Herr talman! Rune Berglund skall inte bli ledsen -
otack är världens lön. Man kan inte få särskilt mycket
mera stöd än man fått i lagutskottet. Som jag tidigare
sagt är det ett i princip enigt lagutskott som, får vi väl
ändå säga, med tacksamhet får ta emot en förlängning
av tiden. Det borde ha varit litet längre tid, men Rune
Berglund skall inte vara ledsen för det. Så här långt är
vi glada.
Jag protesterar mot två saker. Den ena gäller rent
allmänt. En regering måste väl ha ett större ansvar för
att följa upp reformer som riksdagen har beslutat om
än vad en företagarorganisation har. Jag tycker att det
kunde vara rimligt att regeringen exempelvis efter
år 1 ser hur detta löper och om det fungerar samt tittar
närmare på hur många de är som har ökat aktiekapita-
let respektive hur många de är som inte har ökat ak-
tiekapitalet för att därefter under år 2, och kanske i
början av år 3, göra en avstämning. Det gäller ju att
ha en beredskap om någonting skulle vara fel. Man
kan inte bara skylla på andra.
Ja, det är riktigt att vi i denna kammare har tving-
ats ta en mängd regler som är ännu instabilare än vad
det här är fråga om. Rune Berglund erinrar sig säkert
den tidigare modellen med återställartid. Det var inte
bara det att man justerade en tidpunkt utan plötsligt
gick man tillbaka till ruta 1 på punkt efter punkt. I
jämförelse med det är det här bara litet instabilt. Kan
jag inte få ett löfte här om litet längre tid och mera
stabila spelregler, något som efterlyses inte bara av
mig utan också av Rolf Åbjörnsson från Kristdemo-
kraterna?