världen.
Ökningen i utvecklingsländerna har gått fortare än i
de utvecklade länderna.
Världshälsoorganisationen kallar det den demo-
grafiska revolutionen och menar att det också är nöd-
vändigt att hjälpa äldre människor att behålla sin
hälsa och vara aktiva. Det är inte någon lyx. Detta
gäller inte minst äldre i utvecklingsländerna. Därför
är en av de stora frågorna hur vi också kan ta till vara
dessa friska och aktiva åldringar.
I Sverige är vi fortfarande dåliga på det, inte minst
när det gäller de äldres möjligheter att delta aktivt i
arbetslivet. Vi måste skapa ett mer flexibelt arbetsliv
som gör att fler äldre känner att de vill och kan fort-
sätta arbeta efter pensionsåldern. Den faktiska pen-
sionsåldern i Sverige ligger i dag mellan 59 och 62 år,
vilket betyder att de allra flesta har minst 20 år kvar
då de på olika sätt kan bidra med sina kunskaper.
På arbetsgivarsidan är intresset för att anställa och
behålla äldre arbetskraft tyvärr mycket lågt. Man
uppskattar inte det kapital av kunskap parat med
livserfarenhet som de har. Vi har i dag brister inom
flera yrkesgrupper, och när 40-talisterna snart börjar
gå i pension blir bristerna ännu större.
Folkpartiet anser att det behövs en lagstiftning
mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Det behövs
också en nationell handlingsplan för att undanröja de
hinder som finns på arbetsmarknaden för äldres möj-
ligheter att arbeta. Den frågan har vi tagit upp i vår
motion, men den fick inte behandlas i detta betänkan-
de. I stället har frågan hänvisats till arbetsmarknads-
utskottet, vilket jag tycker är synd eftersom den har
mycket stor betydelse för att äldre människor ska nå
större delaktighet i vårt samhälle. Jag hoppas att den
frågan ska finnas med i framtiden när vi behandlar
betänkandet om äldrepolitiken.
Fru talman! Jag hänvisar till mitt särskilda yttran-
de i den här frågan.
Fru talman! Äldre människors självbestämmande
måste öka. Valfriheten i äldreomsorgen är i dag allt-
för begränsad. När en människa blir 65 år ska den
inte behöva känna sig berövad de rättigheter och
möjligheter som andra medborgare har. Folkpartiet
tycker att det är hög tid för en valfrihetsrevolution
som ger de äldre makten över äldreomsorgen. Här
kommer vårt förslag om äldrepeng in som en viktig
del.
Den enskilde pensionären som är i behov av hjälp
ska få en biståndsbedömning, precis som nu, som
berättigar till antingen en viss nivå på hemtjänsten
eller till en plats i särskilt boende. Storleken på äldre-
pengen kommer att variera beroende på den enskildes
behov.
Äldrepengen kan man föra med sig till den om-
sorgsgivare som man önskar. Det ska gå att välja
mellan alla enheter som kommunen driver i egen regi
eller dem som kommunen godkänt. Äldre människor
är på samma sätt som yngre människor särskilda
individer med egna önskemål som naturligtvis ska
beaktas.
Fru talman! Alla har inte lyckan att få vara friska.
De allra flesta av oss behöver olika former av stöd
och hjälp inte minst de sista åren av våra liv. Då är
det viktigt att kunna känna tryggheten att veta vad
samhället kan erbjuda. Därför föreslår vi från Folk-
partiet sedan flera år tillbaka en omsorgsgaranti som i
vårt förslag innehåller nio punkter.
Kommunen ska fastställa omsorgsgarantin som
naturligtvis kan innehålla fler punkter, om man så
önskar, för att de som är i behov av hjälp ska veta vad
de kan få. Det innebär också en skyldighet för kom-
munen att verkligen uppfylla det som finns i garantin.
Dessutom ska naturligtvis den enskilde kompenseras
om garantin inte uppfylls. Uteblir städningen en
vecka ska man inte heller behöva betala för det.
Fru talman! Flera har talat om personalsituatio-
nen. Det behövs en analys av framtida behov av olika
personalgrupper inom bl.a. äldreomsorgen. Det är
brister i dag inom flera olika områden, inte minst
inom geriatriken. Därför behöver det tas fram en plan
för hur utbildningsbehovet för de olika personalgrup-
perna inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården
för äldre ska kunna tillgodoses.
Andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forsk-
ning sjunker. Det innebär bl.a. att klinisk forskning
om äldres sjukdomar riskerar att minska i omfattning,
något som både mänskligt och samhällsekonomiskt är
oacceptabelt. Demens och depression är sjukdomar
som ofta drabbar äldre. Det är viktigt att den forsk-
ning som nu pågår för att vinna kunskap om hur dessa
sjukdomar kan förebyggas och behandlas intensifie-
ras. Forskning om äldres psykiska problem liksom
om läkemedels effekter och biverkningar bör bli
föremål för en särskild satsning. Den kliniska forsk-
ningen får inte komma på undantag.
Fru talman! När man har något funktionshinder,
som många äldre får, är det viktigt att man kan besö-
ka familj, vänner eller delta i t.ex. föreningslivet.
Färdtjänsten är här viktig men fungerar i dag inte
tillfredsställande. Färdtjänstlagen ska utredas. I den
utredningen måste man, enligt vår åsikt, ta hänsyn till
de sociala behoven. Den nya lagen måste också ange
vem som har tillsynsansvar och hur färdtjänsten kan
kvalitetssäkras.
Folkpartiet har under en ganska lång rad av år
krävt en äldreombudsman som äldre och anhöriga
kan vända sig till för att protestera mot missförhål-
landen eller få svar på frågor. Det ska vara en fristå-
ende äldreombudsman som man kan vända sig till
med förtroende. Äldreombudsmannens arbete ska
syfta till att öka den äldres och de närståendes infly-
tande och förebygga att brister uppkommer i äldre-
omsorgen.
Vi har hitintills alltid fått avslag på vårt yrkande.
Så sker också i dagens betänkande. Men de senaste
veckorna har socialminister Lars Engqvist både här
hemma i Sverige och inför FN:s äldrekonferens lovat
att verka för att lokala äldreombudsmän införs. Det
gläder oss att vi börjar få gehör i frågan. Men utskotts
avstyrkan av vårt yrkande kvarstår. Därför kvarstår
också min reservation till förmån för bifall till vårt
yrkande.
Fru talman! Det här är ett väldigt stort område.
Det finns väldigt mycket mer att säga om det här
betänkandet. Vi har tolv reservationer i det här betän-
kandet. Jag hinner inte redogöra för alla, men jag vill
ändå säga att vi står inför en stor utmaning. Klarar vi
av att leva upp till bl.a. FN:s plan för äldre kommer vi
att vinna mer än vi någonsin satsar. Jag ber att få yrka
bifall till reservation nr 9, men står som vanligt bak-
om samtliga mina reservationer.