Fru talman! Den svenska socialförsäkringen har år
efter år varit föremål för statsmaktens intresse. Hur
skall socialförsäkringarna med näraliggande bidrags-
system hanteras? Hur skall administrationen organise-
ras så att försäkringen upplevs som och blir ett lång-
siktigt och väl fungerande system för hela svenska
folket? Hur skall likformighet och rättvis tillämpning
ske över hela landet? Hur skall ett bevarat och stärkt
regionalt och lokalt ansvar tydliggöras?
Fru talman! Till detta kan man kanske också lägga
hur överskottet i sjukförsäkringen skall hanteras. Skall
respektive regering använda det för att fylla ut budge-
ten med eller skall det hanteras inom försäkringen så
att utgifter och inkomster i princip skall gå jämt ut?
Jag tycker att det senare är rimligare än att lägga
miljard efter miljard i budgetens svarta hål.
Efter år av utredande och delbeslut har nu turen
kommit till socialförsäkringens administration. Vi i
Folkpartiet tycker att det är bra att regeringen nu
lägger fram förslag till en reformering av socialför-
säkringens administration. Det är bra att tydligheten
markeras så att ansvaret för verksamheten ute i länen
klargörs, att Riksförsäkringsverkets syfte och mål
upprätthålls och att den enskilde medborgarens rätt
tas till vara.
Den bredd som försäkringskassornas verksamhet
har kräver en samordnande roll av regeringen när det
gäller tillsättandet av styrelser. Inte minst Försäk-
ringskasseförbundet har pekat på den grannlaga upp-
gift som såväl kassastyrelserna som socialförsäkrings-
nämnderna har gentemot den enskilde medborgaren.
Han eller hon skall kunna känna att ärendet utreds
och beslutas om med största krav på integritet och
ansvar. Inte minst är rättssäkerhetsaspekten viktig. Av
den orsaken är styrelsernas och socialförsäkrings-
nämndernas sammansättning av yttersta vikt. Hela
svenska folket skall betjänas, och därmed krävs en
politisk bredd när styrelser och nämnder utses. Rege-
ringen har därför ett ansvar att denna bredd och för-
ankring kan upprätthållas.
Fru talman! Folkpartiet har på ett antal punkter
avvikande mening från regeringens förslag. Vi anser
att socialförsäkringsnämnderna skall bestå av fem
ledamöter inklusive ordförande och att ordföranden
även framgent skall utses av regeringen, detta för att
garantera en opartisk sammansättning och att den får
den bredd som jag tidigare har talat om. Detta krävs
inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Därtill skall fyra
personliga ersättare finnas. Vi avvisar regeringens
korporativa synsätt att företrädare för intresseorgani-
sationer skall dela makt och ansvar med valda politi-
ker. Men med tanke på den karaktär som arbetet i
socialförsäkringsnämnderna har och den kompetens
som företrädare för arbetsmarknadens parter besitter
finner vi det lämpligt att dessa kan adjungeras till
nämnderna.
För att kraven på socialförsäkringsnämnderna
skall kunna uppfyllas krävs att nämndernas ledamöter
och ersättare besitter hög kompetens. Därför är ut-
bildning och fortbildning mycket viktig. Inte minst JO
har krävt kvalitetshöjningar av kassorna och nämn-
dernas utredningar och beslut, som Gullan Lindblad
var inne på. Av propositionen framgår också att le-
damöterna i socialförsäkringsnämnderna inte alltid är
väl införstådda med sin roll och vet vilket ansvar som
åvilar dem. Därför är det viktigt att utbildningsinsat-
serna omgående sätts in.
Fru talman! Till syvende och sist är en långsiktig
lösning av kassornas ekonomiska situation av avgö-
rande betydelse. Den tillfälliga lösning som tillförda
medel från rehabiliteringskontot innebär måste
kompletteras med långsiktiga lösningar. Vi delade
inte majoritetens uppfattning att rehabiliteringsmedel
får användas till administration och därför ser vi inte
heller att liknande åtgärder är någon lösning på den
långsiktiga krisen. Regeringen bör därför snarast
komma med förslag som långsiktigt löser kassornas
administrativa kris.
