Fru talman! Jag undrar om inte Göran Persson
borde ägna sig mindre åt att gå på bio och mera åt
att läsa en och annan ekonomisk lärobok. Jag tror
att det skulle befrämja både den
socialdemokratiska politiken och de ekonomisk-
politiska debatterna.
Det huvudsakliga budskapet nu var att
Socialdemokraterna skall presentera politik sedan.
Jag har hört detta budskap 8--10 gånger förut under
den här mandatperioden. Det har aldrig blivit
något långsiktigt saneringsprogram, som löser
problemet med skuldens ökning, utan det har i
bästa fall blivit ett eller annat
skattehöjningsförslag.
Jag ägnade rätt mycket tid åt att varna för försöken,
som jag misstänker att Socialdemokraterna har i
bakfickan, att lösa statsskuldsproblemet genom
bara höjda avgifter och höjda skatter. Det vore att
upprepa 1970-talets misstag, när man höjde
arbetsgivaravgifterna med en våldsam hastighet.
Det är faktiskt predestinerat att leda till en
fullständigt omöjlig situation för
löneförhandlingar, till inflation och till permanent
arbetslöshet. Det var mycket konstigt att Göran
Persson inte hade någon enda kommentar till detta.
Göran Persson ägnade sig i stället åt att klaga på
kapitalägare -- de är tydligen väldigt illa sedda. Jag
konstaterar bara att det behövs en eller annan
företagare i Sverige, om vi skall få fram de
investeringar och de jobb som är nödvändiga för att
vi skall klara det andra stora fördelningsproblemet,
nämligen arbetslösheten. Göran Persson har i det
sammanhanget inga recept att komma med. Jag
hade kanske inte heller väntat mig det.
Den senaste reaktionen från utlandet, som jag har
tagit del av, angående de svenska problemen
kommer från en engelsk bedömningsfirma. Man
har sagt att det finns två stora risker för den
framtida svenska ekonomiska utvecklingen. Den
ena risken är ett nej till EU-medlemskap vid
folkomröstningen. Den andra risken är en
socialdemokratisk valseger.
Fru talman! Det viktiga är att klara av saneringen
av de offentliga finanserna, att få stopp på
statsskuldens ökning utan de
arbetsgivaravgiftsökningar eller andra
skatteökningar som socialdemokraterna har ägnat
sig åt att ta fram förslag om. I stället skall vi bygga
vidare på den saneringsplan som riksdagen har
antagit och där vi nu föreslår en utökning. Göran
Persson försökte att göra sig rolig över att det bara
var fråga om en plan. Jag vill då påminna om att
under denna mandatperiod har det för att förstärka
de offentliga finanserna beslutats om 90 miljarder
kronor i minskade utgifter och
inkomstförstärkningar -- 90 miljarder kronor!
Därtill finns planenligt ett stort antal miljarder i den
Nathalieplan som jag förväntar mig att riksdagen
kommer att ställa sig bakom.
Fru talman! Jag vill också något kommentera
Harriet Collianders anförande. Jag håller med
henne på en enda punkt, nämligen att med Ny
demokratis ekonomiska politik är 4 % tillväxt
under en följd av år en utopi. Det är alldeles
självklart. Jag fick en lista för inte så länge sedan
över några av de beslut där Ny demokrati under de
senaste veckorna har varit med och bildat majoritet
i riksdagen. Det gäller mera pengar till Riksteatern
och till diverse andra kulturanslag -- säkert mycket
angelägna, men det innebär att man har röstat för
mera pengar -- mera pengar till nytt varvsstöd,
mera pengar till tekniska attachéer, mera pengar för
att återupprätta ett bostadsdepartement -- följden
blir antagligen en faslig massa byråkrati -- mera
pengar till geologisk undersökningsverksamhet och
en lång rad andra saker. När det sedan verkligen
gäller, då röstar Harriet Collianders nydemokrater
för mera offentliga utgifter och mera byråkrati. Det
är inte så väldigt bra.
Johan Lönnroth ställde en fråga om ifall det inte var
så, att socialdemokraternas skattepolitik innebar
sänkningar, framför allt när det gällde
investeringsavdrag. Jag kan berätta någonting för
Johan Lönnroth, som kanske är en nyhet för
Vänsterpartiet. Företagens investeringar avgörs
faktiskt inte på grundval av tillfälliga
skattelättnader hit eller dit. Det kan vara nog så
önskvärt i vissa fall, men företagens investeringar
avgörs av ett långsiktigt stabilt företagsklimat. Det
finns en lång rad undersökningar som visar att
företagen nu -- i motsats till för några år sedan och
verkligen i motsats till 80-talet med den
socialdemokratiska politiken -- har ett mycket
starkt förtroende för företagsklimatet i Sverige.
Företagen vill producera här, de investerar här och
därmed skapar de också jobb här. Det är den
politiken tillsammans med skuldsanering som det
måste byggas vidare på för att man skall kunna ta
vara på den mycket goda chans som Sverige nu har
att återupprätta Sverige som en stark företagar- och
industrination med många nya jobb och med en
stabil bas för de trygghetssystem som medborgarna
har rätt att förvänta sig.
(Applåder)