Fru ålderspresident! Om Kerstin Lundgren påstår att vi skulle stå bakom enpartistaten som en form för en demokratisk eller icke-demokratisk statsform är det definitivt fel. Det gör vi självfallet inte, och detta vet Kerstin Lundgren också.
Vi om några, precis som Centerpartiet och andra partier, skulle gärna vilja se fria och oberoende val på Kuba. Det är en självklar förutsättning för att det kubanska folket ska kunna få både demokratiska reformer och välstånd.
Vad jag minns - jag kanske har fel, men jag tror att det var så - var det faktiskt alliansregeringen som påbörjade undertecknandet av avtalet 2014 vid samtalen inom EU. Det är möjligt att jag har fel i min tidsuppfattning, men jag tror att samtalen påbörjades när det var en borgerlig regering och att det var Carl Bildt som var utrikesminister på den tiden. Oavsett vilket skrev vi på det preliminära avtal som nu verkar och fungerar.
Avtalet är absolut inte optimalt - jag köper det - för det finns fortfarande saker som ligger helt fel på Kuba. Det är en enpartistat, precis som jag sa i mitt inlägg, och de mänskliga rättigheterna kränks. Men faktum kvarstår: Ska EU stå vid sidan om och inte agera över huvud taget i dessa frågor? USA har infört nya sanktioner mot det kubanska folket. Det blir ett tuffare läge för dem.
Jag ska inte nämna det, men jag kan i varje fall ta upp lite enkelt vad som händer i Iran nu när sanktioner har införts och bensinpriserna går upp. USA har dragit sig ur kärnenergiavtalet. Det var precis samma grej där. EU står fast och försöker att agera i något slags utrikespolitisk sfär för att bromsa en utveckling i ännu mer negativ riktning. Samma sak kan hända också på Kuba om EU drar sig tillbaka och lägger avtalet i byrålådan. Då blir det ännu mer isolering och stigmatisering och mindre kontroll och möjligheter att verka för att få enpartistaten att agera för bättre reformer för det kubanska folket.