Fru talman! Maria Larsson säger att det är ett so-
cialdemokratiskt missriktat rättviseperspektiv att vi
vill ge gymnasiekompetens till alla elever.
I går var jag på ministermöte i Bryssel där samtli-
ga ministrar - jag känner inte till alla ministrars par-
titillhörighet - sade att den inriktning som vi har på
den svenska gymnasieskolan är ett föredöme. De
tycker att vi har alldeles rätt inriktning när det gäller
hur vi vill möta elever. De säger att flera av dessa
länder fortfarande har lång väg att gå innan de kan nå
det mål som vi har satt upp för den svenska gymna-
sieskolan. Och detta säger de alltså oavsett vilket
parti de tillhör. Ibland känns därför debatten lite
konstig här hemma i Sverige när jag är och möter
ministrarna ute i Europa där vi faktiskt har en samsyn
när det gäller att gymnasieskolan är den minibas som
vi ska ha för, som vi säger, ett aktivt medborgarskap.
Vad är det vi talar om när det gäller högskolebe-
hörighet? Jo, det handlar om att man ska vara god-
känd i 90 % av ett fullständigt program. Jag tycker att
det är en självklarhet att vi ska säga att våra elever
när de går ut gymnasieskolan ska vara godkända
enligt de mål som vi har satt upp. Ändå har vi sagt att
detta gäller 90 %. Och vi har inte heller pekat ut någ-
ra speciella ämnen. När eleverna sedan så småningom
ska söka till högskolan så vet vi att man i princip på
varje utbildning ställer ytterligare krav.
När man talar om högskolebehörighet så låter det
ungefär som att det handlar om oerhört höga betyg.
Men det handlar alltså om att eleverna ska vara god-
kända i 90 % av sitt fullständiga program.
Var man ska landa när det gäller gymnasieexamen
eller högskolebehörighet ska kommittén beakta. Jag
förde en diskussion med representanter för flera par-
tier om vi skulle fatta beslut om en s.k. gymnasieex-
amen innan Gymnasiekommittén var färdig. De sig-
naler som jag fick var att det inte fanns någon anled-
ning att nu införa en gymnasieexamen för att sedan
riva upp den igen, eftersom detta arbete pågår i Gym-
nasiekommittén. Det var vi överens om. Annars hade
jag haft möjlighet att lägga fram ett förslag till riks-
dagen.
Regeringen kommer på torsdag att bestämma att
Skolverkets rapport ska överlämnas till Gymnasie-
kommittén, eftersom den i högsta grad berör det ar-
bete som pågår inom kommittén. Därför har jag inga
tankar på att göra någonting som föregriper detta
arbete.
Jag tror att den framtida gymnasieskolan bör för-
ändras. Och jag tycker att det är viktigt att vi inom
alla program i gymnasieskolan får en betydligt större
koppling till omvärlden och till näringslivet. Jag
tycker att alla program också skulle ha större inslag
av t.ex. arbetslivspraktik. Det tror jag är en väldigt
viktig del för att eleverna ska få stimulans och förstå
varför de ska läsa teknik eller naturvetenskap där vi,
trots oerhört många insatser, inte har lyckats nå våra
mål.
Det handlar alltså hela tiden om att koppla skolan
så nära omvärlden som möjligt och att ha ett samar-
bete med omvärlden. Det ingår också i kommitténs
arbete att titta på olika former för detta.
När det handlar om olika vägar att läsa så har jag
också roliga exempel på elever som kanske inte har
klarat uppsatta mål, men man får hitta en vardag. Jag
har ett exempel på en kille som inte ens klarade av
matten i årskurs 5, trots att han tidigare hade klarat
den bra. Men så en dag upptäcker läraren att den här
lille killen kunde klara av att räkna hemma på bond-
gården.
Jag måste sluta där, eftersom min talartid är slut.