Herr talman! I detta betänkande behandlas rege-
ringens proposition om socialförsäkringens administ-
ration samt en del motioner dels med anledning av
regeringsförslaget, dels från den allmänna motionsti-
den.
Regeringen har föreslagit lagändringar som följer
de riktlinjer som riksdagen tidigare beslutat om vad
gäller socialförsäkringsadministrationen. Det innebär
bl.a. att de allmänna försäkringskassorna behåller sin
nuvarande associationsform samt att Riksförsäkrings-
verkets och försäkringskassornas roller inom social-
försäkringens administration tydliggörs.
Det fanns också förslag om att socialförsäkrings-
nämndernas beslutsbefogenhet skall koncentreras för
att ge en bättre kvalitet i arbetet. Vidare skall nämn-
derna i framtiden bestå av endast sju ordinarie leda-
möter. Dessutom har omfattande redaktionella och
språkliga ändringar föreslagits i artonde kapitlet i
lagen om allmän försäkring.
Regeringen lämnar också förslag om dels IT-
verksamhetens organisation och styrning, dels att
principen om bruttoredovisning skall tillämpas på
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen
fr.o.m. budgetåret 1999. Det föreslås också att fler än
en kommun skall kunna delta i den lokala försöks-
verksamheten med finansiell samordning mellan so-
cialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Utskottet har vid sin behandling funnit att rege-
ringens olika förslag bör bifallas med en mindre för-
ändring. Det gäller ett förtydligande i lagtexten angå-
ende försäkringskassans styrelse. Där skall framgå att
man har ansvaret för att försäkringskassan på ett bra
sätt bemöter de försäkrade.
Lagändringen om lokal försöksverksamhet bör
träda i kraft den 1 april 1998, medan övriga lagänd-
ringar bör träda i kraft den 1 juli 1998.
Utskottets behandling av betänkandet har gett
upphov till 17 reservationer och fyra särskilda yttran-
den. Jag skall kort kommentera reservationerna.
I reservation 1 krävs en tillfredsställande och
långsiktig lösning på försäkringskassornas administ-
ration och arbetssituation. Det är en uppfattning som
delas av hela utskottet och även av regeringen, vilket
bl.a. framgår av propositionen. Att kassorna har det
besvärligt i dag beror ju, som mycket annat, på att
man drabbats av de besparingar som varit nödvändiga
de senaste åren. Förhoppningsvis skall ekonomin
förbättras, så att även kassornas problem kan lösas på
ett bra sätt.
Reservation 2 kräver att försäkringskassans och
arbetsförmedlingens personal tas över av kommuner-
na. De problem som anförs är enligt min mening
överdrivna. Jag anser att det finns ett bra samarbete
över förvaltningsgränserna i dag.
Kravet i reservation 3 är en lagreglering om att
försäkringskassans styrelse skall ha ett uttryckligt
ansvar för att personalpolitiken och verksamheten
bedrivs utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta krav
finns redan uttryckt i regleringsbrevet till Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna. Jag utgår från att
försäkringskassornas styrelser tar detta på fullt allvar
och beaktar det i sitt arbete. En lagreglering blir där-
för ett onödigt slag i luften.
Ytterligare lagreglering krävs i reservation 4. De
krav som ställs finns redan i regleringsbrevet, så jag
anser att några fler pekpinnar inte är nödvändiga.
Reservation 5 kräver att medborgarna måste få
tillgång till ett lokalkontor eller ett serviceställe i
närområdet. Detta är ett krav som redan ligger på
försäkringskassornas styrelser. Enligt min mening är
försäkringskassornas förankring ute bland medbor-
garna organiserad på ett fullgott sätt.
I reservation 6 krävs att Riksrevisionsverket skall
granska om försäkringskassestyrelsens och direktö-
rens förvaltning bedrivits utifrån ett jämställdhet-
sperspektiv. Även detta krav är tillgodosett i regle-
ringsbrevet.
