Herr talman! Svaret gjorde mig inte speciellt mycket klokare när det gällde vad det var som vi konkret skulle göra för att öka svenskt jordbruks lönsamhet. Men låt mig i sådana fall jämföra, eftersom vi båda två var i Ungern och Slovakien. Där har vi en jordbruksägarsituation med knappt 300 000 jordbruksföretagare, men där endast en liten bråkdel, ungefär 8 000, är företag med mer än en person. Så ser inte situationen ut i Sverige. Vi har ju gjort de effektiviseringar och rationaliseringar som Sven-Erik Sjöstrand berättar om att man kanske måste göra.
Sedan är det väl en sak att säga att man kanske måste ha mer ersättning och mer stöd till mindre företag och till småskalighet, som Sven-Erik Sjöstrand så fint nämner. Men är Sven-Erik Sjöstrand inte medveten om att det ändå är några få stora företag, ungefär 1 000 stycken i Sverige, som faktiskt står för 46 % av produktionen i Sverige? Är det inte rimligt att dessa företag ska kunna ges en möjlighet till lönsamhet i stället för att slås ut? Vore det inte tokigt om de här stora företagen, som står för basen av produktionsjordbruket, slås ut? Då klarar ju inte heller de andra att stå kvar.
Eller ska jag tolka det som att i framtidens jordbrukspolitik i Sverige, enligt Vänsterpartiets sätt att se, ska det vara skattebetalarna som står för stöd och ersättningar till vissa mindre företag? Ingenting ska åtgärdas i form av skattesänkningar eller företagarförenklingar för de stora produktionsföretagen. De ska i stället kunna lägga ned. Kvar har vi någon form av vård av öppet landskap.
Nej, jag vill nog ha svar på vad det konkret är som Vänsterpartiet tänker ta tag i, för som Sven-Erik säger finns det mycket att göra när det gäller att öka lönsamheten för svenskt jordbruk i Sverige.