Herr ålderspresident! Nu fortsätter vi! Jag vill också tacka Anna Kinberg Batra. Jag hade också tänkt göra en tillbakablick eftersom jag har varit med länge, jag med. Jag vill också passa på att tacka dig, Anna, som får så mycket kramar just nu, för samarbetet. Vi har inte precis haft samma politiska livsåskådning, men jag tackar dig för ditt engagemang. Du fick ju ta smällen av det patriarkat som styr normen i samhället, men jag hoppas att du hittar en ny plats i livet och får spännande utmaningar. Tack så mycket!
Visst har det hänt mycket under denna tid. Jag kan ju kosta på mig att, precis som ålderspresidenten nog kan göra, titta tillbaka lite grann på vad som har hänt sedan jag kom in 1994.
Just nu har vi högkonjunktur, och vi har tagit ansvar för politiken tack vare den socialdemokratiskt ledda regeringen. Vi har en smart finansminister och en politik för ett starkt samhälle, välfärd och investeringar för jobb.
De borgerliga företrädarna, som lämnade oss nu, brukar påstå att det går bra för Sverige bara för att det är högkonjunktur. Men vi vet ju att det är strukturella förändringar, tillsammans med högkonjunkturen, som gör att det går bättre för Sverige än för andra länder som också befinner sig i samma högkonjunktur.
Vi har en arbetsmarknadspolitik som fungerar nu, till skillnad från till exempel de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar från förra mandatperioden, då ungdomsarbetslösheten sköt i höjden. Nu är den lägre än på 16 år. Vi har 300 000 fler i arbete, 13 000 fler som jobbar inom vården och 28 000 fler i skolan. Barnbidraget har höjts, och satsningar på jämställdheten har gjorts.
Som jag sa kan jag kosta på mig att bidra med en liten historisk tillbakablick. Det har hänt väldigt mycket. Bland annat har vi blivit betydligt fler. När jag kom in 1994 var vi 8-8,5 miljoner invånare. Nu är vi mer än 10 miljoner, bland annat tack vare att vi har en stark välfärd. Människor lever längre och längre, och det föds fler barn.
Under denna tid har ekonomin gått upp och ned. När jag kom in 1994 tog vi över en ekonomisk kris efter Carl Bildt-regeringen. Ni kommer ihåg: 500 procents ränta.
Det gigantiska budgetunderskott som den nytillträdda socialdemokratiska regeringen då fick ta över ökade varje dag eftersom långivarna satte press på Sverige. Vi satt i en rävsax. Den var mycket svår att ta sig ur. Det blev väldigt tufft för väldigt många med det besparingsprogram som togs fram, men vi lyckades ändå ta Sverige ur en jobbig tid tack vare ansvarsfulla beslut. Till slut fick vi också stöd av Centerpartiet. Det vill jag tacka eventuella centerföreträdare som lyssnar för. Centerpartiet gjorde det möjligt för oss att ta oss ur krisen.
Då satte vi också upp budgetramar, som den dåvarande finansministern knåpade ihop tillsammans med den nuvarande finansministern. Jag noterar att Anna Kinberg Batra berättade att den borgerliga regeringen fick ta emot utländska besökare som ville titta på principen för de svenska budgetramarna. Men det var alltså den socialdemokratiska regeringen som hade tagit fram budgetramarna. Budgetramarna hjälpte också till i nästa kris som kom. Jag återkommer strax till den krisen.
Jag vill också nämna den höga arbetslöshet som var. När vi tog över 1994 hade vi massarbetslöshet. Jag tror att några av er minns att vi då satte upp ett mål om att halvera arbetslösheten. De borgerliga företrädarna hånade oss och sa att om vi klarade det skulle böckling bli den populäraste maträtten i Sverige.
Jag gör dessa historiska tillbakablickar, för jag tror att det är många som ibland glömmer vad som har hänt under denna korta tid. Det är väldigt viktigt för oss att minnas det som har hänt för att kunna ta bra beslut för framtiden, så att vi inte hamnar i samma svårigheter igen.
Visst lyckade vi pressa ned arbetslösheten! Vi lyckades mycket bra. Jobben strömmade till, tack vare en medveten politik. Svenska folket fick dock inte böckling som favoriträtt, och det är jag mycket glad för. De borgerliga politikerna hade alltså fel även där.
