Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det
som Inger Davidson tidigare har anfört i detta ärende.
Jag kommer i mitt anförande att hålla mig till den
del i betänkandet som rör allmän förskola, dvs. för-
slaget om en avgiftsfri förskola tillgänglig, som det
står i betänkandet och även i propositionen, för alla
barn från fyra års ålder. Enligt förslaget ska denna
vara obligatorisk för kommunerna att anordna men
frivillig för barnen att delta i. Som tidigare har sagts
här, och jag vill upprepa det, ser vi detta som ett gravt
ingrepp i det kommunala självstyret.
Det kom tidigare från Eva Johansson ett litet stänk
av irritation - jag uttrycker mig nu lite milt - över att
vi är några partier som har valt att dela upp debatten i
två delar. Det var absolut ingen överraskning för min
del att den typen av irritation skulle komma. Varför
det då? Jo, som jag har uppfattat det har man hela
tiden haft syftet att bunta ihop hela den här stora
frågan till ett enda sjok. Så skedde i propositionen
inför 1999 års budget, likaså år 2000. Det är natur-
ligtvis ett effektivt sätt att lägga dimridåer och se till
att man inte så lätt tränger in i vad frågorna handlar
om. Jag ser det som oerhört väsentligt att vi tar tid i
riksdagens kammare till att debattera den här frågan
och försöker borra så långt det bara går.
Utskottsmajoriteten gör i det betänkande vi i dag
behandlar en definition av ordet "barnomsorgsverk-
samhet". Detta tycker jag är intressant. Definitionen
landar i att begreppet inrymmer förskola, familjedag-
hem och öppen förskola. Vi kristdemokrater ser en
rimlighet i den definitionen. Men när sedan Social-
demokraterna tillsammans med stödpartierna Väns-
terpartiet och Miljöpartiet är klara med sina argument
kring maxtaxan och kommer till den punkt där man
vill införa en allmän förskola - då gäller plötsligt inte
detta längre. Det är något anmärkningsvärt som in-
träffar.
I dag vore jag tacksam om Socialdemokraterna,
naturligtvis tillsammans med Miljöpartiet och Väns-
terpartiet, ville tala om att jag har missförstått det jag
har läst, så att vi får en klarhet i de här frågorna. De
dimmor som jag tycker ligger över den här frågan har
inte lättat med eftermiddagens debatt. Jag ska ut-
veckla mitt resonemang.
Man väljer att fortsättningsvis endast använda be-
greppet förskola, inte förskoleverksamhet. För den
uppmärksamme blir nu en inkonsekvens mycket
påtaglig.
Vi kristdemokrater menar - och det är det vi säger
i reservationen, ingenting annat som har framförts här
i dag - att detta kan få en anmärkningsvärd konsek-
vens för de barnfamiljer som förväntas komma i åt-
njutande av förslaget. Som jag tidigare har sagt kan
man inte komma ifrån misstanken att det är en med-
veten hållning att dribbla med ord och lägga dimridå-
er över hela reformen.
Utskottsmajoriteten menar att alla barn ska ha rätt
till förskola, alltså även de barn som redan deltar i
någon form av förskoleverksamhet - och nu kommer
det - som t.ex. familjedaghem. Nu får man rätta mig
om jag har läst fel, men så här har jag tolkat proposi-
tionen och betänkandet. Det är bra om vi får ett klar-
läggande. Barnen ska alltså lämna familjedaghemmet
för att tre timmar per dag delta i, som man säger, den
kommunala förskolan. Det är så det står. Man säger
också att familjedaghemmet nu är ett komplement till
förskolan. Tidigare har man sagt att i förskoleverk-
samhet ingår alla tre delarna.
Det här måste vi reda ut. Vad är det, fru talman,
som gör att dessa tre partier kommer överens om att
andra former av förskoleverksamhet inte ska kunna
erbjudas inom ramen för den allmänna förskolan? Det
skulle jag vilja ha tydliggjort. Vad är det som gör, fru
talman, att de barn vars föräldrar på olika grunder har
valt annan förskoleverksamhet än förskolan inte ska
komma i åtnjutande av reformen allmän förskola
annat än om man ser till att barnet kommer till en
allmän förskola under de tre timmarna? Det är ju
detta vi kristdemokrater vänder oss mot. Det är detta
som är huvudorsaken till att vi säger nej till det här
förslaget som det är utformat.
