Fru talman! Det är bra att det händer saker, men
om vi inte får till stånd den här lagstiftningen, som är
så önskvärd och efterlängtad, får vi inte fart på handi-
kappanpassningen. Det är jag helt övertygad om.
Jag tänkte också gå in på detta med barnsäkerhets-
frågorna. När frågan var uppe förra gången sade Rune
Evensson att det är familjerna som skall se till att
barnen mår bra och att samhället runt om fungerar.
Den här gången skall det vara en del av den politiska
processen, och det kanske är en framgång. Men på
vilket sätt och hur bevakas barnsäkerhetsfrågorna i
den politiska processen?
Jag tror faktiskt på den norska modellen. Det be-
hövs någon som särskilt bevakar barnens frågor och
intressen i kommunerna. Det skall inte behöva leda
till extra kostnader, och det skall inte behöva vara
krångligt utan vara ett tillskott - en kunskapsbank, en
rådgivning. Det skall ju finnas energirådgivare i
kommunerna nu, Rune Evensson, för att få fart på
energiomställningen. Det gäller att få fart på omställ-
ningen i barnens värld också.
Sedan vill jag komma till det som har med lag-
stiftningen att göra. Detta är faktiskt delvis en klass-
fråga, eftersom barnsäkerheten i miljonprogramområ-
dena är betydligt sämre än i andra miljöer där barnen
finns och verkar. Varför skall det vara så? Varför
skall inte alla barn behandlas lika i det sammanhang-
et? Detta måste vi faktiskt göra någonting åt, Rune
Evensson.