Fru talman! Jag har två korta kommentarer. Den första gäller nätverket. Att vi skulle stötta invandrarna med att skapa nätverk fick mig spontant att tänka: Finns det inte gränser för vad staten och politiker ska göra? Att just skapa nätverk och liknande lämpar sig utomordentligt väl för det civila samhället att ägna sig åt. Jag tycker inte att politiken ska ägna sig åt detta, uppriktigt sagt.
När det gäller företagande tycker jag att det är en egendomlig tanke att plocka fram tre grupper som många menar har det relativt svårt på arbetsmarknaden med olika inslag av diskriminering. Just de tre grupperna vill motionärerna göra till företagare. Men att vara företagare är oändligt mycket svårare än att vara anställd.
Jag förstår inte riktigt varför man just ska förmå dem som har det svårast på marknaden att göra det svåraste. Är det inte så att vi snarare skulle förmå dem som har den starkaste positionen på arbetsmarknaden att göra det svåraste, det vill säga bli egenföretagare? Är det inte där vi ska börja? När de personerna inte väljer att vara företagare måste det vara någonting som är fel i ersättningssystemet i förhållande till risktagandet vilket gör att just de personerna avstår från att vara företagare.