Fru talman! Det måste vara ganska ovanligt att de
borgerliga så tydligt redovisar sin oenighet i ett ären-
de att de väljer att ha två olika debatter i ärendet: en
debatt i den del där de är eniga - maxtaxeförslaget, en
annan debatt om förskolans utveckling. Nog är det
väl något av riksdagshistoria.
I morse träffade jag ett häftigt gäng. Det var ungar
med ryggsäckar och höstkläder som vandrade i
Gamla stan. Jag kunde inte låta bli att fråga om de var
ute med dagis. Nej, sade de och blängde lite på mig,
vi är ute med förskolan.
Det var glada ungar. Det syntes att de var stolta
över sin förskolan.
Vi kan också, fru talman, vara stolta över den
svenska förskolan. Den är en mötesplats för barn från
olika samhällsklasser, från olika etniska grupper och
kulturer. Där finns en mångfald av former och inrikt-
ningar. Där drivs spännande utvecklingsarbete. Där
finns en gedigen föräldramedverkan. Och, framför
allt, det handlar om en förskola som sätter det enskil-
da barnet i centrum.
Utvecklingen av den svenska förskolan har inte
kommit av sig själv. Den är inspirerad av pionjärer
som tog kindergartentankarna till Sverige, och aldrig
sviktade på förskolans pedagogiska roll.
Den kraftiga utvecklingen av förskolan har bottnat
i en medveten politisk strategi. Det ska vara möjligt i
Sverige att förena föräldraskap och arbete. Barn har
rätt till en bra förskola.
Det har varit tuffa strider genom åren mellan hö-
gern och socialdemokratin för att nå dit där vi är i
dag. Unga föräldrar ska aldrig behöva välja mellan att
barnen har det bra och sin uppgift på arbetsmarknad
och i samhällsliv.
När förskolan byggdes ut drevs kraven på dagis åt
alla av de unga kvinnorna. Kampen stöddes av Soci-
aldemokraterna. Många gånger fick den stöd av Folk-
partiet, men högern bromsade. Kristdemokraterna har
i alla sammanhang försökt vrida familjepolitiken
tillbaka.
Jag blev förvånad, fru talman, när jag lyssnade på
Kenneth Johansson i dag. Jag undrar om det inte är
dags för riksdagen att instifta ett alldeles speciellt
pris: 2000 års törnrosapris. Det ska gå till Kenneth
Johansson, möjligen delat med Sofia Jonsson som
instämde i yttrandet, när Kenneth Johansson sade att
ingenting hänt när det gäller jämställdheten på 30 år.
Har han ingenting sett, ingenting hört och ingenting
förstått?
Visst känns det trist och dammigt att Moderaterna
fortfarande kallar ungarnas dagis och familjedaghem
för institutioner i sin partimotion. Vad tror fru talman
att förskoleungarna jag träffade i Gamla stan skulle
säga om Chris Heister och Anders Sjölund kom fram
till dem och frågade: Hur har ni det på institutionen?
Visst känns det torftigt att en partiledare som Alf
Svensson kallade den svenska barnomsorgen för
sysselsättningsåtgärder för vuxna när han deltog i
årets partiledardebatt.
De fyra borgerliga partierna har enats när det gäl-
ler synen på maxtaxan. Men på två områden går det
en tydlig skiljelinje mellan Centern och Folkpartiet å
ena sidan och de två högerpartierna å den andra. Det
handlar om rätten för barn till arbetslösa att få för-
skoleplats på den allmänna förskolan.
Kristdemokraterna och Moderaterna bygger upp
sina reservationer kring frågan om valfrihet, men de
vill inte ge de barn som har störst behov möjlighet att
välja.
Det är mycket som hände under 1990-talets tuffa
sparår som inte var bra. Mycket kan vi reparera när vi
har handlingsfrihet i politiken igen. Det handlar om
pensioner som förbättrats, om barnbidrag som höjts,
om egenavgifter som rättats till eller om nya anslag
till skola och forskning.
På andra områden kan vi ha gjort skador som blir
svåra att reparera. Det handlar om tiotusentals barn
som ställts utanför förskolan bara för att deras föräld-
rar varit arbetslösa. Många av de barnen har det job-
bigare än andra. Flera har utländsk bakgrund. Både de
och deras föräldrar frågar efter det stöd som förskolan
ger för att barnen ska få ett bra och stabilt språk att
bygga vidare på i skola och arbetsliv.
Det finns alldeles för många exempel på att barn
vuxit upp i Sverige och inte förrän de är sex år fått
chansen att komma in i en miljö där de får använda
svenska. Det är allvarligt, fru talman.
Nu använder majoriteten nya pengar till att ge de
barnen och deras föräldrar rätt till förskoleplats. Mo-
deraterna och Kristdemokraterna säger nej - samma
partier som talar om valfrihet. Det verkar som om
valfriheten att ha barnflicka är viktigare för Kristde-
mokrater och Moderater än rätten till en förskoleplats
för de barn som behöver det allra bäst.
Den 1 juli 2001 kommer alla barn till arbetslösa
föräldrar att få rätt till en barnomsorgsplats. Det är en
fördelningspolitiskt väldigt viktig reform.
Låt mig ge ett exempel på hur reformen slår.
I min hemkommun Örebro har 27 % av barnen
utländsk härkomst. Men det skiljer mycket från
kommundel till kommundel. I en kommundel som
Axberg med mycket landsbygd och relativt många
villaområden är det få barn som har arbetslösa föräld-
rar och relativt få barn som har utländsk härkomst.
Där sade man för ett år sedan att kanske två eller tre
barn skulle vara berättigade till barnomsorg på de
villkor som anges för arbetslösa.
I miljonprogramsområdet Vivalla bedömde man
då att nästan 150 barn skulle vara berättigade till
barnomsorgsplats om de fick de möjligheter som
rätten till barnomsorg för arbetslösa ger.
Det här är, fru talman, en viktig fördelningspoli-
tisk reform. De barn som behöver förskolan allra
mest blir berättigade till förskola från den 1 juli 2001
- i alla kommuner, inte bara i de kommuner som har
råd, inte bara i de kommuner där man inte har väldigt
många barn med de behoven, inte bara i de kommu-
ner där man gör de politiska prioriteringarna, utan vi
ser det som en så stor och viktig fråga att vi är bered-
da att tillföra nya pengar för att genomföra reformen,
och vi är beredda att göra en lagstiftning. Det handlar
om de barn som behöver förskolans stöd allra bäst.
Jag är stolt över att vara med och yrka bifall till
den reformen. Jag är glad över att den har en bred
uppslutning och att Socialdemokraterna, Miljöpartiet,
Vänsterpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet ställer
upp på den. Jag undrar om det inte är dags för Krist-
demokraterna och Moderaterna att tänka efter.
Talar vi om att alla barn, inte bara några, ska ha
en chans i skolan, måste vi också ge de barn som har
de allra största behoven en ordentlig chans till för-
skola och en bra start på skoljobbet.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets för-
slag.