Fru talman! Jag önskar att skolministern hade träf-
fat Axel. Det är en kille som hade det lite trassligt
med bokstäver och siffror, men han var redan från
början en hejare på att meka med moppar, bilar och
allt som kom i hans väg. Han lyckades aldrig få god-
känt i matte, och inte heller i svenska. Han började på
det individuella programmet på gymnasiet. Han läm-
nade det efter ett år. Han tillhör dem som vi nu be-
nämner som en i statistiken. Efter ett år fick nämligen
Axel jobb på en bilverkstad. Jag träffade Axel när han
hade jobbat där några veckor. Han var genomlycklig.
Han hade landat i livet. När han berättade sin historia
för mig kände jag: Vilken tur att inte skolan stjälpte
honom!
Jag tycker att vi gör det lite grann med dagens
system. Det är därför som jag är angelägen om att
fundera på de här frågorna och diskutera dem med
skolministern. Jag menar att det går en röd tråd av
missriktat socialdemokratiskt rättvisesyndrom genom
dagens skolsystem. Det leder fel i dag. Det finns
säkert en god tanke om allas lika möjligheter. Men nu
är inte elever ett kollektiv, utan de är enskilda männi-
skor med olika begåvningar.
Axel är inte ensam. Han har sällskap av många
fler. Jag menar att de här eleverna måste få hjälp i
gymnasieskolan med en bra utbildning som ger en
ingång i vuxenlivet. På det individuella programmet i
dag blir det ett mycket stort fokus på vad man inte
kan. Grunden för detta är kravet på högskolebehörig-
het. Jag skulle vilja fråga skolministern om hon är
beredd att göra avkall på detta. Nu har vi inte sett
Gymnasiekommitténs förslag ännu, men jag är intres-
serad av att veta om skolministern kan tänka sig en
gymnasieskola där man kan välja en väg utan hög-
skolebehörighet. Jag menar att man ska kunna
komplettera detta. Man ska kunna komma tillbaka till
gymnasieskolan. Det har vi kristdemokrater redan
som förslag. Man ska kunna komma tillbaka upp till
25 års ålder och komplettera sin högskolebehörighet
om man så vill.
Men det ska också finnas möjlighet till en mer
praktiskt väg genom gymnasieskolan. Där är direkti-
vet om gymnasieexamen intressant. Ska man kunna ta
en gymnasieexamen utan att man har högskolebehö-
righet? Den frågan skulle jag gärna vilja ha något
belyst.
Jag beklagar verkligen återigen att de kvalificera-
de yrkesutbildningarna fick samma behörighetskrav
på sig. Det stänger ytterligare ute de elever som inte
lyckas uppnå godkänd nivå i något av de här ämnena.
Jag efterlyser alltså en annan kunskapssyn. Den
praktiska kunskapen är också viktig, vacker och vär-
defull. Det gäller inte bara den teoretiska.