Fru talman! Ärade radiolyssnare!
Fru talman! Denna remissdebatt har tillkommit för
att vi skall debattera regeringens
kompletteringsproposition. Men vad skall vi
egentligen debattera? Den innehåller ju
ingenting -- bara löften om stora besparingar från
1995 till 1999. Hur kan regeringen uttala sig om vad
som skall göras under nästa mandatperiod? Var
finns handlingskraften, förutom att man slår vakt
om en liten, kapitalstark grupps privilegier?
Fru talman! Egentligen skulle jag vilja föreslå att
denna debatt bordläggs och återupptas när
oppositionen har lagt fram sina förslag.
Regeringen skriver att målen ligger fast. Man kan
fråga sig vart de har lett. Sverige är fortfarande i
kris. Statsskulden fortsätter att skena, och
budgetunderskottet är trots en viss förbättring
fortfarande katastrofalt stort. Arbetslösheten har
bitit sig fast kring 14 % -- och där riskerar den att
förbli. Det märks att det är valår i år. Finansplanen
är skrämmande innehållslös. Det betyder att
dagsaktuella besparingar i budgeten nästan lyser
med sin frånvaro. Vi i Ny demokrati har hittat
futtiga 130 miljoner nästa budgetår i besparing
främst på delpensionen. Vi har också noterat att
Arbetsmarknadsdepartementets budget har skurits
ned med 2,4 miljarder. Det är väl ett tecken på att
regeringen inser att det inte hjälper att hälla pengar
över AMS. I övrigt skjuts besparingarna på
framtiden -- till 1995 och framåt. Vem regerar då?
Regeringen har inget handgripligt recept för hur
arbetslösheten skall hävas. Jag anser att regeringen
försöker lösa problemen genom önsketänkande.
Vem mer än regeringen tror att Sverige under flera
år kommer att ha en ekonomisk tillväxt på 4 %?
När hade vi det senast? Jag tror det var på 1950-
talet.
Regeringen har också scenarier för Sveriges
ekonomi om den ekonomiska tillväxten blir 3 %
eller 2 %. Blir den 2 % går det inte längre för
kommande regering att ägna sig åt smärtlindring,
utan då måste roten till det onda åtgärdas.
Sverige har en av västvärldens största statsskulder.
Det har lett till att omvärlden inte längre har
förtroende för Sverige. Räntorna stiger, Sverige
tvingas låna dyrare utomlands, och
investeringarna, som är livsviktiga för framtidens
jobb, är de lägsta på länge.
Sverige har inte råd att införa fler ofinansierade
reformer. Vi har inte råd att införa ett
vårdnadsbidrag som skulle kosta skattebetalarna
3,7 miljarder och 70 miljoner om året i
administration. Vi har redan världens i särklass
dyraste familjepolitik, som kostar oss nästan 90
miljarder.
Ny demokrati har ett eget förslag till familjepolitik,
som innebär att alla pengar som går till
föräldraförsäkring, barnbidrag och kommunal
barnomsorg läggs i en påse och fördelas till
barnfamiljer som vårdnadsbidrag och barnbidrag.
Vårdnadsbidraget ligger maximalt på 8 000 kr. i
månaden, det är skattefritt och
pensionsgrundande. Barnbidraget skulle bli 1 000
kr. i månaden per barn. Men vi vill inte ge bidrag
till dem som inte behöver, och därför sker en
nedtrappning av barnbidraget vid en årsinkomst på
320 000 kr., och tjänar man över en halv miljon
anser vi att man inte behöver något bidrag.
Vårt vårdnadsbidrag är rättvist och ger valfrihet i
ordets rätta bemärkelse. Finansdepartementet har
nu räknat på förslaget och kommit fram till att det
skulle spara 20 miljarder till statskassan. Här,
finansministern, finns alltså en besparing på 20
miljarder att göra.
Finansministern jagar ju 20 miljarder extra till
regeringens saneringsprogram och tror sig få fram
dessa pengar genom en besparing i bl.a. det nya
pensionssystemet. Den tänkta finansieringen
täcker dock inte förmånerna. Detta har framgått av
analyser i tidningarna. Jag ber därför att få
rekommendera en ny familjepolitik, som skulle ge
de önskade slantarna.
Regeringens goda politik, som finansministern
talar om, har gjorts möjlig genom att Ny demokrati
har stött regeringen. Vi finner också våra egna
förslag i budgeten, bl.a. 500 miljoner till stöd för
innovationer, vilket på sikt ger Sverige nya jobb.
