Fru talman! Låt mig först säga att vi från Jord-
bruksdepartementets sida tillmäter det mycket stor
betydelse att ge riksdagen god information och att vi
regelbundet informerar såväl jordbruksutskott som
EU-nämnd. Även det arbetet kommer kanske att be-
höva intensifieras med anledning av reformarbetet.
Att jag inte har preciserat de former som är nöd-
vändiga för ett fördjupat samarbete beror på att
Agenda 2000 i sin helhet inbegriper många olika
politikområden. Det är viktigt att vi kan samordna det
utvecklade samarbetet kring jordbrukspolitiken med
det fördjupade samarbetet med riksdagen kring resten
av Agenda 2000. Därför har jag i dag inte preciserat
det. Jag vill än en gång understryka att jag tillmäter
det oerhört stor betydelse att vi kan ha ett nära samar-
bete med riksdagens partier i det fortsatta förhand-
lingsarbetet.
Sedan gäller det om förslaget diskriminerar Sveri-
ge. Det som vi har haft en omfattande diskussion om,
nämligen ersättning för produktion av spannmålsensi-
lage, är inte någon ny del i jordbrukspolitiken. Det
finns redan i jordbrukspolitiken. Den diskriminering-
en av Sverige accepterades av den dåvarande svenska
regeringen i dess förhandlingar inför Sveriges med-
lemskap. Det är en komplikation för oss nu. Vi möts
av frågan varför vi nu protesterar mot en snedvridning
som vi en gång har accepterat.
Anledningen till att vi accepterade den då borde
Lennart Daléus hellre fråga den dåvarande regeringen
om, i vilken Centerpartiet ingick.
Min ambition nu är att reformarbetet skall bedri-
vas på ett sådant sätt att svenskt jordbruk inte miss-
gynnas. Självfallet är det oerhört viktigt för oss att
hävda våra nationella intressen. I de nationella intres-
sena - det vill jag gärna understryka - ingår inte en-
bart det svenska jordbruket, utan också de svenska
konsumenterna.