Fru talman! När jag säger att marknadsordningar-
na på sikt bör avskaffas avser jag naturligtvis i första
hand hela det komplicerade systemet med exportsub-
ventioner, interventionspriser, stöd för lagring, of-
fentligt eller privat osv. Jag säger däremot inte att
man skall ha en total avreglering. Jag tror att det för
vissa aspekter även framgent kommer att vara nöd-
vändigt med ett engagemang från statens sida i jord-
brukspolitiken. Jag nämnde också några exempel på
det: god miljöutveckling, landsbygdsutveckling och
regionala aspekter.
När det gäller frågorna kring livsmedelskvalitet
vill jag säga att det argument som Ingvar Eriksson
anför - att det är nödvändigt med höga stödnivåer
därför att de gynnar en hög kvalitet - är ett argument
som jag tämligen ofta möter men som jag måste säga
att jag ifrågasätter. Den europeiska jordbrukspolitiken
går ju till den bra produktionen lika väl som till den
dåliga. Det är i Europa vi har utvecklat problemen
med galna ko-sjukan. Det är i Europa som vi har
problem med dåliga djurtransporter och dålig djur-
hållning. Det är inte enbart på andra håll i världen.
Den typ av jordbrukspolitik som vi har inom den
europeiska unionen har inte varit någon garanti för att
vi skulle lösa de problemen.
Min slutsats är att den här typen av generella pris-
stödsmekanismer inte gynnar hög kvalitet. Vill vi nå
en hög kvalitet måste vi ha betydligt bättre precisera-
de jordbrukspolitiska medel. Där finns det även fram-
gent ett ansvar.
När det gäller den globala diskussionen har jag
haft tillfälle att notera att det inte enbart är inom EU
som man diskuterar kvalitetsaspekter. Den typ av
problem, t.ex. för hög användning av antibiotika, som
nu diskuteras mycket inom den europeiska unionen
blir också alltmer aktuell i andra delar av världen. Här
tror jag att vi måste sträva efter att internationellt, i
hela världen, nå betydligt högre kvalitetsnivåer än vad
vi hittills har uppnått i livsmedelsproduktionen.