Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i betänkandet.
I detta betänkande behandlar vi motioner som be-
rör museer. Först vill jag säga att vi i Sverige har en
oerhörd bredd på museerna. De finns runtom i vårt
land, och de har en fantastisk verksamhet. Grundupp-
draget som museum kan sammanfattas i att samla in
föremål och vittnesbörder, att bevara och bruka vårt
kulturarv, att forska för att söka nya upptäckter och
förklaringar samt att förmedla sin kunskap till oss
utanför museerna i form av bl.a. utställningar.
När jag reser runt i vårt land möter jag många eld-
själar som gör ett fantastiskt arbete med just sitt lo-
kala museum. Jag tycker mig möta ett allt större in-
tresse för den lokala historien, och det ser vi bl.a.
genom hembygdsmuseer och arbetslivsmuseer. Men
man ska också vara ärlig och säga att det i denna
uppväxt av arbetslivsmuseer och hembygdsmuseer
ligger en viss kritik mot de befintliga museerna, en
känsla av att just de egna behoven inte blir tagna på
allvar, att det inte finns plats för just ens egen del av
historien på de befintliga museerna.
För några år sedan drog vi i gång ett projekt som
handlade om industrisamhällets historia. Det har gett
oerhört positiva reaktioner. Jag tror att de ordinarie
museerna inte alltid har kunnat möta det intresse som
funnits för 1900-talets historia, och därför var denna
satsning viktig.
I betänkandet behandlas många motioner med
krav på att staten ska engagera sig i ett museum eller
flera. De museer som nämns i motionerna är alla
viktiga och gör redan i dag ett bra arbete. Om vi från
riksdagen skulle bifalla alla dessa motioner skulle det
dock innebära ganska stora kostnader för staten, och
det är jag inte beredd till i det här läget. Diskussionen
om statligt stöd får tas när vi behandlar budgeten till
hösten.
Jag vill dock framhålla att bara för att ett museum
inte har statligt stöd innebär det inte att verksamheten
inte spelar en viktig roll. Det kan inte vara så att ett
museum måste ha statligt stöd för att få en kvalitets-
stämpel. Vi har runtom i vårt land kommunala muse-
er och ideella museer som gör ett fantastiskt arbete.
Jag skulle inte vilja stå i den här kammaren och säga
att bara för att de inte får kronor och ören från staten
innebär det att de skulle göra ett sämre arbete kvali-
tativt. Det gör ett bra arbete. Det kan inte vara så att
kvalitetsmärket kommer enbart med pengar från sta-
ten.
I betänkandet finns det många reservationer, och
jag vill här bemöta några av dem.
Den första handlar om det principiella ställnings-
tagande vi har gjort när det gäller inrättande av nya
museer. Jag anser liksom reservanterna att de centrala
museerna måste utvecklas. Jag är också överens med
dem om att nya samlingsområden och infallsvinklar
måste tillåtas växa fram. Vad jag däremot inte håller
med reservanterna om är att detta kräver nya centrala
museer. Jag tycker nämligen att det är viktigt att de
befintliga museerna inte står still. Jag tror på möjlig-
heten att utveckla dem.
I tisdags var jag med när Svenska Museiförening-
en delade ut priset till årets museum, som gick till
Malmö museer. De har på ett fantastiskt sätt visat att
ett museum kan arbeta på ett nytt sätt, nå nya grupper
och fånga in nya insamlingsområden. Jag anser därför
inte att vi ska ändra vårt principiella ställningstagande
om nya museer just på grund av detta.
Jag tycker också att det är viktigt att säga att om
man väljer att starta nya museer på olika platser runt-
om i vårt land, måste grundarna vara medvetna om de
kostnader som uppstår och ta ansvar för dem.
I en annan reservation lyfts ABM-utredningen
fram. Riksdagen beslutade förra våren att uppdra åt
regeringen att tillsätta en utredning som skulle se över
möjligheterna till utökat samarbete mellan ABM-
institutionerna. Reservanterna är oroliga att regering-
en missförstått riksdagens beslut.
Regeringen har lagt ut ett uppdrag på Kungliga
biblioteket, Statens kulturråd och Riksarkivet att bl.a.
kartlägga de åtgärder som hittills vidtagits då det
gäller samverkan inom ABM-området. Jag ser detta
som ett första steg och som en början på ett arbete
och kan inte se att det finns fog för att misstänka att
regeringen inte skulle följa riksdagens beslut utan jag
utgår från att regeringen gör det.
Den tredje fråga som jag vill lyfta fram handlar
om exponeringen av kulturskatter runtom i vårt land.
I motioner har frågan om möjligheterna att låna samt
att deponera föremål som funnits i trakten på det
lokala eller regionala museet. Det museum som är
mest berört är Historiska museet eftersom många av
de fornfynd som upptäckts har placerats där.
Vid utskottets beredning har det kommit fram att
de senaste två årens ansökningar - som uppgår till
ungefär 200 - har museet avslagit enbart 3. Jag vet att
det finns en spänning mellan de centrala museerna
och de lokala och regionala museerna. Jag tror att
detta ligger lite grann i sakens natur.
Jag anser, precis som vi skriver i utskottets betän-
kande, att föremålen är en del av vårt gemensamma
kulturarv och att det är positivt att det finns ett intres-
se för vår historia i hela landet. Därför är det viktigt
att en generös policy tillämpas både vid utlåning och
vid deponering av museiföremål. Naturligtvis ska
förutsättningar finnas att garantera föremålens säker-
het.
Jag vill avsluta med att säga att jag anser att mu-
seerna står inför stora utmaningar. Det handlar om att
locka nya grupper av besökare, om att möta nya om-
råden, om att utveckla utställnings- och programverk-
samhet och om att koppla samman forskning och
utställningsverksamhet i ett närmare samarbete. Jag
är övertygad om att museerna kan spela en allt vikti-
gare roll i samhället. Vi får i dag ofta höra beskriv-
ningar i svart eller vitt av skeenden i samhället. Mu-
seerna kan som inga andra förklara det svåra att man
inte ska se i svart eller vitt. Med den kunskap i histo-
ria som de har kan de på ett unikt sätt beskriva dagens
utveckling.