Herr talman! Trots att jag har växt upp inom lantbruks- och skogsnäringen har jag inte varit med i någon debatt med anledning av miljö- och jordbruksutskottets betänkanden. Men nu kan jag inte längre låta bli att vara med. Varje vecka ser jag nämligen rubriker som "Bondens överlevnad hotad" och "Kris för svenska bönder", och ofta hör många oroliga landsbygdsboende av sig till mig.
Låt mig ta ett exempel från hemtrakterna i Skåne. Bara i Farstorps församling har sedan år 1985 antalet jordbrukare som får sin huvudsakliga försörjning från jord och skog minskat från 50 till 20 i dag.
Orsaken är framför allt dålig lönsamhet. Höga produktionsskatter och andra bördor gör det allt svårare att fortsätta inom lantbruksnäringen.
I motion N340 önskar jag och Johan Linander att svenska bönder ska få samma villkor som sina kolleger inom EU. När jag nu läser det här betänkandet och lyssnar till debatten tänker jag på den kända devisen: Även om krafterna fattas är den goda viljan berömvärd.
Regeringen verkar vilja göra det bättre för svenskt lantbruk. Men varför går det så långsamt? När ska löften och vackra ord resultera i handling? Det öppna landskapet får inte ersättas av granåker! Vi vill ha svensk livsmedelsproduktion för kommande generationer.
Herr talman! Vi blir mer och mer medvetna om vad vi äter. Men det är faktiskt så att mor Elsas kyckling inte behöver vara producerad i Sverige. Den svenska kycklingnäringen upplever i dag stora problem. Som en följd av orättvisa konkurrensvillkor i förhållande till andra länder ökar importen av kyckling till Sverige. Importerad kyckling står nu för cirka en tredjedel av den totala kycklingkonsumtionen i Sverige.
Den svenska kycklingnäringen producerar mat av god kvalitet och medverkar till att en stor åkerareal hålls öppen för foderproduktion. Därför är det viktigt med åtgärder för att trygga framtiden för kycklingproducenterna.
I detta sammanhang vill jag återge vad vår jordbruksminister säger: Det är viktigt för kycklingnäringen att det finns ett bra näringslivsklimat i hela landet. Detta, säger hon, är en fråga som regeringen sätter högt på dagordningen.
När jag hör det tänker jag: Tack och lov att frågan finns med på dagordningen! Men när kommer egentligen de positiva besluten för denna hårt drabbade bransch?
Ja, när kommer regeringen att återupptäcka det svenska lantbruket, och när får vi höra de uppmuntrande ord och uppleva de handlingar som kan hjälpa det svenska jordbruket att återfå tron på framtiden?