Fru talman! Då kör vi en vända till i ett nytt ämne,
skolministern och jag. Det är trevligt.
Tack för svaret! Det är långt. Jag noterar med till-
fredsställelse att skolministern är lika bekymrad som
jag över utvecklingen, nämligen att andelen elever
som saknar slutbetyg fyra år efter påbörjad utbildning
nu är uppe i 27 %. Om det beror på att man har gått
ett individuellt program och bytt program, deltagit
men ej fått betyg i allt eller slutat av taktiska skäl
framgår, precis som skolministern säger, inte av sta-
tistiken. Här skulle jag vilja rikta en uppmaning till
skolministern att se till att statistiken blir mera bely-
sande. Jag tror att det skulle vara värdefull informa-
tion, som vi alla skulle kunna ha nytta av. Det är väl
skolministerns sak att föreslå en förändring när det
gäller statistikinsamlandet.
Skolverket gjorde ett hisnande uttalande för någon
vecka sedan där man hävdade att många elever saknar
slutbetyg beroende på bristande relationer mellan
lärare och elever. Jag tycker att det där var ganska
uppförstorat. Jag vägrar att tro att det kan handla om
speciellt många elever. Det är nog att förenkla pro-
blematiken rejält. Jag tror att det är en rad faktorer
som spelar in här.
Det handlar naturligtvis om att skolan har haft
bristande resurser. Det handlar om att vi har en stor
andel invandrarelever, som har en längre väg att gå
fram till ett godkänt resultat. Det handlar om brist på
behöriga lärare. Det handlar om en alltför teoretisk
skola. Det kan möjligtvis anknyta till den debatt som
vi tidigare hade här.
Vi kristdemokrater hävdar att frågan om en alltför
teoretisk skola handlar både om grundskolan och om
gymnasieskolan. Det komplicerar också övergången
däremellan. För behörighet till ett nationellt program
krävs lägst betyget Godkänd i matte, svenska och
engelska. De elever som inte klarar detta hänvisas till
det individuella programmet. Där har antalet obehöri-
ga elever ökat från 8,6 % år 1998 till 10,6 % år 2000.
Nu börjar t.o.m. Skolverket tycka att det här sys-
temet vid övergången är mindre bra, att koncentratio-
nen har blivit för stor på de behörighetsgivande äm-
nena, till förfång för en rad andra ämnen.
Även om skolministern och jag tycker olika om
de praktiska ämnenas inslag skulle jag vilja ställa en
första fråga till skolministern: Avser skolministern att
vidta några förändringar bl.a. med tanke på vad Skol-
verket har sagt och med den statistik där man skönjer
ett växande antal elever som inte får behörighet till de
nationella programmen? Kommer det någon föränd-
ring av behörighetsreglerna mellan grundskola och
gymnasium? Det är min första fråga.