Reservationerna 7 och 8 tar upp frågan om ar-
betsmarknadens parter skall få nominera ledamöter
till socialförsäkringsnämnderna. I reservation 7 sägs
att det inte finns någon anledning att ge denna rätt till
nominering. Reservation 8 vill att dessa ledamöter
skall kunna adjungeras. I övrigt redovisas ett antal
problem med den nuvarande ordningen. Enligt min
mening är dessa betydligt överdrivna. De ledamöter
som arbetsmarknadens parter nominerar spelar och
har spelat en viktig roll i socialförsäkringsnämndernas
arbete. De kunskaper som dessa ledamöter tillför
arbetet är ovärderliga och skall självfallet utnyttjas
även i framtiden.
Reservation 9 vill att systemet med suppleanter i
socialförsäkringsnämnderna skall vara kvar. Argu-
mentet är att de små partierna riskerar att hamna utan-
för arbetet i nämnderna. Jag kan konstatera att frågan
om suppleanterna har varit mycket omdiskuterad.
Dock har utskottsmajoriteten funnit skäl att följa
regeringens förslag. Regeringens främsta argument är
att arbetet blir mer effektivt.
Socialförsäkringsnämndernas ledamöter bör vida-
reutbildas för den kompetens och kunskap som er-
fordras för uppdraget, är kravet i reservation 10. I
reservation 11 tas också utbildningen av föredragande
tjänstemän upp. Enligt nuvarande ordning är det för-
säkringskassans styrelse som ansvarar för utbildning
av både personal och förtroendevalda. Det är enligt
min mening en rimlig och bra ordning, som bör behål-
las.
IT-omställningen inför år 2000 tas upp i reserva-
tion 12. Det hävdas att regeringen inte tagit proble-
men med övergången till ett nytt sekel på tillräckligt
stort allvar. I både propositionen och betänkandet
redovisas de åtgärder som vidtagits samt de som pla-
neras. Majoriteten i utskottet har därmed funnit att
regeringen bevakat och bevakar frågan på ett godtag-
bart sätt.
I reservation 13 anförs att förslaget om att arbets-
skade- och delpensionsförsäkringarna skall redovisas
på statsbudgeten bör avslås. Uppfattningen är att
socialförsäkringarna på sikt skall finansieras med
försäkringspremier och vara fristående från statens
budget. Utskottsmajoriteten är av en annan uppfatt-
ning och biträder därmed regeringens förslag.
Frågan om finansiell samordning tas upp i reser-
vationerna 14 och 15. Reservanterna vill permanenta
den försöksverksamhet som pågått. I samband med
behandlingen av budgetpropositionen hösten 1997
beslutade riksdagen om att en fördjupad samverkan
mellan försäkringskassan, kommun, landsting och
länsarbetsnämnd skall ske. Syftet var att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser för att
bättre kunna stödja personer som behöver särskilda
insatser. Då uttalade utskottet att det är angeläget att
möjligheten till frivillig samverkan mellan berörda
parter utifrån lokala förutsättningar och behov införs
generellt. Denna fördjupade samverkan skall vara ett
permanent inslag i verksamheterna. Det som måste
vara utgångspunkten för samverkan är att människan
sätts i centrum. Det avgörande för hur samverkan
skall fungera och vilken nytta den skall göra är inte i
första hand att mer resurser tillförs. Det handlar fram-
för allt om att det fastställs gemensamma mål om
samverkan för de berörda myndigheterna.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag
om att företagshälsovårdens roll skall inrymmas i den
finansiella samverkan, är kravet i reservation 16. Av
propositionen framgår att regeringen bereder frågan
och återkommer snarast möjligt.
I reservation 17 krävs att regeringen kommer med
förslag till bestämmelser som ger möjlighet till
granskning och prickning av försäkringsläkare och
försäkringstandläkare. Denna fråga har noga behand-
lats och ventilerats av utskottet förra året i betänkan-
det SfU12. En del är även redovisat i detta betänkan-
de. Utskottsmajoriteten har inte ändrat uppfattning
sedan förra året.
Herr talman! Jag hemställer att kammaren beslutar
bifalla hemställan i socialförsäkringsutskottets betän-
kande 8 och därmed avslår samtliga reservationer.