Herr ålderspresident! I den bästa av världar är samarbetsavtalet med den kubanska regimen ett avtal som bidrar till demokrati på Kuba. Men så förhåller det sig inte. Detta är inte sant.
Det fanns en så kallad common position, en europeisk hållning, från 90-talet som var betydligt tydligare. I den krävdes demokratiska reformer på Kuba innan man skulle öppna upp för investeringar i hotellkedjor och annat.
Orsaken till att detta avtal har kommit till stånd är det motsatta till det som Janine Alm Ericson hävdar. Man vill tona ned kraven på demokrati för att i stället få tillträde till den kubanska marknaden.
När det gäller miljöaspekter måste man fundera på vilket sätt planekonomi är bra för miljön. I alla länder där man tillämpat planekonomi har det visat sig att man hushållat mycket ineffektivt med naturens resurser. Sovjetunionen är väl det tydligaste exemplet på detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan
Att på något sätt tro att Kuba skulle vara bättre på miljöhänsyn än vad Kanada skulle vara är mycket märkligt. I Kanada har man en omfattande intern debatt om hur man ska förhålla sig till sina naturresurser. Om Kuba skulle ha naturresurser annat än socker, såsom olja i Venezuela som är ett till Kuba närstående land, skulle det inte finnas någon fri debatt, någon miljörörelse eller miljöhänsyn över huvud taget. De korrupta makthavarna skulle vräka sig över dessa naturresurser.
Frågan kvarstår. Det blir en lite märklig signal att Miljöpartiet med sin långa historia av att verka för frihet för individen och annat tycker att det är jätteviktigt att EU har ett samarbetsavtal med kommunistdiktaturen och polisstaten Kuba. Men man vill inte att EU ska ha ett avtal med Kanada, Sydkorea och Japan. För mig som liberal framstår det som en fullständigt obegriplig hållning.