Fru talman! Jag har tillsammans med Inga
Berggren väckt en motion som har kommenterats i
ett antal inlägg.
Det generella strandskyddet har hittills rått i vårt
land grundat på att man skall värna det rörliga
friluftslivet, människors rätt att fritt kunna ströva i
naturen. Det har varit den enda grunden för det
generella förbudet.
Vid alla stränder i vårt land, sjöar, kuster och större
vattendrag, har det varit ett generellt förbud.
Nu har man konstaterat att det inte finns så mycket
folk som kan ströva och meningsfullt utnyttja dessa
områden. Därför har regeringen föreslagit en
förändring, att man även för in den biologiska
mångfalden och skydd för växter och djur. Det
tycker jag är alldeles riktigt. Det råder inget tvivel
om att detta är ett steg framåt. Men jag är mycket
tveksam till att man på alla dessa områden skall ha
ett generellt förbud, om man nu bortser från vissa
dispensmöjligheter.
Det ligger i sakens natur att inte alla stränder i vårt
land kan hysa sådana biotoper att de är
skyddsvärda. Det skulle vara lika onaturligt att man
för att skydda ett antal kulturbyggnader skulle
kulturskydda alla byggnader i vårt land, eller att
man skulle skydda alla skogsmarker därför att det
finns vissa urskogstyper som det är viktigt att
bevara.
Det har varit utgångspunkten när vi har skrivit vår
motion.
Motionen kan delas in i två delar. Den ena handlar
om att skapa ett strandnaturskydd på nationell
basis. Man ser ut och klassificerar de områden som
är av sådan dignitet och sådant värde att det ur
nationens, landets synvinkel är viktigt att de
bevaras. Vi skall där ha ett strängt och omfattande
skydd för de biotoper det är fråga om.
Kommunerna är själva kapabla att ta vara på
möjligheterna till ett rörligt friluftsliv genom
bestämmelser i översikts- och detaljplaner. Det är
alltså enligt vår uppfattning inte någon
riksangelägenhet att staten skall lägga sig i hur
kommunerna ordnar med möjligheterna till rörligt
friluftsliv och tillgång till strövområden intill
tätorterna.
Med denna uppläggning tror jag att man kan uppnå
såväl syftet att skydda värdefull natur -- vilket är
angeläget, det är inte tal om någonting annat -- och
det rörliga friluftslivet. Man når också en tredje
viktig punkt, nämligen att fler människor får
möjlighet att komma nära vår fina svenska natur
genom att kunna bygga och bo i ett litet
sommarhus. Då kan de verkligen komma nära den
natur som vi är angelägna om att människor skall ta
del av.
Detta är inga generella och hårda regler. De tar
hänsyn såväl till människors önskemål som till
angelägna miljöskyddsbehov.