Herr ålderspresident! Jag är näst sista talare, och det mesta har sagts i fråga om EU:s avtal med Kuba om politisk dialog och samarbete. Men jag vill slå fast några saker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan
Detta är ett avtal som är ett ramverk för förbindelserna mellan EU och Kuba. Syftet är att konsolidera redan existerande relationer samt att skapa ett instrument som underlättar för EU att stödja reformprocesser i landet och att främja europeiska värderingar och intressen. Avtalet innebär att EU:s relationer med Kuba förs in under en samlad ram. Inom denna ram har EU också kunnat etablera en årlig dialog med Kuba om de mänskliga rättigheterna tillsammans med andra politiska dialoger.
Avtalet ger alltså möjlighet till samarbete och dialog på en rad olika områden vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, utvecklingssamarbete, jämställdhet och handel. I avtalet betonar parterna särskilt vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt att de ska samarbeta och följa internationella regler i fråga om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen.
Avtalet stärker EU:s och Sveriges möjligheter att främja en demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter på Kuba. I propositionen framhåller också regeringen att Sverige kommer att fortsätta verka för att dessa värden värnas i genomförandet av avtalet och att civilsamhällets deltagande i genomförandet ska säkerställas.
Från vissa partier låter det som att regeringen och de partier som står bakom propositionen inte skulle se de problem som finns på Kuba. Det stämmer inte alls. När det gäller situationen på Kuba är det ingen här som har ifrågasatt att det är en enpartistat utan fria och demokratiska val och att de medborgerliga och politiska rättigheterna är fortsatt kringskurna. Oliktänkande utsätts för godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av polis och säkerhetstjänst. Aktivister hindras från att resa. Det finns politiska fångar. Det finns betydande hinder i fråga om mänskliga rättigheter när det gäller yttrandefrihet och organisering av civilsamhället och många fler inskränkningar som andra här har tagit upp tidigare. Om allt detta finns inget annat att säga än kritik.
Sverige har haft relationer med Kuba under mycket lång tid, och vi har ett långtgående engagemang. Regeringen lyfter tydligt fram att demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer måste vara centrala i Sveriges och EU:s relationer med Kuba, även när avtalet är färdigförhandlat och har ratificerats.
I den fortsatta processen är det därför ytterst angeläget att Kuba visar ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och att representanter från civilsamhällesorganisationer blir delaktiga. Utan detta avtal finns inga formella förutsättningar för EU att vara drivande i Kubas demokratiska utveckling. Alternativet till detta avtal är inget avtal alls, och att isolera Kuba drabbar lokalbefolkningen på ett än värre sätt. Det må vara så att det inte är tillräckligt och att man hade kunnat vara tydligare, men detta är vad vi har.
Skillnaden i dag står inte mellan hur vi ser på Kuba och de övergrepp på demokrati och mänskliga rättigheter som sker, utan vad som är den bästa strategin för förändring: att fortsätta isolera som man har prövat i decennier eller att pröva något nytt genom ökad politisk dialog.
Jag tror på det senare. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)