Fru talman! Många av de saker som Kenneth G Forslund lyfter fram och som kopplas till kommissionens arbetsprogram har en nationell kompetens. EU har en rådgivande funktion, och kommissionen driver på, men medlemsstaterna har huvudansvaret. Här har Sverige jobbat mycket genom att marknadsföra vad som tog oss ur den finansiella kris som Sverige hade på 90-talet. Vi gjorde det genom att skapa sunda offentliga statsfinanser, genom att avreglera en del fält och genom att lyfta frågor som exempelvis att fler måste arbeta längre.
Europas demografiska modell ser i dag ut som en uppochnedvänd pyramid med många äldre och få yngre. Här måste vi också ta konsekvenserna. Därför värnar vi till exempel om en öppnare invandring till Europa så att människor från andra delar av världen lättare kan komma hit och söka arbete.
Att bekämpa arbetslöshet och förhindra att den biter sig fast är en stor utmaning framför allt för enskilda medlemsstater. Där måste de olika instrumenten bli starkare.
När det gäller exempelvis finanspakten och utstationeringsdirektivet som kommer att vara högaktuella i vår i denna kammare jobbar vi med att få ett tydligt svenskt perspektiv. Vi värnar den svenska modellen där arbetsmarknadens parter är huvudansvariga. Vi delar den syn som de flesta partier i denna kammare tycker är central och viktig. Här gör vi inspel på många olika fält. Det är en viktig sak att lyfta fram i denna institution.
Det är viktigt att komma ihåg att när det gäller att få tillbaka tillväxten i Europa och när det gäller att investera i rätt sektorer är det ett arbete som länderna till stor del måste göra på hemmaplan. Kommissionen ger rekommendationer och granskar hur vi lever upp till EU 2020-målen. Där ligger Sverige bra till på de flesta fronter. Länderna måste själva ta ansvar. Det är där vi ser huvuddelen av bristerna.