Regeringen föreslår att arbetsskade- och delpen-
sionsförsäkringarna skall redovisas i statsbudgeten. Vi
finner att detta är fel väg och föreslår att socialför-
säkringarna, som Sjuk- och arbetsskadekommittén
förordade, skall vara fristående från budgeten. Där-
med kan kostnadsutvecklingen följas och försäkring-
arnas oberoende stärkas. Det är nödvändigt med en
trygghetsförsäkring som bygger på tydliga principer,
där avgifter och förmåner är direkt beroende av var-
andra. Därmed motverkas fusk, och förtroendet för
försäkringen stärks.
Fru talman! Folkpartiet har en längre tid föreslagit
att den finansiella samordning som funnits på försök
skall permanentas över hela landet. Vår modell inne-
bär att kostnaderna för sjukpenningen skall ingå i den
finansiella samordningen. Därmed kan en långsiktig
samverkan mellan inte minst landstingen och försäk-
ringskassorna medverka till ökad rehabilitering och
kortande av vårdköerna.
Jag har många gånger ställt frågan till den majori-
tet vi hade tidigare, socialdemokrater och centerpar-
tister, varför denna modell inte accepteras. Utskottets
ledamöter kommer säkert ihåg att den socialdemokra-
tiske ordföranden från Sörmlandskassan klart deklare-
rade för utskottet att det inte behövs några nya försök.
Detta skall permanentas över hela landet. Det är en
utmärkt modell. Då frågar jag mig verkligen varför vi
inte kan acceptera det uttalandet av dem som har haft
ett försök på gång. Jag vill också fråga varför de som
nu ställer upp på regeringens förslag, centerpartister
och vänsterpartister, inte finner det lämpligt att man
kortar sjukhusköerna, att man försöker hitta pengar
till verksamheter som är så beroende av varandra. Jag
tycker att det är huvudsaken att sjukdom och lidande
lindras och förkortas så långt det är möjligt.
Fru talman! Centerpartiet har i dagens betänkande
distanserat sig från Socialdemokraterna. Jag kan inte
riktigt förstå varför ni har en egen linje. Ni talar om
SOCSAM, det är ju en sak i och för sig, men hur ser
ni på FINSAM, och vad är det för någonting som
finns i reservationen som gör att ni inte kan ansluta er
till oss andra, som har drivit den här frågan en längre
tid? Ytterst har jag inbillat mig att ni ändå har samma
målsättning som vi andra oppositionspartier, att den
här frågan måste finna en lösning. Det vore bra om
Centerpartiet kunde redovisa det litet klarare.
Om Vänsterpartiet är berett att göra det återstår
väl att se. Ni får väl gå ut i den väntande valrörelsen
och förklara för människor varför de inte snabbt skall
komma tillbaka till sina jobb, varför de skall stå i
långa sjukhusköer, varför lidande och elände skall
vara förlängt i stället för att förkortas som vi övriga i
oppositionen tycker.
Fru talman! Försäkringsläkarna har numera knutits
fastare till försäkringskassornas verksamhet genom att
de fått betydligt utökad tjänstgöringstid. Därmed
torde goda förutsättningar finnas för ökade kontakter
mellan försäkringsläkare och behandlande läkare.
Under årens lopp har försäkringsläkarnas ansvar dis-
kuterats. Hur skall de förhålla sig när de varken är
tjänstemän eller behandlande läkare? Samtidigt har de
ett många gånger alltför stort inflytande över nämn-
dernas beslut. I de fall där försäkringsläkare anmälts
har frågan inte kunnat prövas av vare sig Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd eller JO. Detta är en brist i
det svenska rättssamhället, och regeringen bör därför
reda ut hur granskning av försäkringsläkarnas ansvar
skulle kunna regleras. Utbildning och fortbildning av
dessa är också mycket viktigt, inte minst när det gäller
kvinnors och mäns olika förutsättningar i arbetslivet.
Utskottet har ett otal gånger uttalat sin oro över
kvinnors rätt till rehabilitering. Trots en stor skillnad
mellan mäns och kvinnors möjligheter till rehabilite-
ring och hur kostnaderna har fördelats har inga påtag-
liga förändringar kunnat skönjas. Vi har därför på nytt
tagit upp denna viktiga fråga i ett särskilt yttrande,
och vi förutsätter att ett konkret arbete med de frågor-
na snarast sätts i gång.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 8 och 14. Men jag står givetvis bakom även
övriga folkpartireservationer till detta betänkande.