Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

(forts. från 8 §) Maxtaxa och allmän för- skola m.m. (forts. UbU5)

INGER LUNDBERG (s), 2000-11-23 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Det måste vara ganska ovanligt att de

borgerliga så tydligt redovisar sin oenighet i ett ären-

de att de väljer att ha två olika debatter i ärendet: en

debatt i den del där de är eniga - maxtaxeförslaget, en

annan debatt om förskolans utveckling. Nog är det

väl något av riksdagshistoria.

I morse träffade jag ett häftigt gäng. Det var ungar

med ryggsäckar och höstkläder som vandrade i

Gamla stan. Jag kunde inte låta bli att fråga om de var

ute med dagis. Nej, sade de och blängde lite på mig,

vi är ute med förskolan.

Det var glada ungar. Det syntes att de var stolta

över sin förskolan.

Vi kan också, fru talman, vara stolta över den

svenska förskolan. Den är en mötesplats för barn från

olika samhällsklasser, från olika etniska grupper och

kulturer. Där finns en mångfald av former och inrikt-

ningar. Där drivs spännande utvecklingsarbete. Där

finns en gedigen föräldramedverkan. Och, framför

allt, det handlar om en förskola som sätter det enskil-

da barnet i centrum.

Utvecklingen av den svenska förskolan har inte

kommit av sig själv. Den är inspirerad av pionjärer

som tog kindergartentankarna till Sverige, och aldrig

sviktade på förskolans pedagogiska roll.

Den kraftiga utvecklingen av förskolan har bottnat

i en medveten politisk strategi. Det ska vara möjligt i

Sverige att förena föräldraskap och arbete. Barn har

rätt till en bra förskola.

Det har varit tuffa strider genom åren mellan hö-

gern och socialdemokratin för att nå dit där vi är i

dag. Unga föräldrar ska aldrig behöva välja mellan att

barnen har det bra och sin uppgift på arbetsmarknad

och i samhällsliv.

När förskolan byggdes ut drevs kraven på dagis åt

alla av de unga kvinnorna. Kampen stöddes av Soci-

aldemokraterna. Många gånger fick den stöd av Folk-

partiet, men högern bromsade. Kristdemokraterna har

i alla sammanhang försökt vrida familjepolitiken

tillbaka.

Jag blev förvånad, fru talman, när jag lyssnade på

Kenneth Johansson i dag. Jag undrar om det inte är

dags för riksdagen att instifta ett alldeles speciellt

pris: 2000 års törnrosapris. Det ska gå till Kenneth

Johansson, möjligen delat med Sofia Jonsson som

instämde i yttrandet, när Kenneth Johansson sade att

ingenting hänt när det gäller jämställdheten på 30 år.

Har han ingenting sett, ingenting hört och ingenting

förstått?

Visst känns det trist och dammigt att Moderaterna

fortfarande kallar ungarnas dagis och familjedaghem

för institutioner i sin partimotion. Vad tror fru talman

att förskoleungarna jag träffade i Gamla stan skulle

säga om Chris Heister och Anders Sjölund kom fram

till dem och frågade: Hur har ni det på institutionen?

Visst känns det torftigt att en partiledare som Alf

Svensson kallade den svenska barnomsorgen för

sysselsättningsåtgärder för vuxna när han deltog i

årets partiledardebatt.

De fyra borgerliga partierna har enats när det gäl-

ler synen på maxtaxan. Men på två områden går det

en tydlig skiljelinje mellan Centern och Folkpartiet å

ena sidan och de två högerpartierna å den andra. Det

handlar om rätten för barn till arbetslösa att få för-

skoleplats på den allmänna förskolan.

Kristdemokraterna och Moderaterna bygger upp

sina reservationer kring frågan om valfrihet, men de

vill inte ge de barn som har störst behov möjlighet att

välja.

Det är mycket som hände under 1990-talets tuffa

sparår som inte var bra. Mycket kan vi reparera när vi

har handlingsfrihet i politiken igen. Det handlar om

pensioner som förbättrats, om barnbidrag som höjts,

om egenavgifter som rättats till eller om nya anslag

till skola och forskning.

På andra områden kan vi ha gjort skador som blir

svåra att reparera. Det handlar om tiotusentals barn

som ställts utanför förskolan bara för att deras föräld-

rar varit arbetslösa. Många av de barnen har det job-

bigare än andra. Flera har utländsk bakgrund. Både de

och deras föräldrar frågar efter det stöd som förskolan

ger för att barnen ska få ett bra och stabilt språk att

bygga vidare på i skola och arbetsliv.

Det finns alldeles för många exempel på att barn

vuxit upp i Sverige och inte förrän de är sex år fått

chansen att komma in i en miljö där de får använda

svenska. Det är allvarligt, fru talman.

Nu använder majoriteten nya pengar till att ge de

barnen och deras föräldrar rätt till förskoleplats. Mo-

deraterna och Kristdemokraterna säger nej - samma

partier som talar om valfrihet. Det verkar som om

valfriheten att ha barnflicka är viktigare för Kristde-

mokrater och Moderater än rätten till en förskoleplats

för de barn som behöver det allra bäst.

Den 1 juli 2001 kommer alla barn till arbetslösa

föräldrar att få rätt till en barnomsorgsplats. Det är en

fördelningspolitiskt väldigt viktig reform.

Låt mig ge ett exempel på hur reformen slår.

I min hemkommun Örebro har 27 % av barnen

utländsk härkomst. Men det skiljer mycket från

kommundel till kommundel. I en kommundel som

Axberg med mycket landsbygd och relativt många

villaområden är det få barn som har arbetslösa föräld-

rar och relativt få barn som har utländsk härkomst.

Där sade man för ett år sedan att kanske två eller tre

barn skulle vara berättigade till barnomsorg på de

villkor som anges för arbetslösa.

I miljonprogramsområdet Vivalla bedömde man

då att nästan 150 barn skulle vara berättigade till

barnomsorgsplats om de fick de möjligheter som

rätten till barnomsorg för arbetslösa ger.

Det här är, fru talman, en viktig fördelningspoli-

tisk reform. De barn som behöver förskolan allra

mest blir berättigade till förskola från den 1 juli 2001

- i alla kommuner, inte bara i de kommuner som har

råd, inte bara i de kommuner där man inte har väldigt

många barn med de behoven, inte bara i de kommu-

ner där man gör de politiska prioriteringarna, utan vi

ser det som en så stor och viktig fråga att vi är bered-

da att tillföra nya pengar för att genomföra reformen,

och vi är beredda att göra en lagstiftning. Det handlar

om de barn som behöver förskolans stöd allra bäst.

Jag är stolt över att vara med och yrka bifall till

den reformen. Jag är glad över att den har en bred

uppslutning och att Socialdemokraterna, Miljöpartiet,

Vänsterpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet ställer

upp på den. Jag undrar om det inte är dags för Krist-

demokraterna och Moderaterna att tänka efter.

Talar vi om att alla barn, inte bara några, ska ha

en chans i skolan, måste vi också ge de barn som har

de allra största behoven en ordentlig chans till för-

skola och en bra start på skoljobbet.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets för-

slag.

Debatten

Hämtad sida: 41

41 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

INGER LUNDBERG (s): (forts. från 8 §) Maxtaxa och allmän för- skola m.m. (forts. UbU5) (2000-11-23) — PRESS0