Fru talman! Strandskyddet är synnerligen viktigt
för naturskyddet i vårt land.
Gränsområdet mellan land och vatten har alltid
fascinerat människan. Därför tillkom regler om
strandskydd i början av 1950-talet.
Bestämmelserna syftade till att bevara stränder
obebyggda för det rörliga friluftslivets skull.
Gränsområdet mellan land och vatten omfattar
också speciella och värdefulla miljöer för djur och
växter. Förståelsen för detta har vuxit fram mycket
senare, och lagstiftaren har inte angivit behovet av
skydd för olika biotoper som ett av skälen för
strandskyddsreglerna.
Jag har både i år och tidigare motionerat om att
strandskyddet skulle utvidgas till gagn för den
biologiska mångfalden. För mig känns det därför
mycket tillfredsställande att regeringen i den nu
aktuella propositionen just föreslår att skyddet
utvidgas till att även omfatta livsvillkoren för växter
och djur. Min motion blir således helt och hållet
tillgodosedd.
Det gläder mig att utskottet i sak är enigt om denna
utvidgning. Däremot förstår jag inte att
socialdemokraterna i utskottet reserverade sig för
att vänta med att ändra lagen tills hela miljöbalken
blir klar. Det pågående arbetet med att samla ett
flertal viktiga miljölagar till en miljöbalk får absolut
inte förlama våra möjligheter att stegvis förbättra
bestämmelserna. Den kommande valkampanjen
får heller inte försena arbetet med viktiga
sakfrågor.
I detta ärende behandlar vi också frågan om ett
differentierat strandskydd. Regeringen har i
propositionen redovisat sin bedömning av hur en
differentierad tillämpning av bestämmelserna om
strandskyddsdispens skall kunna ge ett mer
flexibelt strandskydd i glest befolkade områden av
landet. Dispenser bör ges restriktivt av
naturskyddsskäl. Emellertid bör gällande
föreskrifter kunna tillämpas med hänsyn tagen till
lokala förhållanden. Detta är rimligt, och vi som
tillhör utskottets majoritet har därför ställt oss
bakom regeringens förslag.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till
jordbruksutskottets hemställan.