Herr talman! Sveriges bönder har satt ned foten. Sveriges bönder har satt ned foten genom att formulera en vision, vilken jag ska läsa upp: Vi får landet att växa så att den gröna näringen 2010 intar en tätposition i Sverige vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft.
Hur är då utvecklingen? Och hur har den varit? Ja, vi kan alla konstatera att sedan några år tillbaka har det svenska jordbruket stått och stampat, eller till och med backat. Detta har man gjort på grund av bland annat en hård och ökande konkurrens inom EU.
Mot den svenska matens kvalitetsfördelar i bred mening står betydande kostnadsnackdelar i form av höga miljö- och djurskyddskrav - jag tycker i och för sig att det är bra - ett nordligt klimat, vilket vi inte kan påverka, en allmänt hög svensk kostnadsnivå på både det ena och det andra men framför allt tunga och ensidiga produktionsskatter. Det är därför som Sveriges bönder inte får möjlighet att uppfylla sin vision.
Herr talman! Nu reformeras EU:s jordbrukspolitiska ersättningar så att de frikopplas från kravet på produktion. Avsikten är bland annat att anpassa produktionen till marknadsutrymmet. Lyckligt vore om den högkvalitativa svenska livsmedelsproduktionen kunde expandera. Varför nu detta? Jo, den är skonsammare mot miljö och djur än produkterna i den mat som vi importerar. Därtill ger den svenska jobb och tillväxt i Sverige - något som vi ju alla vill ha, något som statsministern i varje debatt står och talar om att även han vill ha. Därtill får vi ett öppet odlingslandskap, som jag förmodar att vi alla också vill ha, där vi använder de svenska åkrarna, hagarna och ängarna.
För att detta ska uppfyllas kräver det, utöver storverk från Sveriges bönder och livsmedelsindustri, en väsentlig uppbackning från Sveriges sida: från oss, från riksdag och regering. Vad är det för uppbackning? Ja, det är uppbackning upp till en nivå så att vi kommer i paritet med de EU-länder med vilka vi främst konkurrerar. Detta är en uppbackning som någon kan tycka synes vara onödig. Men totalt sett är det en lönsam investering för Sverige att tillåta en företagargrupp att expandera.
Jag ska strax redovisa vad jag tycker är bland det viktigaste att åstadkomma på det här området och vad som skyndsamt behöver göras, så att vi återigen kan expandera den svenska livsmedelsproduktionen, så att vi med denna sektor kan bidra till den totala tillväxten i Sverige.
Utan de åtgärder som jag snart återkommer till är risken uppenbar att den svenska mat- och livsmedelsproduktionen i stället för att växa drabbas av ytterligare en stor krympning, med väldigt stora negativa effekter för svensk landsbygd men framför allt och allra mest kanske i Småorts-Sverige vad beträffar sysselsättning, livskvalitet och förutsättningar att leva och bo i mycket stora delar av landet.
Låt mig också, herr talman, konstatera att utan svenska råvaror kommer en mycket stor del av svensk industri att stanna, nämligen livsmedelsindustrin. Livsmedelsindustrin kommer inte att importera råvaror och förädla dem i Sverige. Livsmedelsindustrin lever och utvecklas på svenska råvaror. Det är de svenska bönderna som måste få förutsättningar att producera de livsmedel som den svenska livsmedelsindustrin vill ha och behöver för att i sin tur kunna producera det vi alla behöver en och annan gång om dagen, nämligen mat och livsmedel.
Vad är det då för åtgärder som behövs, herr talman? Ja, de är många. Jag ska inte räkna upp dem alla, men jag ska ändå ta fem åtgärder som jag tycker är mer viktiga än alla andra för att denna mycket viktiga sektor ska tillåtas expandera och få den livskraft som den behöver.
För det första tycker jag allmänt att byråkrati, stelbenthet och kostnadspålagor måste minska på alla områden. Det gäller till exempel dumheter som finns i en del regelverk i form av miljöbalkens regler och tidsutdräkten, som gör att det blir svårt att investera och utveckla en verksamhet, inte minst för den lille företagaren, den ensamme företagaren, vilket en bonde ofta är.
För att bli mer konkret kan jag för det andra konstatera att den frikopplade situation som vi snart får gör det än viktigare att konkurrenshämmande svenska skatter tas bort. I första hand gäller det den mycket tunga dieselskatten. Uträkningar visar att sedan Sveriges EU-inträde har den i merkostnad drabbat Sveriges bönder med i storleksordningen 10 miljarder kronor. Det är mycket pengar.
För det tredje har Sverige till skillnad från övriga EU-länder avstått från att stötta sin livsmedelsproduktion genom att fullt ut utnyttja de tillåtna miljöersättningarna. Det har också lett till att jordbruket förlorat miljardbelopp i återföring från EU. Det är inte bara jordbruket som har förlorat de här pengarna, utan det är det svenska nationalhushållet som har förlorat pengarna. Jag tycker att vi alla ska konstatera att det är tråkigt.
När jordbruksreformen för det fjärde nu ska införas i Sverige bör det ske i en nära dialog med näringen så att jordbruket och livsmedelsproducenterna kan överleva och utvecklas, både i skogsbygden och i slättbygden.
Jag är, med den information jag har, mycket rädd för att nötköttsproduktionen i de svaga delarna av Sverige kommer att slås ut. Jag hoppas att efterföljande talare, Rolf Lindén, kan ge andra besked i den frågan.
För det femte gäller det generellt för det svenska näringslivet att det svenska kostnadstrycket måste sänkas och att företagarklimatet måste förändras. I det svenska näringslivet inkluderar jag även jordbruket. Det är Sveriges största småföretagarsektor. I denna punkt kan vi inrymma allt från förmögenhetsskatter till generationsväxlingsproblematik.
Jag vill, herr talman, avslutningsvis instämma i alla de reservationer som mitt parti har i det här betänkandet, men jag inskränker mig till att yrka bifall till reservation nr 7 under punkt 5.