Fru talman! Ärade radiolyssnare! Ny demokrati
bildades 1991. Väljarna röstade in oss i Sveriges
riksdag därför att Sveriges ekonomi höll på att falla
sönder och därför att politikerna i denna riksdag
inte förmådde att klara situationen. Jag påminner
om att vi, Ny demokrati, gick till val på ett
besparingspaket på 196 miljarder över sex år,
finansierat på tio år. Vi möttes av hån.
Vi har i många frågor legat ett steg före er andra.
Vi var de enda som förespråkade en flytande krona,
men hånades. Det var ett hån som kostade
skattebetalarna 30--40 miljarder kronor. Vi
lyckades få upp flyktingpolitiken till diskussion,
och det har i denna kammare fattats beslut som inte
hade varit möjliga om inte vi hade fungerat som
blåslampa.
Vår existens har gjort att ni, etablerade partier, har
tvingats att föra en bättre politik. Det var också vår
avsikt. Vi sätter strålkastare på problem som ni
med er barlast av bindningar, låsningar, fördomar
och traditioner vägrar att ta itu med. Vi fortsätter
envist att fråga finansministern: Varför sparar ni
inte i organisationsbidragen? Varför fortsätter ni att
hälla biståndspengar i svarta hål? Varför ger ni över
en miljard till hemspråksundervisning? Varför
sparar ni inte där det går att spara? I stället gör ni
omfördelningar och låter vanligt folk drabbas av
besparingarna.
Finansministerns påstående att vi tar 20 miljarder
från barnfamiljerna är felaktigt. Vi skapar en
rättvis familjepolitik som ger alla valfrihet -- alla.
Staten sparar 21 miljarder. Det har man också i
Finansdepartementet räknat ut.
Omdömena om regeringens
kompletteringsproposition är samstämmiga: Den
är svag, den är tunn och den inger inte förtroende
för regeringen. Varför klarar inte regeringen att
prestera en trovärdig budget? Tidningarna och
kritikerna skjuter in sig på att det är valår, att
regeringspartierna inte vill föreslå obehagliga
besparingar, att det handlar om röstfiske, att
regeringen luras osv.
Men om det vore så väl att det enbart var att det är
ett valår som är orsaken till att budgeten är svag så
ginge det väl an. Men problemen är värre än så,
därför att de går tillbaka till partierna själva. Då
menar jag såväl regeringspartierna som
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Problemet är att alla etablerade partier i riksdagen
är för lika i sin politik, men politiken är sprungen ur
olika ideologiska rötter. I dag finns det nästan inga
riktiga arbetare i Socialdemokratiska
Arbetarepartiet för vilka klasskampen skall föras. I
Centern finns nästan inga bönder. Centern som i
dag domineras av moderata gröna är ett bra
exempel på ett traditionellt parti som har förlorat
sina rötter. Så kommer det att gå för de andra
partierna också. Moderaterna är inte längre ett
parti för bara patroner och företagare. Och
Folkpartiet, som bildades för att ta tillvara
medelklassens intressen mot högerkrafter och
nationalister, är med sina ynka 7 % knappast
representativt för medelklassen. Det betyder att
alla partier står för det som Folkpartiet bildades för.
De etablerade partiernas existens hänger på att de
blir kvar vid det gamla -- det gamla klass- och
intressetänkandet. Vad som också har hänt under
resans gång är att alla etablerade partier har satt sig
i knät på särintressen och kravmaskiner av olika
slag -- LO, TCO, SAF och Hyresgästföreningen.
Uppräkningen skulle kunna göras oändlig. Alla
bara kräver, och yrkespolitikerna har inte kunnat
säga nej. Därför ser det ut som det gör i Sverige,
och därför förmår inte de fyra regeringspartierna
att ta krafttag, vilket inte heller
Socialdemokraterna gör. Ny demokrati har inga
särintressen. Jo, vi har ett. Vårt särintresse är
väljarna.
Alla partier i riksdagen, utom Ny demokrati, har
sina rötter i 1800-talet. Partierna är inplacerade på
en höger- och en vänsterskala. Denna höger--
vänster-skala följer 1800-talets måttstock. Men
denna måttstock går inte längre att använda, för
blockpolitiken uttryckt i höger och vänster
existerar inte längre. Men om de gamla partierna
erkänner det, har de förlorat sitt
existensberättigande. Ny demokrati finns inte på
denna höger--vänster-skala, vilket gör att alla
andra partier och också alla journalister är
villrådiga. Ena gången är vi ett högerparti, andra
gången ett vänsterparti. När man inte kan placera
oss säger man: Er kan man inte lita på.
Jag vill karakterisera Ny demokrati som ett
spjutspetsparti -- men pilarna går inte åt samma håll
om man mäter med den gamla 1800-talsskalan. Vi
är början till en modern partistruktur, som stämmer
med befolkningens verkliga sammansättning och
verkliga problem. Vi går in där andra partier har
låsningar, där vi ser att saker måste göras. Vi kan
inte göra allt, men vi kan göra mycket. Därför kan
vi också tala med andra partier och göra upp med
andra partier. Vi för sakpolitik, och vi för en politik
som vi tror är bra för Sverige. Vi kommer att
fortsätta att säga sanningar, även om de är
obehagliga.
Alla vet att Sverige är ett sjukt samhälle -- nu
handlar det om att det inte skall bli obotligt sjukt.
Kompletteringspropositionen är som en
potemkinkuliss. Regeringen målar framtiden i
rosenrött med en 4-procentig ekonomisk tillväxt,
fast alla vet att det är en utopi. Vi i Ny demokrati
kommer att presentera våra recept till bot i vår
ekonomiska motion om två veckor. Då kommer det
att handla om bot och inte om smärtlindring. Fru
talman! Vi tar ansvar för Sverige.
Jag skulle vilja säga till finansministern att jag inte
har fått svar på frågan om vad som finns i TUB:en
och om underlaget för att hävda den höga
bruttoinvesteringen i näringslivet.
(Applåder)