Fru talman! Repliken på mig kunde ha tagits på Gustav Blix, som försökte leda i bevis att det är korrupta regimer som saknar öppenhet som har framgång i ekonomiskt hänseende. Det är inte riktigt sant.
Vi har uppmärksammat detta som ett problem. Vi tycker att det stora problemet i svensk utrikespolitik är bristen på konsekvens. Sverige har lätt att ta avstånd från diktaturer och brott mot mänskliga rättigheter i länder som vi inte har stora handelsförbindelser med. Men den svenska hållningen till Kina har både under socialdemokratiska och borgerliga regeringar tvärtom präglats av ett hänsynstagande som knappast hade varit fallet om inte Kina hade varit en sådan ekonomisk stormakt som det är. Detta tycker jag är en brist på konsekvens som är förödande för vår syn på demokrati och vår möjlighet att hävda demokratin i alla situationer.
För att gå tillbaka till grundfrågan tror jag snarare att federalismen skulle göra att möjligheterna för medborgarna att känna sig delaktiga i de beslut som fattas minskar ytterligare. Den svenska demokratin och möjligheterna att påverka de folkvalda som i sin tur fattar besluten är i stor utsträckning uppbyggd på att vi nationellt har format våra demokratiska institutioner. Jag tror att få svenskar känner att man i någon avgörande mening har påverkat sammansättningen av EU-parlamentet. Det är ganska få svenskar som sitter där, och det är dessutom ganska få svenskar som anser att det är mödan värt att delta i valet.
Men den svenska riksdagen har en demokratisk legitimitet genom ett högt valdeltagande och genom en historisk tradition. Därför tycker jag att det är viktigare att förstärka de nationella demokratiska institutionerna och motverka de teknokratiska bestämmanden som finns hos EU-kommissionen och EU-domstolen och som jag ser alldeles för mycket av i det arbetsprogram som vi just nu diskuterar. Där skulle det vara välkommet om Folkpartiet anslöt sig till en kritik mot EU-kommissionens inriktning.