Fru talman! Det är nu ett antal år sedan det stora
och omfattande lagkomplexet PBL antogs av
riksdagen. Förberedelserna hade varit omfattande
och arbetet hade tagit lång tid. Enigheten var dock
inte total i riksdagen, utan invändningar restes från
flera håll på en rad punkter, inte minst från
Moderata samlingspartiets sida.
Lagen antogs likväl och har nu verkat i ett antal år.
Vissa förändringar har också genomförts på en del
områden, men någon genomgripande översyn har
inte skett förrän nu.
Man kan då fråga sig: Är det nödvändigt att nu ge
sig på PBL? Det kanske är onödigt att förändra i ett
så här komplicerat och stort lagkomplex. De som
har att hantera och använda PBL har kanske först
nu till fullo lärt sig att hantera lagen. Varför då
ställa till med förändringar som gör att nya kurser
måste anordnas, ny information spridas för att
snabbt och säkert få ut kunskapen om de nya
lagparagraferna? Hade det inte varit bättre att
avvakta och ta det litet lugnare?
Självfallet ligger det en del i den kritiken, men den
får inte utgöra något hinder för att genomföra en
behövlig översyn av plan- och bygglagen. Stora
lagkomplex inte bara bör utan måste bli föremål för
omprövning och översyn från tid till annan.
Motiven till detta är bl.a. att det samhälle som
lagen verkar i förändras. Likaså förändras
människornas syn i en rad hänseenden. Dessa nya
strömningar och insikter måste tas till vara och få
sitt utflöde i ett förändringsarbete.
Synsättet och medborgarnas uppfattning om
relationerna mellan staten och medborgarna är
annorlunda nu än på mitten av 80-talet. På en rad
områden finns det nu en uttalad strävan att
förenkla, avbyråkratisera och öka valfriheten för
de enskilda människorna.
Som framgår av propositionen och av betänkandet
är det viktigt att inom ramen för de krav som
samhället bör hävda ge den enskilde större valfrihet
och ett ökat handlingsutrymme samt i möjligaste
mån också bidra till en ökad effektivitet och till en
decentralisering av offentliga uppgifter.
Det är dessa grundläggande motiv som legat bakom
utredningsarbetet och regeringens proposition.
Givetvis kan man diskutera utformningen av
förslagen, antalet områden som skall prövas eller
om valet av objekt är det exakt rätta. Några kanske
hävdar att reformarbetet går för snabbt och
omfattar för stort område. Andra åter anser kanske
att betydligt större förändringar borde genomföras.
Den diskussionen kan vi nu lämna därhän. Det är
förslagen i propositionen och i utskottets
betänkande som riksdagen har att ta ställning till i
dag.
Förslagen är i korthet följande:
-- Den nuvarande bygglovsprövningen inskränks
till att avse endast en prövning av lokaliseringen.
-- Ett särskilt system införs för kontroll av de
tekniska egenskapskraven.
-- Möjlighet till förhandsbesked bibehålls.
-- Kommunerna kan helt befria från bygglov inom
planområde.
-- Byggherren ges det fulla ansvaret för byggnadens
tekniska egenskaper.
-- Byggnadsnämnden får ett renodlat tillsynsansvar.
-- Ett nytt kontrollsystem utformas med
utgångspunkt i byggherrens ansvar.
-- Trevnads- och ändamålsenlighetskraven ersätts
med användbarhetskrav.
-- Kravet på driftsekonomi upphävs.
Dessa förändringar uttrycker två huvuddrag, dels
en klarare rollfördelning mellan alla inblandade
parter i byggprocessen, dels en betydande
förenkling och avbyråkratisering.
Majoriteten i utskottet tillstyrker dessa förslag.
Invändningar har dock rests i en rad motioner.
Den socialdemokratiska kritiken är i huvudsak av
tidtabellskaraktär. Gärna reform, men inte nu, är
budskapet. Den pågående översynen sker genom
en etappindelad utredning. Innan hela
utredningsarbetet är slutfört bör ingenting
genomföras, anser Socialdemokraterna, liksom i
övrigt Ny demokrati.
