Fru talman! Det är då en sista timma av kulturpo-
litik före påsklovet.
Vårt kollektiva minne, museerna, har som vanligt
väckt riksdagsledamöternas motionslusta. Jag tror att
detta är det område inom kulturpolitiken som har
lockat flest motionärer med hemvist i andra utskott.
Av respekt för gruppledarnas överenskommelse yrkar
jag bifall bara till den moderata reservationen nr 3
under punkt 3. Där avhandlas en fråga som under
många år har varit föremål för utskottets omsorger.
Ända sedan först Museiutredningen och sedan den
stora Kulturutredningen 1995 diskuterade den svens-
ka museistrukturen har vi efterlyst ett initiativ från
kulturministern. Vår besvikelse blev därför stor när
hon i budgetpropositionen i höstas meddelade att
översynsarbetet inom museisektorn hade gett vid
handen att inga ytterligare strukturella förändringar
bör ske för närvarande. Vi pekar i vår reservation på
ett antal områden där man fortfarande väntar på en
lösning. Ett förslag som kombinerar tydliga myndig-
hetsfunktioner med decentraliserat institutionsansvar
under stor rörelsefrihet tror vi skulle hälsas med till-
fredsställelse inom kultursektorn. Nyligen har medi-
erna uppmärksammat förhållanden vid olika statliga
museer där en sådan lösning kunde ha varit möjlig; då
hade man kunnat komma till rätta med de akuta pro-
blem som har dykt upp.
Fru talman! Ett annat problem är begreppsförvir-
ringen. I höstens budgetproposition hittade jag be-
greppen "centrala museer", "ansvarsmuseer",
"nationella museer", "regionala museer",
"nätverksansvariga museer", "museer med nationella
uppdrag", "arbetslivsmuseer" och "offentligt finansi-
erade museer". Jag har säkert missat något. Eftersom
utskottet samtidigt än en gång upprepar sitt ställ-
ningstagande från 1987, att det i princip för närvaran-
de inte bör inrättas fler centrala museer, drar jag slut-
satsen att vi måste angripa problemet från ett helt
annat håll för att äntligen komma fram till någon
form av lösning.
Vårt huvudförslag är en vidareutveckling av be-
greppet "nationella uppdrag". Det skulle kunna ske
genom att olika museer, oberoende av huvudman,
tilldelas väldefinierade nationella ansvarsuppdrag och
att statens finansiering av dessa regleras i fleråriga
avtal. De nuvarande ansvarsmuseerna skulle då kunna
återgå till att bli de centrala museer som de också är.
Fru talman! Låt mig också kort beröra gallrings-
problemet i museerna. Utvärderingen av Sesampro-
jektet, som löpte från 1995 till 1998, visade att arbetet
med gallringsplaner, som var en av de tankar som
väcktes i samband med projektet, inte alls hade fått
den uppmärksamhet från museernas sida som man
från början räknade med. Under kulturutskottets stu-
diebesök i Australien hösten 2001 stiftade vi bekant-
skap med begreppet "signifikans" som där användes
som ett hjälpmedel för museernas föremålsansvariga i
deras upprättande av gallringsplaner. Vi anser att man
även i Sverige skulle ha nytta av att tillämpa ett lik-
nande synsätt.
Slutligen, fru talman, vill jag nämna att jag i ett
eget särskilt yttrande har pekat på behovet av stöd
från statens sida för ett historiskt upplevelsecentrum
vid den stora fornlämningen i Uppåkra by i Staffan-
storps kommun i Skåne. Ett skäl är att ett statligt stöd
på ett påtagligt sätt skulle peka på de kvaliteter som
finns i detta unika fynd. Därmed skulle de ansvariga
på både kommunal och regional nivå få ytterligare ett
starkt argument för att stimulera intresserade sponso-
rer att gå in i ett samarbete kring denna nya spännan-
de anläggning.