Herr talman! Rent principiellt tänker jag så här: Ju färre stöd och ju färre regleringar vi får, desto bättre. Jag tror nämligen att svenskt jordbruk är så pass handlingskraftigt och så pass bra att vi klarar oss med de förutsättningar som vi har. Vi har nämligen än så länge, så länge vi inte sänker dieselavgifterna alltför mycket, ett klimat som ger oss en vinter. Denna vinter är rena reningsbadet för det svenska jordbruket, för då fryser en mängd av sådant som åstadkommer skadeverkningar - svamp och insekter - sönder. Det gör att vi får en kvalitet som är så pass bra att vi faktiskt borde kunna marknadsföra den lite bättre. Där tycker jag att det finns en brist.
Om vi använder pengarna till det i stället tror jag alltså att vi skulle komma lite längre. I övrigt har du min principiella inställning.
När det gäller det första som du nämnde om bekämpningsrester och att man inte ska ta enstaka mätresultat till intäkt för att en katastrof är på gång vill jag säga att det är precis vad man ska göra. Vi måste nämligen tänka inte i ettårsperioder eller i budgetperioder, utan vi måste tänka i perioder om hundra år när det gäller markerna. Det betyder helt enkelt att det vi ser när vi hittar mätresultat är indikatorer på ett skeende, på något som pågår. Jag får lov att säga att det var väldigt bra att man kom på detta med kadmium, för det har gjort att andra leverantörer av fosfater har valts. Detta har i någon mån räddat oss.