Det gick alltså bra för Sverige. Men detta är ju en historisk tillbakablick. Tyvärr var det så att år 2004 vann de borgerliga partierna valet och bildade regering. Då hade vi fortfarande jobbtillväxt. Jobben strömmade till. Anders Borg sa att det skulle ta två år innan den borgerliga politiken skulle börja bita och synas på riktigt. Och vad hände? Jo, efter två år började den borgerliga politiken att bita samtidigt som den internationella ekonomiska krisen slog till med full kraft. Det ledde till massarbetslöshet, ekonomisk kris och ökade klyftor.
Den borgerliga politiken spädde på krisen eftersom arbetsmarknadspolitiken hade försämrats. Det blev sämre för dem som hade det sämst ställt. Arbetslösa fick ingen hjälp till omställning. De låstes in i fas 3 och blev fattigare och så vidare. Dessutom var ungdomsarbetslösheten så hög att vi fick stöd av EU.
De borgerliga hade som vanligt en enda lösning, nämligen skattesänkningar. De trodde att de skulle kunna sänka skatten och på så sätt komma ur även den här krisen och lösa problemen, men det hjälpte inte. Det blev precis tvärtom.
Den gigantiska ungdomsarbetslösheten sänktes inte genom sänkta arbetsgivaravgifter. Men de borgerliga partierna pläderade ändå för det och påstod att arbetslösheten skulle rusa i höjden om vi vann valet. Men de fick fel där också. Nu är alltså ungdomsarbetslösheten lägre än på 16 år.
Herr ålderspresident! Med detta vill jag säga att det spelar mycket stor roll vem som styr landet. När vi har en socialdemokratiskt ledd regering lyckas vi ha både högkonjunktur i världen och en smart politik som är klok, med investeringar i infrastruktur, bostäder och utbildning. Det är detta som är en klok politik för framtiden.
Avslutningsvis vill jag peka på några highlights. Ett av dem är den offentliga upphandlingen. Jag tycker att vi har tagit ett bra beslut, men det tog lite tid att få igenom förändringar av den offentliga upphandlingen eftersom de borgerliga partierna, inklusive främlingsfientliga Sverigedemokraterna, röstade ned våra förslag. De ville inte att stat och kommun skulle kunna ställa krav på sjysta villkor.
Vi såg exempel med löner på 27 kronor i timmen, som oseriösa företag kunde anställa människor för och på det sättet också konkurrera ut seriösa företagare. Det var inte bra. Jag tror att de borgerliga partierna insåg att det inte var så bra att vi inte fick igenom våra förslag. Efter en del förändringar och förhandling fick vi till slut igenom ett modifierat förslag. Det var ju tur det, för nu kan kommuner, landsting, regioner och statliga verk och myndigheter ställa krav.
Svenska löner ska gälla i Sverige för chaufförer, lokalvårdare och kockar. Så ville inte SD ha det, utan de ville att företag som exploaterar utländsk arbetskraft skulle få fortsätta driva ned lönerna i Sverige. Jag är glad över att Sverigedemokraterna inte styr det här landet, och jag hoppas verkligen att de inte ska få chansen att göra det någon gång. Jag hoppas att väljarna ser igenom deras floskler.
En annan sak som har hänt under den här mandatperioden och som jag också vill highlighta handlar om mer pengar till cancervården. För mig är detta viktigt att nämna eftersom jag har en mycket nära anhörig som var nära att dö i cancer som 16-åring. De som står här i talarstolen och säger att vi inte får något för skattepengarna vet inte vad de talar om. De har ingen nära anhörig som varit nära att dö i cancer.
Har man varit svårt sjuk vet man vad man får för skattepengarna. Det vet vi. Jag tror att det är väldigt många som varit med om liknande saker och kan instämma.
Däremot ska vi inte sticka under stol med att det finns stora utmaningar, inte minst eftersom vi har blivit betydligt fler i Sverige. Då behövs det fler investeringar i välfärden. Det behövs mer pengar och bättre kvalitet. Det är betydligt viktigare än skattesänkningar.
Visst har det hänt oerhört mycket, herr ålderspresident, och nu när jag slutar som riksdagsledamot vill jag berätta att jag är väldigt stolt över det vi har uträttat. Jag är extra nöjd med bredbandsutbyggnaden, eftersom den startades när jag var it-politiker. Jag är glad över att ha varit med och beslutat om den svenska sexköpslagen. Jag är stolt över satsningarna på jämställdheten, föräldraförsäkringen och det höjda barnbidraget. Tack, alla, för gott samarbete, och lycka till fortsättningsvis!
(Applåder)