Fru talman! Den svåra konsten med jordbrukspo-
litik är att vi vill två tämligen olika saker samtidigt. Vi
vill naturligtvis att de delar av vårt jordbruk som är
effektiva och förhållandevis storskaliga också skall
kunna utvecklas. Det är säkert framför allt de företa-
gen som kommer att ha möjlighet att hävda sig i en
internationell konkurrens. Samtidigt vill vi hävda och
värna ett småskaligt jordbruk, kanske inte för att det
producerar stora mängder livsmedel, men därför att
det utöver att det producerar livsmedel också har så
många andra positiva betydelser för landsbygden och
med tanke på regionala aspekter.
Att ha båda de här ambitionerna är naturligtvis
oerhört komplicerat. Men jag tror att vi i den proces-
sen måste ha uppfattningen att det småskaliga jord-
bruket även fortsättningsvis skall stödjas i Sverige.
Det finns såvitt jag vet en mycket starkt förankrad
uppfattning, gemensam för alla riksdagens partier, att
vi även fortsättningsvis skall ha den ambitionen.
Låt mig också säga att i och med den utvidgning
som Europeiska unionen nu står inför kommer karak-
tären på jordbruket inom Europeiska unionen att
omfatta snart sagt alla variationer, från ett jordbruk
med i genomsnitt kanske två hektar till de mycket
stora f.d. sovchoserna eller kolchoserna i delar av det
forna Östeuropa. Att få en jordbrukspolitik som fun-
gerar över ett så brett spektrum av jordbruksproduk-
tion kommer inte att bli enkelt.