Fru talman! Jag vill understryka kassornas svåra
situation, som det har talats om flera gånger här. Där
har vi tillfört 140 miljoner. Det är inte tillräckligt,
men det är ändå en bra bit på väg. Vi anser också att
det är fel att man har tagit rehabiliteringspengar till
försäkringskassornas administration. I och för sig har
vi sett att man inte har gjort av med alla pengarna,
men det kan i regleringsbrev eller direktiv komma
krav på att man skyndsamt skall se till att alla pengar
som är avsatta för rehabilitering verkligen kommer
rehabiliteringen till godo.
I mycket instämmer jag i Gullan Lindblads analys
av läget. Det hon sade var så bra att jag inte upprepar
det.
Jag vill bara lägga till en sak som vi talade om i
utskottet senast och som vi har fått KU:s papper om.
Det är att författningar, lagar och regleringar inte
kommer ut i sådan tid att försäkringskassorna hinner
rätta sig efter dem. Ibland har de t.o.m. kommit efter
det att de skulle träda i kraft. I så fall är det helt nöd-
vändigt att ändra författningarnas tidsutdräkt, att det
inte beslutas att de skall träda i kraft om två eller tre
månader utan att man tar till den tiden att försäkrings-
kassorna hinner anpassa sig.
Människor i Sverige får inte pengar i tid på grund
av detta. Det är helt förkastligt, och det drabbar verk-
ligen tredje man. Jag kan förstå att det ibland är bråt-
tom med de besparingar som under åren har varit på
förslag, men de har inte alla gånger gett de besparing-
ar som man räknat med - det kan man aldrig helt
förutse. Försäkringskassorna skall i alla fall ha en
chans.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 10 och 14.
Miljöpartiet kommer vid omröstning att också stödja
reservationerna 8 och 17, men jag yrkar inte bifall till
dem. Jag står naturligtvis bakom de reservationer där
Miljöpartiets representant står nämnd. Om det blir
voteringar om dem stöder vi också dem.
Social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå
försvåras av dagens socialförsäkringar och är upp-
byggd på ett sätt som inte är konsekvent och genom-
tänkt. Den av oss föreslagna förenklingen av sam-
manslagningen skulle göra den lokala samordningen
bättre. Det kan hända att en person utreds på två eller
i värsta fall tre ställen. Det här kostar pengar, tar arbe-
te och tid och utsätter de sökande eller dem som skall
rehabiliteras för en andlig striptease, som kan vara
väldigt påfrestande. De kanske för en person som de
får förtroende för orkar tala om hur deras situation är,
men att göra det gång på gång är mycket påfrestande.
Här skulle man kunna spara pengar och även mänsk-
ligt lidande.
Jag vill gå in på det här med kompetensutveckling,
som är mycket viktig. Vi behöver utbilda människor
som sitter i socialförsäkringsnämnderna. Vi har i
kammaren talat mycket om kunskapslyftet, och det
behövs även där. Ledamöterna är tillsatta av sina
politiska partier, och det troliga är att de är engagera-
de och duktiga. Men det hindrar inte att det behövs
ytterligare utveckling och utbildning. Det behöver inte
vara en fruktansvärt omfattande utbildning, utan den
skall direkt beröra det område som man behandlar.
Utbildningen berör också försäkringsläkare och
försäkringstandläkare. Jag och övriga i Miljöpartiet är
oerhört kritiska mot att dessa över huvud taget finns,
men så länge de finns skall de få en utbildning när det
gäller sociala och mänskliga frågor. Där blir det inte
kompetensen som läkare som är intressant - den för-
utsätter vi att de har. Vi tycker egentligen att de inte
alls skall finnas, men under tiden måste man se till att
de blir lämpliga för uppgiften.
Jag vill gå in på några reservationer. Vår reserva-
tion 4, som gäller mom. 3, är egentligen bara ett ex-
empel, och det kunde kanske ha räckt med ett särskilt
yttrande. Jag yrkar inte bifall till den. Det handlar om
att ordvalet är viktigt. Det säger så mycket om hur
lagstiftarna tänker när det gäller människor.
Det står t.ex. i 18 kap. 9 § andra stycket att man
skall "verka för samarbete med andra offentliga
myndigheter och på annat sätt ta till vara de fördelar
som kan vinnas för staten som helhet". Där vill vi att
det skall handla om människan. Man kan i och för sig
behålla "staten", men vi har föreslagit att man skall ta
bort det och skriva "för enskilda medborgare som
helhet". Det är en markering av hur viktigt det är att
vi har ett språk som lyfter in också medborgarna, inte
ett uppifrånspråk.
I reservation 14, som gäller finansiell samordning,
är vi medreservanter. Vi diskuterade den frågan i
höstas också. Vi vill göra det här verksamt över hela
landet. Det är en sak som bara har plusförtecken; det
finns egentligen inga minus. Jag kan inte förstå mot-
ståndet mot att genomföra detta och att, som Sigge
Godin sade, använda pengarna för en snabbare reha-
bilitering, snabbare operationer osv.
Det blir dessutom en mänsklig vinst. Vi vet ju hur
länge man kan få vänta, vilket kostar sjukpenning och
mänskligt lidande under tiden. Långtidssjukskrivning-
ar är ju inte bara negativa för den kroppsdel som
eventuellt skall opereras, utan de är också psykiskt
besvärliga. Vi har hört läkare som har gjort utred-
ningar säga att det största ohälsoproblemet är arbets-
lösheten. Psykiskt blir det samma problem när man är
långtidssjukskriven, då ohälsoproblemet mest är fy-
siskt. Men den psykiska ohälsan kan stiga i samma
grad som i samband med arbetslöshet.
Vi stöder reservation 14. Vi hade samma uppfatt-
ning vid den tidigare behandlingen.
Jag har redan nämnt försäkringsläkare och försäk-
ringstandläkare, och vi vill att de så länge de finns
kvar skall kunna ställas till svars inför Ansvarsnämn-
den och även JO. Vi menar att det är fel att människor
med så stort ansvar inte kan ställas till svars för sitt
handlande och för sina beslut. Det är viktigt att vi
klarar av det problemet.
Det är inga nya saker. De har redan diskuterats. Vi
har genom våra reservationer visat tydligt var vi står i
dessa frågor.
Vi stöder också reservation 8 av Folkpartiet. Vi
tycker att man skall adjungera arbetsmarknadens
parter. Man kan säkert också adjungera andra, men i
detta fall ställer vi upp på att de deltar med sin kun-
skap och med sin kompetens utan att vara röstberätti-
gade.
Jag anser att Vänsterpartiet har fel här. Man kan
inte ställa människor som inte är politiskt valda till
svars på det viset. Det finns ingenting att ställa dem
till svars för. Troligtvis blir följden ändå att de ställs
till svars i någon form, men rent formellt finns det
ingen möjlighet att göra det.
Jag tycker att adjungering, som Folkpartiet före-
slår, är en bra lösning. Jag tycker också att det är bra
att man har personliga suppleanter. Det är arbetande
människor som inte alltid kan ta tjänstledigt, även om
de rent formellt får göra det för sådana uppdrag. Det
kan ändå vara svårt.
Tack så mycket, herr talman.