Fru talman! I denna debatt tänker jag inte ta upp Ericssons nedläggning i Nynäshamn. Det hade jag tänkt göra i förmiddags under den allmänna debattimmen, men debatten bröts precis innan det var min tur, så jag får återkomma till det vid ett annat tillfälle.
I mitt korta inlägg i denna debatt vill jag lyfta fram socialt företagande, vad det är och vad det betyder för samhället. De sociala företagen är företag vars huvudmål är att skapa trygga och varaktiga arbeten. Det är företag som är demokratiskt organiserade, som förutsätter ett eget engagemang från den anställde och som återinvesterar vinsten i företaget.
Dessa i dag runt 150 verksamma sociala företag har visat sig framgångsrika i att skapa arbetstillfällen och integrera de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden. De betalar med sina intäkter lön för att utföra alldeles vanliga jobb.
Mina två motioner som behandlas i betänkandet som nu debatteras handlar om främjande av socialt företagande och behovet av en nationell handlingsplan för att socialt företagande ska kunna utvecklas och bli den tillväxtkraft som behövs för att tillföra arbetsmarknaden nya långsiktigt stabila arbetstillfällen.
Vi fick i dag på morgonen en rapport om att socialbidragen ökar. För att nå sysselsättningsmålet på 80 % och få långtidsarbetslösa och sjukskrivna i arbete är socialt företagande en bra lösning.
Även om utskottet i detta betänkande och i tidigare betänkanden allmänt uttalat sig positivt om social ekonomi verkar det som om tillräcklig kunskap saknas om den samhällsnytta som sociala företag åstadkommer.
I flera av Europas länder finns det en lång tradition av sociala företag och sociala arbetskooperativ. Som företeelse har dessa sociala företag visat sig ha stor utvecklingspotential då de binder samman entreprenörskap, individens behov av arbete och samhällets behov av tjänster inom olika sektorer.
De sociala företagen skapar alltså främst arbete, men de tillgodoser också behov som den offentliga sektorn inte fullt ut klarar av och som den privata sektorn inte finner tillräckligt lönsamma.
Området berör flera politikområden och kräver en helhetssyn och en sammanhållen struktur för att underlätta etablerandet av sociala företag. Det krävs attitydförändrande informations- och utbildningsinsatser på olika nivåer för såväl myndigheter och organisationer som för politiker och tjänstemän.
Det finns en stor potential för nyetableringar om bara förutsättningar ges, men det krävs en genomarbetad nationell handlingsplan.
Fru talman! Utskottet uttrycker sig positivt om den sociala ekonomins förtjänster och lyfter fram den sjunde europeiska konferensen om social ekonomi som hölls i Gävle 2001. Ett mål med konferensen var att den skulle utmynna i slutsatser som förhoppningsvis stärker den sociala ekonomins möjligheter att spela en betydelsefull roll i framtiden.
I betänkandet NU10 från 2004 skriver utskottet att en interdepartemental arbetsgrupp bland annat arbetat med samordning av folkrörelsepolitiken och att gruppen konstaterat att det föreligger behov av att se över det aktuella politikområdet och de olika insatser som bland annat riktas till den sociala ekonomin, och att detta ska göras under 2004. Detta arbete pågår och är i högsta grad angeläget. Begränsningen är dock att det i huvudsak koncentrerar sig på den ideella delen av den sociala ekonomin.
Som framgår av betänkandet ger också regeringen Nutek resurser för årliga insatser för att främja det småskaliga kooperativa företagandet, som utgör kärnan i den sociala ekonomin. Ett tydligt uppdrag att främja det sociala företagandet saknas dock.
Fru talman! Framtiden är nu här för sociala företag. Vi behöver nya arbetstillfällen som ger tillväxt. Det är hög tid att ta till vara den stora potential som finns i det sociala företagandet. Vi bör anta utmaningen att omsätta de goda erfarenheter vi har av socialt företagande. Det handlar om tillväxt genom att producera efterfrågade tjänster och ge arbete till dem som av olika skäl i dag står utanför arbetsmarknaden.
Min förhoppning är alltså att näringsutskottet i kommande betänkanden ser på frågan om socialt företagande ur ett mer näringspolitiskt perspektiv.