Det finns utgifter i budgeten som vi inte vill
godkänna. Där finns ett tilläggsanslag på en halv
miljard extra därför att regeringen beviljade 20 000
kosovoalbaner uppehållstillstånd i Sverige. Tror
verkligen finansministern att en halv miljard
räcker?
Regeringen tar till brösttoner när man säger att
bostadspolitiken har reformerats i grunden.
Sanningen är att regeringen inte har någon
bostadspolitik alls, inte ens ett ansvarigt statsråd.
Regeringen säger också litet övermaga att de
sociala försäkringssystemen har förändrats i
grunden. Vanligt folk skulle säga att regeringen har
petat litet i marginalen.
Det finns en intressant post i budgeten som kallas
för TUB:en. Det betyder tillkommande utgifter i
budgeten. Vad har finansminsistern gömt i
TUB:en? Det står netto minus 21 miljarder. Vad är
det för besparingar som inte är redovisade? Det
skulle jag gärna vilja veta.
Varför har regeringen inte gjort några besparingar
i organisationsbidragen? Varför rör ni inte
organisationsbidragen, när ni vet att det fuskas?
T.o.m. era egna ungdomsförbund har ju skott sig på
skattebetalarna. Ändå gör ni inget. Här finns stora
besparingar att hämta. När tänker regeringen göra
något åt organisationsbidragen?
Arbetslösheten är den största anledningen till
statsskulden och budgetunderskottet. Det gäller att
skapa förutsättningar för riktiga investeringar och
riktiga jobb. Arbetslösheten visar att regeringen
har misslyckats. Den kraftiga ökning av exporten
som regeringen lyfter fram är i huvudsak en följd av
att kronan sjunkit i värde med ca 30 %. Det har inte
blivit så många nya jobb. De ökade investeringarna
behöver inte heller innebära nya jobb här i Sverige,
vilket regeringen tycks förutsätta. Det talas om
höga bruttoinvesteringar i näringslivet. Vilka
uppgifter stödjer sig finansministern på?
Den låga privata konsumtionen är nog det största
hindret för att vi skall få fart på alla hjulen. Vad har
finansministern tänkt göra åt detta?
Vi får inte glömma att vi lever i utkanten av
Europa, det Europa som de flesta av oss och inte
minst Ny demokrati tror skall bli räddningen för
stora delar av vår industri. Det gäller därför för
regeringen att sälja in Sverige som ett land som det
är värt att investera i. Konkurrensen med andra
länder är enorm. Man måste få investerare och
entreprenörer att känna sig hemma i Sverige. Det
gäller att peka på välutbildad arbetskraft och
Europas lägsta bolags- och kapitalskatter.
Småföretagare måste få låna till rimliga räntor, och
LAS-lagstiftningen måste luckras upp.
Regeringens största uppgift är att göra Sverige
investeringsvänligt. Ny demokrati är partiet för
småföretagare. Socialdemokraterna måste å sin
sida sluta hota med höjda skatter. En värnskatt
vore förödande. Alternativet är att utländska
investeringar går Sverige förbi och att svenska
investerare drar ut i Europa. På så sätt permanentar
vi vår höga arbetslöshet, vår statsskuld och vårt
stora budgetunderskott.
Vi skall gå med i EU. Den skisserade ekonomiska
tillväxten i budgeten bygger på det, men var finns
budgetanalysen för medlemsavgiften för ett
medlemskap från 1995? Varför har regeringen inte
medlemsavgiften med i prognoserna för framtiden?
Regeringen tycker troligen att Ny demokrati har en
alltför pessismistisk syn på ekonomin, men vi kan
inte tigande se på medan ytterligare jobb försvinner
ut i Europa. Enbart under de senaste tre åren har
Sverige åderlåtits på 200 000 industrijobb, jobb
som inte kommer tillbaka i brådrasket. Vi
återkommer i vår motion med anledning av
kompletteringspropositionen med ett antal
arbetsbefrämjande åtgärder. Vi är inte ute efter ett
politiserande, utan vi ser som vår angelägnaste
uppgift att hjälpa till att få Sverige på fötter igen.
Till skillnad från regeringen anser vi att Sverige
fortfarande befinner sig i en allvarlig kris.
Fru talman! Vi återkommer i vår motion med ett
betydligt kraftfullare och framför allt rättvisare
förslag till ekonomisk politik än det som
kompletteringspropositionen är uttryck för.
(Applåder)