Funnes det ett oavvisligt samband mellan de nu
föreslagna förändringarna och dem som kan
förväntas längre fram, borde man tillmäta
invändningarna en viss tyngd. Men ett sådant
samband finns knappast, i varje fall är det så svagt
att ett avvisande av förslaget i dess helhet måste
anses omotiverat.
Att det just är tidpunkten för reformen som är
huvudinvändningen framgår tydligt av den
socialdemokratiska motionen och reservation och
av det inlägg som Rune Evensson tidigare har gjort.
Det heter exempelvis i reservationen att
Socialdemokraterna ser positivt på att ett arbete
med att reformera PBL har inletts. I motionen förs
en rad förslag fram som sammanfaller med
propositionens. Jag tror att det inte är mindre än
fyra delområden där socialdemokraterna stöder
regeringsförslaget.
Detta är positivt och borde ha resulterat i ett
gemensamt ställningstagande på en rad punkter.
Dess värre blev det inte så. I stället yrkar
socialdemokraterna avslag på hela propositionen.
Två motiv kan finnas för detta ställningstagande.
Dels kanske socialdemokraterna anser nackdelarna
med vissa delförslag vara så stora att helheten
måste avvisas. Detta motsägs av de konkreta
förslag som finns i motionen. På väsentliga punkter
finns det faktiskt en samsyn med regeringen och
utskottsmajoriteten.
Dels kan det vara så enkelt som att en reformering
av plan- och bygglagen -- som ursprungligen en
socialdemokratisk regering lade fram förslag om --
inte tillåts göras av en borgerlig regering. Man vill
invänta höstens val i förhoppning om en valseger
och först därefter själv genomföra en efterlängtad
och välmotiverad reformering av plan- och
bygglagen.
Inget av dessa motiv anser jag vara hållbart, varför
de bör avvisas.
Ny demokrati å sin sida har också som huvudmotiv
för sitt avslagsyrkande att hela reformeringen bör
göras i ett sammanhang. Jag vill hävda att man
härmed riskerar att kasta ut barnet med badvattnet.
Genom att haka upp sig på att helheten måste
föreligga innan något över huvud taget kan
genomföras kan följden bli att ingenting genomförs
av det de själva så gärna vill genomföra. Det bästa
blir det godas fiende.
Förändringar i gamla planer för handelsändamål
vill Ny demokrati genomföra redan nu, men det är
någonting som ligger i ett senare skede i
utredningsarbetet. Jag håller med om att frågan
snarast bör få sin lösning. Men innan remisstiden är
till ända och innan regeringen gjort sina
överväganden bör riksdagen inte genomdriva några
förändringar.
Litet märkligt är Ny demokratis ställningstagande.
Dels avvisar man hela propositionen och en rad
förslag som ligger i linje med vad nydemokraterna
själva vill med hänsyn till att helheten är viktig.
Dels vill man bryta ut en del i ett kommande
förslag, som ännu inte förberetts, och fatta beslut
om det nu. Logiken är milt uttryckt litet svag. I ena
fallet avvisas en rad angelägna förslag, trots att det
föreligger både proposition och betänkande. I det
andra fallet reserverar sig Ny demokrati till förmån
för ett förslag som verkligen brutits ut ur helheten
och som bara föreligger i form av ett
utredningsförslag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottes hemställan
och avslag på reservationerna.
Sedan vill jag säga några ord om Rune Evenssons
inlägg. Han uttalar och visar prov på en viss
besvikelse, och det kan man förstå. Det gick ju inte
socialdemokraternas väg. Nu vet vi det inte säkert,
för voteringen har ännu inte skett.
När utskotten behandlar frågor förs diskussionen
på olika sätt. Att uttrycka sin besvikelse på det sätt
som Rune Evensson gjorde kan jag ha förståelse
för, men jag tycker att det är litet av ''Surt, sa räven
om rönnbären'' över hans inlägg.
Jag beklagar verkligen att inte Rune Evensson och
socialdemokraterna över huvud taget var
intresserade av att ta vara på det gemensamma som
trots allt fanns i propositionen och
socialdemokraternas motion. Men nu är vi där vi är.
Uppenbarligen väljer socialdemokraterna att
avvisa hela förslaget på det sätt som kommit till
uttryck i reservationen och i anförandena här i
kammaren. Det är bara att beklaga.
Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till
utskottets hemställan och avslag på
reservationerna.