Fru talman! Skolministern! Jag ber också, liksom
Birgitta Carlsson, att få tacka för svaret på min inter-
pellation.
I går kväll kunde många av oss sitta vid TV-
apparaterna, och en del på plats i Globen, och glädjas
med den svenska idrottsrörelsen åt alla internationella
framgångar, det gångna året men också historiskt. Det
var en högtidsstund för många av oss som har intresse
för de här frågorna.
Samtidigt kan vi notera en sak. Skolministern fick
för två månader sedan ett brev från sjukgymnaster,
idrottslärare och andra som bekymrar sig för den
negativa utvecklingen av barns och ungdomars hälsa
på grund av att de idrottar för lite och rör sig för lite.
Det fattas väldigt mycket när det gäller daglig fysisk
aktivitet i skolan och på fritiden.
Förra tisdagen kunde vi glädja oss åt att Lars
Engqvist, en kollega till statsrådet Wärnersson, till-
sammans med Gunnar Ågren skrev en väldigt bra
artikel i Dagens Nyheter på debattsidan. "Otränad
ineffektiv i jobbet" var rubriken. Här belyser man just
detta att svenska folket i allmänhet och ungdomar i
synnerhet rör sig alldeles för lite. Man vädjar till
ansvariga inom både näringsliv, myndigheter och
samhälle att vidta åtgärder. Härligt, tänkte jag - nu är
det ett uppvaknande på gång.
När jag då läser skolministerns svar på interpella-
tionerna från Birgitta Carlsson och mig i de här frå-
gorna blir jag dessvärre lite bekymrad, och jag funde-
rar om det inte är någon kontakt mellan statsråden i
regeringen. Jag hade också förra tisdagen en debatt
med Ulrica Messing om folkhälsa och idrott i största
allmänhet, samma dag som Lars Engqvist hade sin
debattartikel.
När jag läser Ingegerd Wärnerssons svar har jag
väldigt svårt att läsa in en ambition från regeringens
sida att verkligen stimulera och bejaka mer av fysisk
aktivitet, idrott och hälsa i skolan. Jag får mera in-
tycket att Ingegerd Wärnersson försvarar det rådande
tillståndet. Man ges goda kunskaper i skolan, skriver
Wärnersson. Ja, men hur är det med praktiken då?
Skolan har ju en nyckelroll när det gäller att inte bara
lära ut kunskapsmässigt utan också se till att elever
får tillfälle att praktisera fysisk aktivitet.
Vidare skriver Ingegerd Wärnersson så här:
"Omfattningen av kärnämnet idrott och hälsa höjdes
fr.o.m. den 1 juli 2000 till 100 gymnasiepoäng." Det
är ett nyspråk som liknar Orwells. Sanningen är att
tidigare räknades 80 poäng på 80 timmar. Nu räknar
man 100 poäng på 80 timmar. Det är precis lika
många timmar, men man kallar det 100 poäng.
Statsrådet Wärnersson skriver vidare: "Den kurs,
idrott och hälsa B," - den är på 50 poäng - "som
tidigare ingick som karaktärsämneskurs på vissa
studieinriktningar erbjuds nu alla elever som ett indi-
viduellt val. Det innebär att B-kursen nu finns till-
gänglig för en större andel av eleverna i gymnasie-
skolan."
Då får man intrycket att det är något positivt. Men
om man granskar det ser man att det är precis tvärt-
om. Tidigare ingick B-kursen i samhällslinjen och
naturvetarlinjen. Det var därmed väldigt många ele-
ver som hade tillfälle att tillgodogöra sig detta. I dag
är det alltså ett individuellt val. När jag ringer runt till
mina kamrater som fungerar som idrottslärare på
olika gymnasieskolor berättar de att det i dag är
mycket färre elever som väljer detta som individuellt
val därför att det är så mycket annat som tränger sig
på, så många måsten. I praktiken är det alltså färre.
Det här innebär att utvecklingen går baklänges,
precis som Birgitta Carlsson och jag skriver.
När jag läser statsrådets svar har jag väldigt svårt
att läsa in att det finns en verklig ambition från rege-
ringens sida att vidta några åtgärder för att i praktiken
öka utrymmet för idrott och hälsa i skolan.
Jag skulle vilja avsluta med att fråga statsrådet: Är
hon nöjd med att Sverige är näst sämst i Europa efter
Irland när det gäller idrott och hälsa i skolan? Eller
finns det en ambition hos hela regeringen, inklusive
skolministern, att höja ambitionerna på det här områ-
det och vidta konkreta åtgärder för att underlätta för
skolan att föra in mer av idrott och hälsa och därmed
stärka folkhälsan i skolan?