Hur kan det komma sig att ett barn i t.ex. ett fa-
miljedaghem - där kamraterna finns, där man känner
trygghet med den vuxne och mår väl av den lilla
gruppen - i Socialdemokraternas, Vänsterns och
Miljöpartiets värld inte ska få vara kvar i den verk-
samheten och samtidigt erbjudas tre timmars avgifts-
fri verksamhet utan att flyttas? Eva Johansson har
tidigare sagt: Vi vill undvika separationer. Det här
kan också bli en form av separation, när barnet ska
flyttas fram och tillbaka under en dag. Nej, i stället
ska dessa barn transporteras. Det finns situationer där
barnet ska färdas med någon kollektiv transport till
förskolan, som s, v och mp har bestämt är den enda
form som kan ge barnet pedagogisk stimulans och
gruppgemenskap.
Låt oss tänka oss en glesbygdskommun - jag vill
gå tillbaka till resonemanget om glesbygdskommu-
ner, som Eva Johansson mycket tydligt avfärdade här
tidigare - där daghemmet är nedlagt på grund av att
det fanns för få barn i bygden. Så har man löst beho-
vet av barnomsorg genom att erbjuda en väl funge-
rande familjedaghemsverksamhet. Vi kan t.o.m. säga
att det är en förskollärare som är dagbarnvårdare. Då
har vi också den pedagogiska kompetensen där, som
jag misstänker att man kommer att åberopa i svaret
till mig. Om det alltså bara finns familjedaghem där -
det är inte så bara, men i det här sammanhanget näm-
ner jag det ordet -, ska då de 4-5-åringar som bor i
det lilla samhället transporteras med bil till närmaste
tätort? Det kan ju faktiskt röra sig om flera mil. Jag
har exempel på det hemifrån Västerbotten.
Jag tror att det är angeläget att skolministern, som
nu har valt att lämna kammaren, svarar de många
föräldrar som undrar. Jag har fått väldigt många frå-
gor om det här, och jag försöker tolka det. Ännu en
nivå byggs, och en ny grupp av föräldrar som via
skattsedeln är med och finansierar en reform men inte
får ta del av de statliga subventionerna uppstår.
I budgetpropositionen s. 38 säger regeringen att
den här reformen ska erbjudas alla barn och barnfa-
miljer. Vi har hört det tidigare i dag. Mitt exempel
visar tydligt att så inte alltid blir fallet. Och vem ska
betala, ansvara för och organisera de transportbehov
som uppstår för att barnet ska kunna komma till för-
skolan? Vi kan inte krypa undan alla de frågorna i
den här debatten.
Ett antal frågor behöver belysas, samtidigt som
utskottsmajoriteten pekar med hela handen och be-
stämmer vilken form som är den optimala för att
barnet ska få en så bra förberedelse som möjligt inför
skolstarten. Risken är stor att förslaget om en allmän
förskola, som det nu är utformat, blir ett mycket ef-
fektivt sätt att se till att de familjedaghem som i dag
finns kvar runtom i landet kommer att upphöra. En
redan begränsad valfrihet stramas då upp ytterligare.
Fru talman! Utskottsmajoriteten talar alltså om
barnets behov av att delta i förskolan. Javisst. Det
finns sådana behov. Det tycker vi kristdemokrater
också. Men låt oss slippa en stelbent byråkratisk or-
ganisation, som utgår från att alla behov för exakt
varje barn vid varje tillfälle ser precis likadant ut. Det
är där skiljelinjen går.
Även vi kristdemokrater menar att barnets behov
ska tillgodoses. Javisst. Men vi tror till skillnad från
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
att det är den enskilda familjen som bäst känner sitt
barns behov. I betänkandet står det att: "Förskolan
gör att barnen kommer bättre rustade till skolan." Det
är möjligt att det är så för vissa barn, men vi anser
samtidigt att detta är en sanning med modifikation.
Barnets behov av sökande, upptäckande, forskande,
gruppgemenskap och social träning kan tillfredsstäl-
las i olika former. Jag går tillbaka till förskolläraren
som arbetade som dagbarnvårdare. Jag vill komma
tillbaka till den frågan: Hur ser man på det?
Många barn mår bättre, och förbereds därmed
bättre för att börja skolan, i små familjedaghem eller
hos sina föräldrar. Barn har olika behov, vilket kräver
individuella lösningar.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att denna
reform är ytterligare ett steg in i ett samhälle där
föräldrarnas kunskap och vilja inte tas till vara, ett
samhälle där det kollektiva synsättet dominerar. Det
sker på bekostnad av den enskilda människans allde-
les egna behov.
Jag står självfallet, fru talman, bakom samtliga
Kristdemokraternas reservationer, men jag vill för
tids vinning i kammaren endast yrka bifall till reser-
vation 2 under mom. 1.