Fru talman! Det är väl ingen tvekan om att ingenting är så bra att det inte kan göras bättre. Framför allt gäller det att hela tiden sträva framåt eftersom vi också lever i en mycket föränderlig värld. Det försökte jag faktiskt lägga fram i mitt anförande, både när det gäller globaliseringen och när det gäller forskning och utveckling. Bilindustrin har varit stark, och vi vill att den ska vara stark. Men det förutsätter också att vi har en stark forskning för att kunna vara med och fightas på en marknad som blir alltmer konkurrenskraftig.
Det som jag reagerade väldigt mycket på i Anne-Maries anförande var att hon har ställt sig bakom dessa reservationer.
Hon inledde med att säga att man egentligen inte ska säga någonting om man inte har någonting att säga.
När det sedan gäller reservationerna om invandrare, om unga och om kvinnor var man egentligen mot att åtgärder vidtogs för speciella grupper. Varför reserverar man sig där?
Vidare drar man upp det här med förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare, vem som har mest förmåner i förhållande till den andre. Jag är
väldigt
orolig för en utveckling där vi skapar ännu mer motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är vi definitivt inte betjänta av!